Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Börjande frihetssträfvanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BÖRJANDE FRIHETSSTRÄFVANDEN.
183
Heratemplet vid Olympia. Fotografi af Alinari.
ämbetsmän, som utsetts genom folkets eget val och mer och mer ryckte all verklig
makt till sig, så att konungen till sist blef inskränkt till sina sakrala funktioner
såsom statens öfverstepräst. På sistone öfverlemnades äfven dessa åt folkvalda
ämbetsmän, åt hvilka den urgamla helgade konungatiteln bibehölls. Så gick det i
Athen, där först en årligen nyvald polemarch eller högste befälhafvare i krig, en på
samma sätt vald archont för den högre civilförvaltningen och vidare sex öfverdomare
thesmotheter, för rättskipningen ställdes vid konungens sida, till dess slutligen
arf-konungen ersattes genom en vald konung, hvilken skötte den sakrala och
öfverste-prästhga förvaltningen. Detta skedde kanhända i åttonde, sannolikare först i sjunde
århundradet, och liknande var utvecklingen i lonien, på de flesta öarne och i
staterna på Isthmos. I de ekonomiskt mindre utvecklade bygderna fick det ärftliga
konungadömet visserligen fortfara, men för det mesta med starkt inskränkt
maktbefogenhet. I Sparta kom man till en egendomlig kompromiss. Här stod nämligen
vid sidan af Agiadernas gamla konungahus Eurypontidernas ätt med lika befogenhet
sa att båda ätternas hufvudmän samtidigt innehade konungamakten. Rivaliteten
mellan de båda konungahusen utgjorde en god garanti mot möjliga öfvergrepp från
konungarnes sida. I afsikt att ännu mer göra inskränkningar i deras makt ställde
man omkr. 750 f. Kr. eforernas kollegium vid deras sida. Dessa »uppsyningsrnan»
blefvo under tidernas lopp allt mäktigare och ryckte ändtligen, från och med sjätte
århundradet, till sig hela civilförvaltningen och öfver hufvud taget hela ledningen af
statens politik, så att för konungarne själfva föga mer blef öfrigt än några
ranspri-vilegier och öfverbefälet i krig. I sin gamla maktfullkomlighet upprätthöll sig
konungamakten blott vid periferien af den grekiska världen, i Makedonien och i
städerna på Cypern.
För öfrigt inskränktes de nya folkvalda myndigheternas makt liksom förut
konungarnes genom såväl adelsrådet som genom folkförsamlingen, dock med den
olikheten, att denna inskränkning numera i följd af ämbetstidens korthet fick en helt annan
betydelse. Folkförsamlingen hade redan under konungatiden haft högst obetydligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
