Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Börjande frihetssträfvanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
188 J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
understöd besatte Peisistratos Akropolis, störtade den bestående regeringen och tog
själf makten i sina händer. Dock gick vänskapen mellan de båda förbundne snart
nog sönder, och då Peisistratos ej var stark nog att med egen kraft behålla sin
ställning, måste han fly från Athen och gå i landsflykt till Eretria. Därifrån begaf
han sig några år senare till Marathon på den midt emot liggande kusten af Ättika,
drog till sig sina gamla anhängare, ryckte mot Athen och utkämpade vid Pallene
en lycklig strid mot regeringens trupper. Efter denna seger kunde han ånyo utan
motstånd tåga in i Athen och åter intaga den ledande ställningen i staten, under det
alt hans vedersakare, först och främst Alkmeoniderna, gingo i landsflykt. Sedan
härskade han obestridt öfver Athen, som under hans regering blef en af de
mäktigaste staterna i Grekland.
Äfven på andra håll visa sig under denna tid ansatser till bildande af större
stater. Argos vann under sin konung Pheidon hegemonien öfver hela det argoliska
området, på hvilket det trodde sig ega berättigade anspråk såsom ett arf efter
Mykene. Argos blef härigenom en tid bortåt den ledande makten på Peloponnesos.
Pheidon drog tvärt öfver Peloponnesos och fråntog eleerna ledningen af den
nationalfest, som i Olympia firades till Zeus’ ära. Dock hade dessa framgångar endast
kortvarigt bestånd. Mycket snart återvunno de viktigare städerna i Argolis sin
själfständighet, Argos inskränktes till sitt eget område och herraväldet öfver de mindre
orterna i omgifningen, och Elis kunde ånyo taga ledningen af de olympiska spelen
i sin hand.
I söder hade Sparta, såsom vi redan sett, ganska tidigt tagit i besittning hela
Eurotasdalen. Vid öfvergången mellan åttonde och sjunde århundradena började
det sedan utvidga sitt område och eröfrade under sin konung Theopompos i långa
fejder den rika messeniska slätten. Landet fördelades mellan segrarne, de gamla
invånarne gjordes till lifegna undersåtar, som måste odla jorden åt sina nya herrar.
Ungefär ett århundrade efteråt gjorde messenierna ett försök att med hjälp från
Arkadien undandraga sig detta beroende. De bragder, som deras anförare Aristomenes
utförde, hafva länge lefvat i diktningen, men till sist stannade segern hos de bättre
disciplinerade spartanerna, och Messenien blef närmare än tillförene knutet till Sparta.
Upprorets ledare sökte sin tillflykt i främmande land, folkets stora massa sjönk åter
i den gamla träldomen.
Ännu viktigare tycktes den statsbildning böra blifva, som samtidigt försiggick
i norr på den grekiska halfön. Den af berg inramade thessaliska slätten bildar ett
af naturen själf danadt helt. Ungefär i sjunde århundradet skedde här en
sammanslutning i form af ett statsförbund, då ingen af de många städerna hade makt att
lägga de öfriga under sig. I spetsen för förbundet stod en vald konung, en s. k.
tagos, som tillhörde en af landets stora adelsfamiljer och innehade sin värdighet
på lifstid. Ty ingenstädes var adelsväldet så fast och starkt som här, hvarest landets
egenskap af jämn slätt gjorde rytteriet till det utslagsgifvande vapnet och därigenom
garanterade de större jordbesittarne, som voro i stånd att hålla häst i fält, afgjord
öfverlägsenhet öfver befolkningens massa. I följd häraf råkade bönderna här i
beroende af adeln, som gjorde dem till »penester» med en ställning, som närmast
motsvarar de spartanska heiloternas.
Tack vare landets stora utsträckning förfogade det thessaliska förbundet öfver
en väldig makt, och alla småstammar i grannskapet från Olympos till Thermopylerna
sågo sig tvungna att erkänna dess öfverhöghet, betala tribut och följa med i fält.
Därigenom kunde thessalerna skrida till att utbreda sitt inflytande i mellersta
Grekland. Anledning härtill erbjödo den delphiska helgedomens angelägenheter.
Vid utgången ur Thermopylernas pass, vid byn Anthela, reste sig ett gammalt åt
Demeter helgadt tempel, som var ett kultcentrum för de kringboende stammarne,
hvilka bildade en s. k. amphiktioni. Denna trädde i nära förbindelse med det
närliggande Delphi, sedan detta vunnit en nationell betydelse såsom orakelplats.
Detta förde till konflikt med Krisa, den mäktiga staden vid ändan af Pleistosdalen,
på hvars område Delphi var anlagdt. Amphiktionerna beslöto »det heliga kriget»,
och ledningen tillföll naturligtvis thessalerna, såsom varande den mäktigaste af de
i företaget intresserade stammarne. Äfven Athen och Sikyons tyrann Kleisthenes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
