Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Perserrikets grundläggning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
196 J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
stater till och med föreskrefs i lagarne. Om greken från denna tid talade om kärlek,
tänkte han närmast på dylika förhållanden, och vackra gossar voro stolta öfver att
hafva rätt många beundrare. Under den homeriska tiden med dess friare umgänge
mellan könen träder denna kårlek till gossar mycket tillbaka, och senare, när den
grekiska kulturen hade uppnått sin högsta utveckling, utdömdes seden såsom omoralisk.
Om de sjätte och femte århundradenas greker härom tänkt på annat sätt, så få vi
erinra oss, att hvarje tid har anspråk att blifva bedömd efter sina egna sedliga normer.
Naturligtvis gaf poesien uttryck åt tidens idéer. Den tongifvande samhällsklassens
hela världsåskådning erhöll mot slutet af denna period ett fullständigt uttryck hos
skalden Theognis från Megara i en elegikrans, hvilken han, betecknande för tidens
åskådningssätt, tillegnade den af honom älskade ynglingen Kyrnos. Icke mindre betecknande
för tiden är, att dessa elegier voro bestämda till att föredragas vid dryckeslagen.
De rönte mycket bifall och blefvo senare skolbok, som ännu finnes bevarad i utdrag.
Men redan långt förut var det konventionella tvång, som häftar vid det elegiska
versmåttet, aflägsnad! och friare versmått satta i stället. Så utvecklade sig ur elegien
den lyriska sången. Denna fann sin förste store mästare i Alkaios från Mytilene
(omkr. 550 f. Kr.), en adelsman, som i revolutionsstriderna tappert kämpade för sina
ståndsintressen och om aftonen visste likaväl göra besked för sig vid bägaren i
dryckeslag. Det är också vinet och politiken, som bilda det hufvudsakliga
innehållet i hans varmt kända, passionerade sånger. Han fann en efterföljare i sin något
yngre samtida Anakreon från den vinrika Teos i lonien. Denne var en vek natur,
för hvilken politiken låg helt fjärran, - han uppehöll sig med förkärlek vid
tyranners hof. Hans sånger röra sig om vin och kärlek, i synnerhet om kärlek till
vackra gossar. Om kärlek diktade jämväl Alkaios’ landsmaninna och samtida, Sappho
från Lesbos. Men den kärlek, åt hvilken hon med värme och glöd gifver uttryck, var
icke kärleken till mannen, utan till sköna flickor. Ty den fria lesbiska seden
tolererade sådana förhållanden, som eljes i Grekland voro förbjudna. Så har Sappho
ernått, hvad ännu ingen annan kvinna kunnat uppnå, att förbinda manlig kraft med
kvinnlig vekhet; därigenom har hon blifvit alla tiders främsta skaldinna. Med vår
sedlighets måttstock få vi icke mäta henne.
Emellertid hade poesien trädt i musikens tjenst. Medan musiken ursprungligen
tjenat blott till ackompagnement till sången, ändrades numera förhållandet. Musiken
hade blifvit en själfständig konst, och skalderna skrefvo nu textböckerna till musiken.
Detta var en följd af de framsteg, som instrumentalmusiken gjort under det senaste
århundradets lopp. Cittrans klangverkan hade stegrats genom ökandet af strängarnes
antal, och såsom nytt instrument upptogs flöjten från mindre Asiens och Thrakiens
folk. Uppfinningen af notskriften, som gjordes omkring år 600, lemnade möjlighet
att skriftligen uppteckna musikkompositionerna. Den blef icke mindre epokgörande
för musiken än bokstafsskriften för poesien. Festerna till Apollons ära erbjödo
musikerna lägenhet att föredraga sina kompositioner för en större krets af åhörare.
Dessa fester, framför allt den pythiske Apollons fest i Delphi och Apollon Karneios’
fest i Sparta, hafva för utvecklingen af musikens konst varit af en afgörande
betydelse. Här i Sparta skall Terpandros hafva verkat, den sagolike stamfadern för en
släkt, hos hvilken idkandet af musiken gick i arf; han lär hafva varit uppfinnaren
af den »kitharodiska nomos», en komposition för kithara, i hvilken åt sången gafs
endast en ackompagnerande roll. Såsom uppfinnare af en motsvarande komposition
för flöjten namnes Klonas från Thebe, en stad, i hvilken flöjtspelet alltid åtnjutit
synneriig omvårdnad. Snart gick man därhän att helt och hållet utelemna
ackom-pagnementet af sång och att skapa rena instrumentalkompositioner, s. k. kitharistiska
eller auletiska nomer. Särskildt berömd var den »pythiska nomos», en
flöjtkomposition af Sakadas från Argos. Denne mästare har tre gånger å rad vunnit priset
vid täflingarne i Delphi (åren 582, 578 och 574). Vid sidan af dessa kompositioner för
solister trädde sedan kompositioner med kör och orkesterackompagnement. Inom
detta område har denna tids musik kommit högst. Äfven här har Sparta ledningen.
Här lefde och verkade i förra hälften af sjätte århundradet Alkrnan, den förste
klassiske mästaren i denna musikaliska konstart. Hans berömmelse hvilar
hufvud-sakligast på hans kompositioner för körer af flickor. Texten var, såsom det bäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
