Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Den perikleiska tidens kultur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
234 J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
som Homeros skildrat honom, lugn och mild, i upphöjd storhet, och kände sig
lyftad till en högre rymd och glömde vid denna anblick alla lifvets sorger och dess
nöd. I förhållande till en sådan skapelse måste hvarje försök till efterbildning vara
fruktlöst, och därför hafva vi intet medel att vinna en tillräcklig åskådning af
mästarens största verk. Icke fullt så högt står Parthenonbilden. Pheidias måste här mer
än nyttigt var offra åt den traditionella kultbilden, hvilket försvagade bildens
konstnärliga verkan. Här finnas åt oss kopior bevarade, hvilka dock äro alltför små för
att tillåta oss ett eget omdöme om originalet. Sålunda återstår för oss till
bedömandet af Pheidias konstkaraktär blott skulpturutsmyckningen till Parthenon, som
visserligen uppstått under hans ledning, men dock icke utförts af hans hand. Men
den är tillräcklig för att ådagalägga det framsteg, för hvilket plastiken har Pheidias
att tacka. Liksom i ett slag se vi oss försatta ur den arkaiska konstens hårdhet till
en värld af fullkomlig skönhet.
Den tredje store bildhuggaren i denna tid är Polykleitos från Argos. Han tillhör
sin fädernestads konstskola, men har likasom Pheidias öfvervunnit det arkaiska
maneret. Han var en metodisk konstnär med sträng skolning, som lade högsta vikt
vid proportionernas fulländade jämnmått och däråt gifvit ett mycket beundradt
mönster i Spjutbäraren (doryphoros). Men det högsta har han åstadkommit i gudabilden.
Honom tillföll uppdraget att efter Heratemplets brand skapa kultbilden för det nya
templet. Det var en kolossalbild af guld och elfenben, ett värdigt motstycke till
Pheidias’ Zeus-staty i Olympia, ja, enligt många kännares omdöme skulle
Polykleitos till och med öfverträffat sin förebild. Men äfven om Pheidias måste behålla
segerpalmen, så är det för Polykleitos berömmelse nog att nämnas vid hans sida.
Måleriet stannade icke bakom plastiken. Hade det förut tjenat hufvudsakligen
dekorativa ändamål, så framkallade perserkrigens världsupprörande händelser i ett
slag det stora monumentala väggmåleriet. Detta fann sin förste mästare i athenaren
Mikon, hvilken äfven som bildhuggare intager ett aktadt rum. Han smyckade kort
efter 470 Theseustemplet i Athen med målningar ur hjältens saga, Dioskurernas
tempel med en framställning ur argonautermyten, och den af Kimons svåger Peisianax
vid torget uppförda »Brokiga hallen» med en amazondrabbning. Jämte honom
verkade Pheidias’ broder Panainos, som i nyssnämnda hall utförde en berömd
framställning af slaget vid Marathon. Men båda öfverträffades storligen af Polygnotos
från Thasos, hvilken också var verksam i Athen, där han trädde i närmare
förhållande till Kimon. Han målade i »Brokiga hallen» en bild af Ilions undergång. Hans
mest firade skapelser voro två stora väggmålningar i Delphi i knidiernas hall:
Tröjas förstöring och Dödsriket efter Homeros’ skildring (omkr. 450). Äfven han målade
på gammalt sätt med få färger utan perspektiv. Dock voro figurerna sannolikt
ordnade i grupper. Den djupa verkan, som dessa målningar framkallade på åskådaren,
berodde alltså uteslutande på teckningen och på det »ethos», som konstnären förmått
inlägga i sina gestalter, hvilken ingen af efterföljarne uppnått, huru högt de än i
afseende på tekniken må hafva stått öfver den store mästaren från Thasos.
Med Polygnotos slutar den arkaiska konsten inom det grekiska måleriet, ty strax
efter hans tid gjorde Apollodoros från Athen den epokgörande upptäckt, som i grund
omgestaltade konsten och gaf sin upphofsman hedernamnet »skuggmålaren»,
upptäckten af bildytans tredje dimension. Nu först var det möjligt att i bilderna uppnå
en illusion af verklighet. Det nya sättet att måla fann strax sin förste store mästare
i Zeuxis från Herakleia, som var verksam i Athen på peloponnesiska krigets tid.
Hans berömdaste bild var hans Helena. Det var första gången, som en konstnär
med sträfvan efter realistisk sanning framställde i full glans den kvinnliga
skönheten, och bilden verkade på åskådaren såsom en uppenbarelse från en annan värld.
Tillströmningen af åskådare var så stor, att konstnären måste upptaga
inträdesaf-gifter, hvarpå han lär hafva gjort en god affär. Att hans bilder nådde höga pris,
är under sådana förhållanden begripligt. Så^ säges konung Archelaos af Makedonien
hafva betalat honom omkr. 35,000 kronor i svenskt mynt för väggmålningarne i sitt
palats. Jämte Zeuxis står hans samtida Parrhasios från Ephesos. Äfven han verkade
i Athen och målade åt staden en bild af dess heros, Theseus, hvilken bild blef
mycket berömd. Sina ämnen valde han uteslutande ur gudars och heroers kretsar. Sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
