- Project Runeberg -  Världshistoria / Forntiden /
236

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Den perikleiska tidens kultur.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

236

J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.

Kappränning. Bild på en vas med röda figurer.

Efter Furtwängler, Griechische Vasenmalerei, F. Bruckmann A. G.

han komediens fader. Äfven för tidens andliga strömningar hade han ett vaket
intresse och behandlade ofta på scenen än med allvar än med skämt filosofiska
ämnen. Det höga erkännande, som han fått af samtid och eftervärld - Platon
likställer honom med Homeros -, gör det otvifvelaktigt, att han tillhör den grekiska
litteraturens allra utmärktaste representanter. Åt oss äro bevarade blott några
fragment, hvilka visserligen gifva oss en föreställning om tankerikedomen i dessa stycken,
men alls ingen uppfattning af deras byggnad såsom ett helt.

Dock, diktningens blomstring i Syrakusa har icke länge öfverlefvat enväldet och
med detta statens härskande ställning. Den attiska tragedien förmådde aldrig slå rot
här, och Epicharmos har visserligen efterlemnat en skola, men ingen jämnbördig
efterföljare. Komedien nedsjönk till »mimer», framställningar ur folklifvet i
samtalsform och på prosa, en diktart, inom hvilken Sophron åstadkom utmärkta saker
under peloponnesiska krigets tid. Desto mera glänsande utvecklade sig diktkonsten i
Athen. Här behärskade Aischylos skådebanan till inemot århundradets midt, men
han såg sig småningom af yngre förmågor trängas ur publikens ynnest. Vid de
stora Dionysosfesterna på våren 468 blef han besegrad i täflan med Sophokles (omkr.
496-406), som rikare gestaltade den ännu hos Aischylos magra handlingen och lät
de lyriska partierna mera träda tillbaka, så hög skönhet han än förstod att inlägga
i sina körsånger. Ingen har öfverträffat honom i konsten att draga åt den dramatiska
knuten och att lösa den utan våldsamma medel. Visserligen söka vi förgäfves hos
honom den aischyleiska tankevärldens höghet. Han framställer för oss människor,
icke heroer, men stiliserade människor, typer, utan riktig individualitet, liknande
dem, som den samtida plastiken åstadkom. Konflikterna i dessa dramatiska verk
mäkta därför icke, trots all konstnärlig fulländning hos det hela, att värma oss. Men
Sophokles gaf, hvad samtiden begärde, och hans tragedier äro poetiska förklaringar
af Athen under Perikles, liksom en Iktinos’, en Polygnotos’ och en Pheidias’ verk
äro dess konstnärliga förklaring. Så länge han lefde, har ingen mäktat att täfla
med honom på den attiska teatern.

Och likväl frambragte samtiden en stor mängd af begåfvade dramatiska diktare.
Numera voro icke heller athenarne de enda, som voro verksamma för sin stads

De nio muserna. Bild på en vas med röda figurer.

Efter Furtwängler, Griechische Vasenmalerei, F. Bruckmann A. G.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:06:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/1/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free