Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Peloponnesiska kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PELOPONNESISKA KRIGET. 257
ligen Thrakiens kust. Här hade chalkidierna omkring Olynthos efter sin seger vid
Spartolos häfdat sin frihet och kunde lemna en peloponnesisk här en säker
operationsbasis. Äfven konung Perdikkas af Makedonien var beredd att deltaga i kriget
mot Athen. Så gjorde ändtligen spartanerna hvad som hade bort ske, så länge
Po-teidaia ännu höll stånd: de skickade en här till Thrakien, visserligen blott 1,700
heiloter och värfvade soldater, men i spetsen för denna skara stod Brasidas, den
dugligaste officer, som Sparta vid denna tid hade. Ett antal athenska förbundsstäder
vid thrakiska kusten ställde sig genast på spartanernas sida. Till och med
Amphipolis, det athenska Thrakiens hufvudstad, öppnade sina portar för Brasidas.
Strategen Thukydides, som kryssade med en eskader i närheten, hade icke förmått
hindra stadens förlust och måste därför gå i landsflykt, ur hvilken han först efter tjugu
år fick återvända.
Emellertid hade de athenska vapnen lidit en svår motgång äfven i Boiotien. Man
ämnade genom ett kombineradt anfall bringa i sitt våld detta landskap, hvars
besittning skulle hafva varit afgörande för krigets utgång. Demosthenes skulle infalla
från väster, medan Hippokrates samtidigt i spetsen för hela det athenska uppbådet
skulle öfverskrida den boiotiska gränsen. Planen var alltför konstlad för att kunna
lyckas. Demosthenes angrep för tidigt och blef med stor lätthet tillbakakastad.
När Hippokrates några dagar senare inryckte i Boiotien, fann han hela den fientliga
styrkan beredd på att mottaga angreppet. Vid den deliske Apollons tempel på Tanagras
område kom det till ett fältslag, det största som hittills utkämpats under detta krig,
och athenarne blefvo slagna med en förlust af 1,000 hopliter, och fältherren själf
stupade (hösten 424).
Ej heller det sicilianska företaget ledde till de åsyftade resultaten. Den athenska
flottan hade efter intagandet af Sphakteria fortsatt sin färd mot väster, och dess
ankomst hade genast den verkan att göra Syrakusas invånare beredvilliga till fred.
De athenska bundsförvanterna på Sicilien mottogo den erbjudna handen, och så
kom man på en kongress, som afhölls i Gela, mycket snart till enighet, väsentligen
på grundvalen af närvarande besittningars bibehållande (våren 424). Den stora
athenska flottan kunde återvända hem utan att egentligen hafva varit i verksamhet,
och planen att lägga Sicilien under Athens herravälde var för tillfället omintetgjord.
Denna rad af motgångar gaf i Athen öfvervikt åt fredspartiet, och närmast slöts
stillestånd på ett år. Blott i Thrakien fortforo fientligheterna, enär Brasidas icke
ville prisgifva den athenska förbundsstaten Skione, som affallit till honom under
själfva förhandlingarne om stilleståndet. I följd däraf förnyades icke vapenhvilan vid
dess slut, utan att det därför kom till utbrott af fientligheter i det egentliga
Grekland. Men Kleon gick i spetsen för flottan till sjöss med Thrakien såsom mål för
att åter bringa Amphipolis till lydnad (sommaren 422). Vid en rekognoscering
mot staden blef han oförmodadt anfallen af Brasidas, hans härafdelning sprängd och
han själf dödad under flykten. På den segrande sidan skola endast sju man hafva
fallit, men bland dessa sju var Brasidas.
På en och samma dag bortrycktes sålunda de båda män, hvilka hittills i Athen
och Sparta varit krigspartiets ledare. Nikias kom än en gång till ledningen, och han
begagnade detta till att inleda förhandlingar med Sparta, hvilka också ledde till
fredsslut följande vår (421). Besittningarne borde, så vidt som möjligt återställas så,
som de varit före fredsbrottet. Alltså skulle spartanerna återlemna Amphipolis,
athenarne Pylos och Kythera. I stället för det förstörda Plataiai, skulle athenarne få
Nisaia. Sålunda hade, om också för ett pris af oerhörda uppoffringar det program
genomförts, med hvilket Perikles gick till kriget. Athen gick fram ur kraftmätningen
med oförminskad styrka, medan däremot Sparta icke hade ernått något af det, för
hvars skull det hade gripit till vapen.
Dock ställde sig oväntade svårigheter mot uppfyllandet af fredsvillkoren.
Spartanen Klearidas, som efter Brasidas’ död förde befälet i Amphipolis, var alls icke
benägen och möjligen icke heller i stånd att mot invånarnes vilja öfverlemna
staden åt athenarne. Han nöjde sig därför med att draga sina trupper ur staden
och åter föra dem till Peloponnesos. I följd däraf vägrade naturligtvis athenarne
att utrymma de af dem besatta platserna på spartanska området. Ja till och med
Världshistoria I. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
