Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Demokratiens fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEMOKRATIENS FALL.
269
I de städer, som tillhört det athenska riket, var den demokratiska författningen
redan förut delvis störtad. Anslutningen till Sparta hade öfverallt bragt de besittande
klasserna till makten, och de grepo naturligtvis strax efter första tillfälle att lagligen
tillförsäkra sig denna öfvervikt. Särskildt hade Lysandros systematiskt arbetat på
denna författningsändring och för detta ändamål, så långt hans inflytande nådde,
liksom i Athen inrättat provisoriska regeringar, kallade dekarchier, eftersom de i
regel bestodo af tio medlemmar. Sålunda var numera utom i några få städer
oligarkien den härskande statsformen i Greklands Öster.
Samtidigt hade i den grekiska Västern en liknande utveckling försiggått, men med
den skillnad, att den här icke ledde till oligarki, utan till militärdiktatur. På Sicilien
hade efter den
athenska flottans
totala förstöring
kriget fortsatts, om
det också förts
mycket lamt i följd
af den allmänna
utmattningen.
Slutligen lyckades
det dock för folket
i Selinus att bringa
sina gamla
motståndare segesta-nerna i sådant
svårt läge, att för
dem ingenting
annat blef öfrigt än
att kasta sig i
armarne på
Karthago. Där hade man
efter slaget vid
Himera af princip
hållit sig borta från
Siciliens
angelägenheter, men nu
kunde man icke
längre förblifva
neutral, för så vidt
man ej önskade,
att hela ön’ skulle
komma under
syrakusanerna och deras allierade. Alltså sände man segestanerna en truppstyrka till
hjälp och landsatte nästföljade år (408) en stor här på Sicilien. Denna ryckte genast
mot Selinus. Stadens befästningar voro i följd af den långa freden i dåligt tillstånd
och blefvo därför efter flere dagars belägring stormade, innan syrakusanerna kunde
komma fram med undsättning. Därpå vände sig karthagerna mot Himera. Här voro
emellertid syrakusanerna i rätt tid till hands, men de förmådde ingenting uträtta
mot barbarernas öfvermakt. Ett utfall mot karthagernas ställning tillbakaslogs, och
ingenting annat återstod än att utrymma staden och bringa dess befolkning
i säkerhet. Himera förstördes af de segrande, och platsen, där staden en gång stått,
har sedan dess förblifvit öde.
Två år senare förnyade karthagerna sitt anfall. Deras mål var denna gång att
eröfra Akragas, som nu efter Selinus’ fall var den västligaste af greker bebodda stad
på Sicilien. Då ändtligen bemannade sig grekerna till kraftigt motvärn. Alla
Siciliens och nedre Italiens städer skickade trupper mot den gemensamma fienden,
och dessa, ställda under syrakusanskt öfverbefäl, ryckte till Akragas’ undsättning.
Förgäfves sökte karthagerna hindra deras anryckande; de ledo ett fullständigt neder-
Reliefbild af förbundet mellan Athen och Samos. Athen.
Efter Brunn, Denkmåler, F. Bruckmann A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
