Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Reaktionens tid. - 15. Demokratiens pånyttfödelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att bifalla denna anhållan, som chalkidierna under förra kriget stått på fiendernas
sida. Alltså beslöts, att en krigshär på 10,000 man skulle skickas till Thrakien (383).
Den spartanska kontingenten på 2,000 man under Eudamidas blef också genast
afsänd Förstärkningar under Phoibidas följde senare. Marschen gick genom Boiotien.
När Phoibidas låg framför Thebe, öppnades för honom af stadens polemarch
Leon-tiadas, ledaren af det spartanska partiet i staden, en port till borgen Kadmeia, så
kallad efter Thebes mytiske grundläggare. Öfverrumplingen var så skickligt
förberedd och utfördes så öfverraskande, att ingen tänkte på motstånd. Af Spartas
ovänner räddade sig de, som det kunde, öfver gränsen till Ättika. Detta var ett
flagrant fredsbrott, och genom hela den grekiska världen ljöd ett skri af harm, men
det var en stor politisk framgång, som befriade Sparta från dess svåraste motståndare.
Det föreföll nu omöjligt att återupprätta den koalition, som stått emot Sparta under
det korintiska kriget.
Agesilaos’ broder Teleutias öfvertog nu befälet mot Olynthos. Efter framgångar i
början led han ett svårt nederlag, i hvilket han själf föll, och nu beslöto spartanerna
att sända konung Agesipolis till Chalkidike. Han var son till den 14 år förut afsatte
Pausanias. Mot hans öfverlägsna stridskrafter kunde olynthierna icke hålla stånd.
Visserligen fann konungen själf strax efter sin framkomst en för tidig död genom
sjukdom; men Olynthos blef från alla sidor inneslutet och till sist genom hunger tvunget
till underkastelse (380). Det chalkidiska förbundet upplöstes, och de städer, som
utgjort detsamma, trädde i förbund med Sparta.
Sparta befallde nu öfver hela den grekiska halfön, om vi undantaga Athen och
Argos. Dess makt tycktes fastare grundad än någonsin. Med Dionysios stod det i
nära förbund och i det bästa förhållande till Persien. Men det hade icke förstått att
gifva sitt rike en fast organisation. Det härskade öfver ett löst aggregat af småstater,
som icke hölls ihop af någonting annat än fruktan för Spartas öfverlägsna krigshär
oéh af de ledande männens oligarkiska partiintresse. De sympatier i den allmänna
opinionen, hvilka det en gång i så rikt mått åtnjutit, hade det till stor del förlorat
genom sin våldspolitik. Därför behöfdes blott en ringa stöt för att bringa den stolta
byggnaden till fall.
15. Demokratiens pånyttfödelse.
Demokratiens missbruk hade banat väg för reaktionen, men när »de få» en gång
kommit till makten, gjorde de sig, om möjligt, skyldiga till värre bedrifter än deras
demokratiska motståndare. Till följd häraf inträdde, såsom vi sett, strax efter
peloponnesiska krigets slut den omstämning i den allmänna meningen, som förde
till störtandet af de oligarkiska regeringarne i Athen och i de flesta andra städerna
inom det gamla athenska riket. Försöket att återupprätta detta rike hade visserligen
hindrats af Persien och Sparta genom det korintiska kriget, men den demokratiska
rörelsen var därmed blott för ögonblicket hämmad.
De thebanska landsflyktige hade funnit en tillflykt i Athen. Här höllo de sig
några år i största lugn, men stodo i ständig, hemlig förbindelse med sina
liktänkande i hemlandet. Slutligen, när den thebanska regeringen allra minst väntade
det, vågade de försöket att befria fädernestaden. En stormig vinterdag (379-378)
öfverskredo Melon, Pelopidas och några andra landsflyktige den boiotiska gränsen
och smögo sig oigenkända genom portarne. Regeringens medlemmar, som denna
afton voro gäster hos en af de Sammansvurne, nedstöttes, och sedan blef också
Leon-tiadas mördad, han, som hade förrådt Kadmeia åt spartanerna. Vid underrättelsen
härom reste sig folket, demokratien infördes ånyo och en ny regering bildades af några
bland hufvudmännen för sammansvärjningen. Två athenska strateger, som varit
med i komplotten, framförde hvad de hade af trupper till hands. Kadmeia inneslöts
från alla sidor och bragtes efter en kort belägring till att öfverlemna sig. Thebe
var fritt.
I Sparta hade man genast utrustat en undsättningshär och den tågade mot Boiotien
under befäl af konung Kleombrotos, en broder till den framför Olynthos aflidne Agesi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
