Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Den grekiska enheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
318 J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
tingenterna. Medan Filip höll sina trupper tillbaka midt emot athenarne, k:
Stade sig
kronprinsen Alexander i spetsen för den makedoniska falangen öfver theibanerna,
som icke förmådde hålla stånd mot den häftiga stöten af denna massa. Deras
nederlag drog äfven centern till flykt, och nu blefvo athenarne angripna i ryggen och
i flanken, hvarvid ungefär en tredjedel af deras uppbåd (omkr. 2,000 man) råkade i
fångenskap, medan 1,000 man lågo kvar på slagfältet.
Detta var en seger lika glänsande som den, som Filip fjorton år förut vunnit
öfver Onomarchos. Ali tanke på motstånd på öppna fältet hade de förbundne nu
uppgifvit, och Thebe underkastade sig genast och mottog en makedonisk besättning
i Kadmeia, medan regeringen öfverlemnades i Filips vänners händer och dennes
motståndare förvisades. Däremot kunde Athen, stödt på sin flotta, låta det komma
an på en belägring och gjorde genast nödiga anstalter att möta en sådan.
Filip insåg ganska väl, att ett angrepp på en fästning af första rangen, såsom
Athen, under dessa omständigheter erbjöd så godt som inga utsikter till framgång.
Han hade ju icke förmått att taga Perinthos och Byzantion. Han sökte därför en
öfverenskommelse och skickade för detta ändamål Demades till Athen, en
inflytelserik athensk folktalare, %som kämpat med vid Chaironeia och där råkat i fångenskap.
Han erbjöd de gynnsammaste villkor: Athen skulle få behålla sin fulla
själfständighet, sitt område och sina utländska besittningar, blott Chersonesos skulle det afträda
till Makedonien, men såsom skadeersättning skulle till Athen återlemnas Oropos,
som efter slaget vid Leuktra affallit till Boiotien. Äfven förband sig konungen att
utan lösepenning fri gif va de vid Chaironeia tagna fångarne. Detta var mera än hvad
Athen äfven vid framgångsrikt motstånd hade kunnat hoppas att ernå, och villkoren
blefvo genast antagna med stor beredvillighet, och konungen fick de största
hedersbetygelser sig tillerkända. Ett godt förhållande till Greklands första sjömakt, hvilket
Filip så länge eftersträfvat, tycktes nu ändtligen vara vunnet.
De med Athen förbundna småstaterna underkastade sig nu segraren; äfven de
behöllo sin själfständighet. Dock blefvo de militäriskt viktigaste punkterna, Chalkis
och borgen i Korint, besatta med makedoniska trupper. De flesta peloponnesiska
staterna stodo redan sedan länge i godt förhållande till Filip, af hvilken de väntade
sig skydd mot Spartas öfvergrepp. Då emellertid Sparta ej ville höra talas om en
öfverenskommelse i godo, ryckte konungen in i Lakonien, genomtågade utan att stöta
på motstånd hela landet ända till hafskusten; men något angrepp på Sparta företog
han icke, då det ingalunda kunde ingå i hans planer att förstöra den sedan
gammalt frejdade staden. Dock blefvo gränsområdena på andra sidan om Taygetos och
Parnon och vid Eurotas’ källor skilda från Lakonien och återlemnade till
grannstaterna Messenien, Argos och Megalepolis, från hvilka spartanerna en gång med våld
tagit dem. Sparta har visserligen lika litet efteråt erkänt detta, som det förut erkänt
Messeniens själfständighet; men. det saknade för tillfället maktmedel att hindra det,
som skedde.
Nu kunde Filip skrida till Greklands nydaning. Till Korint sammankallades en
kongress af delegerade från alla grekiska stater söder om Thermopylerna. Sparta
ensamt höll sig borta. Här proklamerades allmän landsfred. Alla deltagande stater
erhöllo bekräftelse på sina områden, liksom på sina författningar, äfven den privata
eganderätten inom de olika staterna skulle vara okränkbar. Till ledning af
gemensamma angelägenheter insattes i Korint ett helleniskt förbundsråd, till hvilket hvarje
stat skickade en medlem. Öfverbefälet öfver alla förbundets stridskrafter uppdrogs
åt Filip, däremot pålade förbundet sina medlemmar inga finansiella förpliktelser.
Sålunda var nu Grekland för första gången sedan historiens begynnelse enadt i
nästan hela sitt omfång. Visserligen var det blott ett löst band, som sammanhöll
medlemmarne till en enhet; i detta afseende liknade Filips skapelse alltför mycket
Spartas gamla peloponnesiska förbund. Men hvarje försök att genomföra en fastare
organisation skulle hos nationen minskat sympatierna för Filip och därmed hafva
gjort allt hvad som vunnits problematiskt. Men något mera behöfdes icke heller,
ty Filip hade såsom herre öfver Makedonien och de med detta nära förbundna
bilanden Thessalien och Thrakien någonting, som Sparta aldrig haft, nämligen en egen
makt, som i och för sig var öfverlägsen hvarje tänkbar koalition af grekiska stater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
