Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Asiens eröfring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ASIENS ERÖFRING.
tiga Gaza, den enda stad i Syrien, som ännu gjorde
motstånd. I Egypten var det persiska väldet bittert
hatadt, och man hade ännu i friskt minne de
gräsligheter, som Ochos hade begått vid landets återeröfring.
Alexander hälsades därför som en befriare och mottogs
öfverallt med öppna armar. Han tog här vinterkvarter
och begagnade tillfället att besöka Ammons orakel
i Libyska öknen, hvilket, såsom vi veta, åtnjöt stort
anseende äfven i Grekland. Dess präster hälsade
honom såsom gudens son, hvilken titel tillkom honom såsom
herre öfver Egypten.
Härmed voro perserrikets samtliga kustprovinser
eröfrade, och Alexander kunde nästa vår (331) bryta
upp mot det inre af Asien för att gifva Dareios’ makt
den sista stöten. Visserligen utbröt nu i Grekland ett
krig mot Sparta, men detta hade icke synnerligen
mycket att betyda, sedan den stora persiska flottan i Egeiska
hafvet genom de feniciska och Cypriska kontingenternas
affall hade blifvit upplöst. Hvad som återstod af
persiska skepp blef med ringa möda förstördt af den
makedoniska flottan under sommaren 332, öarne vid
asiatiska kusten befriades, och de få platser, som
perserna ännu höllo besatta i Karien, tvungos att gifva
sig. Sparta kunde alltså icke längre räkna på persiskt
understöd, men det hade redan gått för långt för att
kunna draga sig tillbaka. Konung Agis tog därför i
sin tjenst de af Dareios’ grekiska legotrupper, hvilka
lyckats rädda sig ur slaget vid Issos, och började
fientligheterna. Alexander skickade då 100 feniciska
och Cypriska skepp till Egeiska hafvet, en åtgärd, som
i främsta rummet var beräknad för Athen för att med
all möjlig tydlighet visa den kungliga flottans
obetingade öfverlägsenhet. Detta hade också åsyftad verkan:
Athen höll sig neutralt. Därmed var utgången afgjord;
endast ett fåtal peloponnesiska småstater ställde sig på
Spartas sida. Agis hade visserligen framgång mot en
makedonisk afdelning och började belägra Megalepolis,
som troget höll sig till den nationella saken. Men
Antipatros, Alexanders ståthållare i Makedonien, kom
ännu i rätt tid till undsättning med en öfverlägsen
styrka. Agis måste afbryta belägringen och draga sig
tillbaka till höjderna söder om staden. Här kom det
till ett slag, det första, i hvilket Makedonien och Sparta
mätte sina krafter på öppna fältet (hösten 331). Segern
stannade hos Antipatros. Konung Agis föll, hans här
led så stora förluster, att Sparta icke kunde tänka på
att fortsätta kriget; det gaf sig utan villkor. Hela
Grekland stod under makedonisk öfverhöghet.
Emellertid hade Alexander i juli månad öfvergått
Eufrat vid Thapsakos och kom i slutet af september
till Tigris, som likaledes öfvergicks utan hinder från
fiendens sida. Några dagar senare stötte han på Dareios’
här vid Gaugamela, på den stora assyriska slätten.
Slagfältet var valdt med stor skicklighet för att låta
persernas numerära öfverlägsenhet, särskildt i rytteri,
göra sig fullt gällande. Alexander såg sig också snart
omgifven på båda flyglarne, men lät sig icke därigenom
o
.s
"fl
os
.f-»
05
fl
o
O
<u
SO
a
£
O)
^d
fl
as
<
^
vi
fl
fl
as
72
*35
tio
Ö
»as
cu
iac
05
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
