Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Asiens eröfring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
328 J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
afrättning. Äfven filosofen och retorn Kallisthenes från Olynthos, en systerson till
Aristoteles och medtagen på fälttåget för att författa historien om konungens bragder,
invecklades i saken. Visserligen kunde man icke öfverbevisa honom om någon annan
förseelse än den, att han med frimodighet uttalat sig mot proskynesis, men just därför
såg Alexander i honom sammansvärjningens andliga upphof och lät honom plikta
med lifvet.
Perserrikets eröfring var afslutad med Baktriens underkastelse. Någon som helst
nödvändighet att gå längre förelåg icke, utan snarare hade det väl varit en tvingande
nödvändighet att tänka på det väldiga rikets konsolidering. Men Alexander stod vid
gränsen af undrens land, Indien och ville därför efterlikna sina gudomliga föregångare
Dionysos och Herakles, hvilka en gång enligt sagan eröfrat detta land. Synnerliga
svårigheter erbjöd företaget icke, eftersom det västliga Indien var splittradt i en mängd
själfständiga furstendömen, som lågo i ständig fejd inbördes. Alexander drog alltså
sommaren 327 tillbaka öfver Paropamisos, underkufvade Kabuls dal och gick följande
vår öfver Indos. Fursten öfver Taxila, hvars område han här beträdde, låg i krig
med sin mäktige granne Porös och ställde sig under Alexanders beskydd. Denne
ryckte nu fram mot Hydaspes, på hvars andra strand Porös med en väldig här och
många krigselefanter stod i beredskap att emottaga honom. Alexander tilltvang sig
öfvergången och tillkämpade sig sedan utan svårighet segern. Porös själf råkade i
fångenskap men blef såsom vasallfurste lemnad i besittning af sitt rike.
Underrättelsen om denna seger bragte äfven de kringboende folken till underkastelse, och
Alexander framkom nästan utan hinder till floden Hyphasis. Gärna skulle han hafva
framträngt ännu längre, men hären led fruktansvärdt i följd af den indiska
regntidens olägenheter och var grundligt trött på de ständiga krigstågen. Inför denna
allmänna stämning i hären beslöt sig Alexander för återtåg. Han gick tillbaka till
Hydaspes, där han redan hade låtit bygga en flodflotta, på hvilken han själf med
en del af trupperna inskeppade sig, medan hufvudstyrkan drog fram läjigs stranden
af floden (oktober 326). Vid midsommartid anlände hären till Påtala, där Indos’
mynningsdelta börjar. Härifrån seglade flottan under Nearchos längsj Oceanens kust
till Persiska viken, medan Alexander själf gick landvägen genom Gedrosiska öknen.
Under obeskrifliga besvärligheter och efter stora förluster uppnådde jhären ändtligen
på hösten Karmanien, där flottan samtidigt inträffade välbehållen (325).
Eröfringskriget var slut. Alexander kunde nu egna sig åt sitt rikes inre ordnande.
Hittills hade han i hufvudsak lemnat förvaltningsorganisationen ungefär sådan, som
han förefann den, blott med den skillnad, att i stället för persiska satraper insattes
makedoniska ståthållare, hvarigenom i alla fall förvaltningens anda genast blef en
helt annan. Efter segern vid Gaugamela, när han började känna sig såsom
storkonungarnes legitime efterträdare, hade han till och med låtit de persiska
satraperna kvarstå i spetsen för sina provinser eller gifvit dem persiska
efterträdare, visserligen blott beträffande civilförvaltningen, medan befälet öfver den
väpnade styrkan anförtroddes åt grekiska officerare. Han hoppades på detta sätt
försona den persiska aristokratien med den nya ordningen och på samma gång göra
öfvergången till tingens nya ordning lättare i de öfre provinserna. Det visade sig
emellertid snart, att detta systern var ett missgrepp, ty de persiska satraperna trodde
sig kunna framgent låta allt gå såsom förut och fortsatte att på det skamlösaste sätt
förtrycka sina underlydande. Därför såg sig Alexander vid återkomsten från Indien
nödsakad att afsätta nästan alla dessa satraper från deras ämbeten och att i stället
utnämna grekiska ståthållare, åt hvilka då äfven militärmakten anförtroddes. Trots
dessa dåliga erfarenheter uppgaf emellertid Alexander icke planen att sammansmälta
segrare och besegrade med hvarandra och hoppades uppnå detta mål genom giftermål
mellan de makedoniska och persiska aristokratierna Själf föregick han med godt
exempel. Redan i Baktrien hade han förmält sig med den sköna Roxane, dotter
till en af de store där i landet. Efter sin återkomst från Indien tog han ytterligare
till gemåler Stateira, Dareios’ dotter, och Ochos’ dotter Parysatis. Såsom storkonung
hade han ju rättigheten att hålla sig ett harem. Dessutom bortgifte han 80 bland sina
högre officerare med förnäma persiska kvinnor. Alla dessa förmälningshögtidligheter
firades på samma dag i Susa 324. Ändamålet uppnåddes naturligtvis icke. Office-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
