Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Alexander den Stores efterträdare och Alexanderrikets förfall 323-301 f. Kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ALEXANDER DEN STORES EFTERTRÄDARE OCH ALEXANDERRIKETS FÖRFALL.
349
Alexander den Stores likvagn.
Rekonstruktion i Jahrbuch des deutschen archäologischen Instituts.
Samma år 316 f. Kr., så olyckligt för Olympias, bragte äfven Eumenes ofärd.
Utnämnd af riksföreståndaren Polyperchon till riksstrateg, sökte han i Asien förbindelse
med de öfre satrapierna och ville i motsats till Antigonos värna om riksenheten.
Antigonos drog i fält mot honom. Från Persis marscherade Eumenes den från det
mediska Ekbatana kommande Antigonos till mötes. Ett slag vid Paraitakene (slutet
af år 317) blef visserligen oafgjordt, men kort därefter i slaget vid Gabiene förråddes
Eumenes af sina silfversköldbärare åt Antigonos, som år 316 lät döda honom.
Riksenhetens skickligaste försvarare och konungahusets säkra värn var röjd ur vägen.
Fallit hade han därför, att han ej var makedonier utan grek.
Antipatros hade afskaffat demokratien i Athen och gynnade i allmänhet i de grekiska
staterna den aristokratiska författningen, och hans son Kassandros gick i samma riktning.
Det var motsatsen till Kassandros, som föranledde Polyperchon att återinföra
demokratien äfven i Athen. Visserligen behärskade Polyperchon icke hela Athen, ty i
Munychias hamn låg en Kassandros’ besättning under Nikanor, och genom slapphet
hos Phokion, då denne nu för 45:te gången var strateg, en slapphet, som väl kunde
framkalla misstanke om samförstånd, lyckades Nikanor att bemäktiga sig också
Peiraieus. Nu drog Polyperchons son Alexandros till Ättika, Phokions välde störtades;
han sökte rättfärdiga sig inför Polyperchon, men denne förklarade honom skyldig
till högförräderi, och det ånyo demokratiska Athen dömde honom till döden.
Dödsdomen verkställdes år 318 f. Kr. Vid sin död var Phokion öfver åttio år.
Öfvertygad om nödvändigheten att komma i god sämja med Makedonien hade Phokion
varit alltsedan Philokrates’ fred af år 346 f. Kr., icke såsom lärjunge af Platon utan
emedan han var fullkomligt fri från illusioner och hade en korrekt uppfattning af
maktförhållandena. Makedonierna, isynnerhet Antipatros, voro honom bevågna, Phokion
hade hös Antipatros utverkat freden efter det lamiska kriget och under den tid, då
den af Antipatros införda aristokratiska författningen egde bestånd i Athen, hade han
makten i sina händer. Ett starkt parti hade han alltid haft bakom sig, han skulle
eljes icke hafva 45 gånger valts till strateg. Emellertid var han för nykter att besitta
den högre lyftning, som aldrig fattas hos verkliga storheter bland realpolitiker. Han
såg öfverallt det, som icke kunde undvikas, och förbisåg därvid, att tvedräkt mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
