Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Etruskerna och Roms begynnelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ETRUSKERNA OCH ROMS BEGYNNELSE.
367
Väggmålning i en estruskisk graf i Vulci.
Efter Garucci, Pitfnr« VulcentL
innehålla en thrakisk dialekt. Helt säkert kunna icke turuscha bland de sjöfolk,
som i tolfte århundradet före vår tidräkning under Ramses III anföllo Egypten, hafva
kommit från Toscana, om turuscha vore etrusker, ty då var Toscana helt säkert
ännu icke etruskiskt. Men äro turuscha verkliga etrusker? Om de också så vore,
kan då icke det haf, som de först uppnådde, hafva varit det Adriatiska? Om
etruskerna kommit österifrån sjöledes till Toscana, så skulle de hafva utbredt sig mot
norr och Graubiindens etrusker först för kelterna vikit in bland bergen i norr.
Omöjligt i och för sig är allt detta icke, och tvisten väntar ännu på en domare,
som också har att taga hänsyn till den ofvan omnämnda lydiska inskriften. Men
säkert är, att under den följande tiden etruskerna trängde mot söder. Att den dynasti,
som vid republikens införande fördrefs från Rom, var af etruskisk folkstam, har
redan i forntiden ingen betviflat. Icke endast dynastien var etruskisk, äfven den
romerska staten hade samma ursprung.
Pet är de latinska personnamnen, som uppenbara för oss Roms ursprung, och den
senaste tidens språkforskning på detta område har gifvit oss en inblick i djupet och
omfattningen af det inflytande, som det etruskiska namnväsenjclet utöfvat på det
latinskromerska. Det äldsta Rom, om hvilket vi hafva kunskap, är Tities’, Ramnes’ och
Luceres’ Rom. Att dessa namn äro etruskiska, har redan forntiden själf starkt
betonat och språkforskningen ytterligare bekräftat. De äro namn på etruskiska ätter. De
mytiska stadsgrundläggarnes namn, Rpmulus och Remus, hänvisa också på etruskiska
gentes, Remne och Romilier. Staden själf bär sitt namn Rom efter den etruskiska
slaltfen Ruma.
Här klarnar urhistoriens dunkel. Om också redan förut byartade samhällen i
funnits på höjderna vid Tibern, så har dock först etruskernas framträngande öfver!
Tibern grundlagt staden och staten Rom. De isolerade äldre byliknande boplatserna*
buro andra namn, t. ex. Palatium. Men staden Rom såsom enhet är etruskisk, och
man talar med goda skäl om staden Roms grundläggning. Rom har haft endast
etruskiska konungar, och detta återspeglar sig redan däri, att namnen Numa,
Tullus, Ancus och Servius äro etruskiska. I den för oss vanliga formen äro dessa
konunganamn komna till oss först i fjärde århundradet f. Kr. under inflytande af
den nya adeln, de stora plebejiska familjerna. Så har Ancus Marcius de plebejiska
Marcierna att tacka för sitt namn. Men de etruskiska Tarquiniernas ätt tillhör
historien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
