Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Makedonien och statsförbunden i Grekland. - 12. Epigonerna i Asien och Egypten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aratos tid. Acheerna kunde ingen hjälp vänta sig af den egyptiska vänskapen, ty
Egypten stod i vänskapsförhållande äfven till Sparta. Därför återstod numera endast
Makedonien, och förhandlingarne med Antigonos Doson började, medan de med
Kleomenes tills vidare afbrötos. Kleomenes tog emellertid Argos.
Den egyptiska politiken bestämdes af motsatsförhållandet till Makedonien. Då nu
acheerna voro på god väg till samförstånd med Antigonos, slöt därför Ptolemaios III
Euergetes förbund med Kleomenes och utfäste sig att betala Sparta penningsubsidier,
Kleomenes hade riu närmast framgång och drog in i Korint, om också den acheiska
besättningen behöll stadens borg. Men år 223 kom acheernas förbund med Makedonien
till stånd, hvilket Antigonos medgaf mot afståendet af Korint. Acheerna och Aratos
hade företagit en frontförändring, ty den statsman, som började sin politiska
vädjo-bana med makedoniernas fördrifvande, utlemnade nu tjugu år senare samma Korint
åt makedonierna. Antigonos bröt upp mot Peloponnesos och besatte Korint och Argos.
De förbundna staterna skickade sina ombud till Aigion, och under ledning af Antigonos
kom ett förbund af helleniska stater till stånd, så att Makedoniens hegemoni år 223
f. Kr. redan var återställd. Kleomenes’ maktställning störtade samman, den ena
menigheten efter den andra afföll från honom. I denna sin nöd företog han sin
heilot-frigörelse. Egypten hade emellertid intet intresse af att hålla Kleomenos uppe, hvarför
Ptolemaios IV Philopator, som under tiden efterträdt sin fader Euergetes, återgick
till neutraliteten. Antigonos däremot inträngde i Lakonien och besegrade Kleomenes
i det afgörande slaget vid Sellasia. Kleomenes flydde till Egypten och gaf sig där
själf döden år 219 f. Kr. Han fick öfverlefva den makedoniske konungen, som, efter
slaget vid Sellasia återkommen till hemmet, afled redan samma år. Han lemnade i arf
åt sin sjuttonårige myndling och adoptivson Philippos Makedonien och det
återupprättade herraväldet öfver Grekland. Framför honom låg en mera än fyratioårig regering,
och under hans tid försiggick öfvergången från hellenistisk till romersk historia.
12. Epigonerna i Asien och Egypten.
Om också de hellenistiska rikena bilda ett enhetligt statssystem och deras historia
griper in i hvarandras på många punkter, så äro dock å ena sidan makedonierna
och hellenerna och å andra sidan Ptolemeer och Seleukider på det närmaste med
hvarandra nära förbundna genom gemensamhet eller motsatsförhållande på intressenas
område. Vid sidan af Seleukiderna uppträdde i Mindre Asien äfven Pergamenerna.
Epigonerna härskade i två på hvarandra följande generationer i Makedonien och i
Egypten under de sextio åren efter år 280 f. Kr. I Egypten följde efter Ptolemaios II
Philadelphos hans son Ptolemaios III Euergetes år 246 f. Kr. Han regerade till år
221 f. Kr., under det att likaledes i Makedonien två generationer aflöste hvarandra,
i det att Demetrios II och Antigonos Doson, som behärskade landet efter Antigonos
Gonatas och förre konung Philippos, såsom syskonbarn tillhöra en och samma
generation. I Syrien däremot steg redan år 226 f. Kr. den tredje generationen i
grafven. Efter Antiochos I Soter hade hans son Antiochos II Theos följt, hvilken dog
år 246 f. Kr., och till den tredje generationen hörde bröderna Seleukos II
Kalli-nikos och Antiochos Hierax, hvilkas död inträffade åren 226 och 227 f. Kr. Längre
bestod den fjärde generationen. Seleukos III Soter mördades visserligen redan år 223,
men hans broder Antiochos med tillnamnet den Store regerade intill år 187 f. Kr.,
men icke heller han uppnådde sin naturliga lifsgräns, ty han blef ihjälslagen.
Antiochos III är samtidig med den makedoniske konungen Philippos.
I nordväst i Mindre Asien grundlades år 282 f. Kr. kort före slaget på Kyrosfältet
Pergamenernas herravälde. På borgen i Pergamon bodde då Philetairos från det
paphlagoniska Tios såsom Lysimachos’ skattmästare, och öfvergick, då Seleukos och
Lysimachos råkade i tvist, till Seleukos. Han behöll därvid de 9,000 talenter, som
han förvaltat åt Lysimachos, och med dem grundlade han sin dynastis penningmakt.
Under 20 år eller ända till år 263 f. Kr. styrde och ställde han här, formellt såsom
vasall under Seleukos och dennes son Antiochos I, men faktiskt såsom fri och
oberoende. Efter honom följde hans brorson Eumenes I, som i kriget mot Antiochos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
