Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Seleukider, Arsakider, Makkabeer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SELEUKIDER, ARSAKIDER, MAKKABEER.
437
dem och angrep romarne i Grekland, eröfrade Thessalien, besatte Euboia, öfvervintrade
i Chalkis och flyttade år 191 f. Kr. på våren kriget till Akarnanien.
Romarne, som kände Hannibal, hade väl räknat på möjligheten af ett anfall på
Italien och behöllo därför sin flotta därstädes, men Hannibal och Antiochos läto
icke höra af sig. Icke heller karthagerna rörde på sig. Makedonier och acheer
anslöto sig till romarne jämte rhodiernao och Eumenes II af Pergamon, som år
197 f. Kr. efterträdt sin fader Attalos I. År 191 f. Kr. öfvergick konsul M. Acilius
Glabrio till Grekland och slog Antiochos vid Thermopylerna, efter hvilket nederlag
Antiochos ej längre var i stånd att hålla sig kvar i Grekland mot romarne. Angreppet
var förbi, och Antiochos lemnade Europa för att återgå till Asien, närmast till
Ephe-sos. Men nu uppträdde den romerska flottan i Egeiska hafvet och i förening med
denna äfven den pergameniska. En Antiochos’ amiral besegrades vid Chios.
Följande året 190 f. Kr., segrade den romerska flottan, till hvilken äfven den rhodiska
anslutit sig, vid Myonnesos, och den romerska landthären satte öfver till Asien.
Sin störste fältherre, Hannibals besegrare, Publius Cornelius Scipio, hade romarne
icke kunnat välja till konsul för år 190 f. Kr., detta kunde af statsrättsliga skäl ej
låta sig göra, enär han så nyligen som för fyra år sedan varit konsul. Därför hade
de till konsul utvalt hans äldre broder Lucius, och denne drog ut mot Antiochos. Men
vid sin sida hade han fått sin broder Publius i egenskap af prokonsul till egentlig
ledare af kriget. Till lands drog den romerska hären genom Makedonien och
Thra-kien till Asien. Antiochos
hans ställning i Mindre Asien.
I freden måste han till
romarne afträda Asien på denna
sidan Tauros, och romarne
fördelade detta område
mellan Eumenes af Pergamon,
som erhöll lejonparten, och
rhodierna, som fingo södra
Karien och Lykien. Nu hade
Pergamenerna blifvit Mindre
Asiens mest betydande makt.
Mynt med bild af Under år 188 f. Kr. företog Cn.
Antiochos Epiphanes. Manlius Vulso ett fälttåg mot
Mindre Asiens kelter (galater),
och från aitolerna, som äfven efter Antiochos’ aftåg efter slaget vid Thermopylerna
hade fortsatt striden mot romarne, tog M, Fulvius Nobilior år 189 f. Kr. Ambrakia.
Det aitoliska förbundet måste i fredsslutet erkänna Roms öfverhöghet.
Storkonungens berömmelse hade förbleknat, och hans kassor voro tomma i följd
af de höga krigskontributioner, som freden med romarne hade pålagt honom. För
att än en gång förskaffa sig penningar drog han ånyo i krig mot öster, men han
skulle aldrig återvända hem från detta härnadståg. Han plundrade Bels tempel i
Elymais och blef af befolkningen där ihjälslagen år 187 f. Kr. Så slutade den store
konungen. Ty en stor konung hade han varit i Orienten och för Orienten, men
Österlandet var numera icke i stånd att mäta sig med det starkare vordna Västerlandets
kraft. Romarne hade att befalla i Grekland, och romerskt inflytande var
mäktigt i främre Asien och i Egypten.
Efter Antiochos III följde hans söner, först Seleukos IV Philopator, 187-175 f. Kr.,
sedan Antiochos IV Epiphanes, 175-164, som undanträngde den i Rom såsom
gisslan sig uppehållande sonen till Seleukos Philopator, Demetrios. Denne återvände
utan senatens vilja och vetskap men med verksam hjälp af den då i Rom
internerade Polybios till Syrien år 162 f. Kr. och lät mörda sin kusin Antiochos V Eupator,
som hade efterträdt sin fader Antiochos Epiphanes. Under namn af Demetrios I Soter
antog han konungatitel och påsatte sig diademet. Emot honom uppträdde såsom
tronkräfvare en föregifven son till Epiphanes, Alexandros Balas, i strid mot hvilken
Demetrios I Soter föll år 150 f. Kr. Alexandros Balas i sin ordning störtades år 145
f. Kr. af Demetrios II Nikator, en son till den förste Demetrios, som år 139 råkade
hade redan utrymt Europa
och försvarade icke ens
Hellesponten. Men nu tyckte
romarne det icke vara nog, att
Thrakien utrymts, de fordrade
nu Asien på denna sidan
Tauros. Under hösten 190 f. Kr.
slog den romerska
landthären, som rönte kraftigt
understöd af Pergamenen
Eumenes, Antiochos i slaget vid
Magnesia vid Sipylos. Detta
nederlag kostade Antiochos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
