Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Seleukider, Arsakider, Makkabeer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANTIGONIDERNAS FALL, KARTHAGOS OCH KORINTS UNDERGÅNG.
445
Stadsmurar i Korint.
Efter fotografi från tyska arkeologiska institutet i Athen.
marne kallade till skiljedomare. Långa diplomatiska förhandlingar vidtogo och
slutade med krig. Cato förevitade karthagerna fördragsbrott, de gamla fördragen med
Karthago, hvilka Polybios meddelar oss i grekisk öfversättning, framtogos ur sedilernas
skattkammare. Slutligen förlorade karthagerna tålamodet. De utvisade Masinissas
vänner, och när denne angrep karthagerna vågade de försvara sig. Men Hannibals
fred hade ju förbjudit dem att föra krig utan Roms tillåtelse! Därför beslöt man i
Rom år 150 f. Kr. en krigsförklaring mot Karthago. Men hvarken Cato eller
Masinissa skulle få upplefva stadens fall, ty Cato dog redan år 149 f. Kr. och Masinissa
året därefter.
För att göra öfverfärden till Afrika gingo konsulerna år 149 f. Kr. närmast till
Sicilien, till Lilybaion. Dit beordrade konsul Manius Manilius Polybios, som år 150
f. Kr. återvändt till sitt hem, sannolikt för att använda honom såsom ingeniör vid
Karthagos belägring, men redan på Kerkyra erfor Polybios, att karthagerna skulle
hafva lemnat gisslan, och i den mening, att det således ej skulle komma till krig,
återvände Polybios till hemmet. Men kriget utbröt i alla fall, ty de i Afrika
landstigna konsulerna hade på karthagerna ställt det krafvet, att de skulle nedrifva sin
stad och slå sig ned på annan plats 15 kilometer från hafvet. Såsom det enda
möjliga svaret kom ett krig, i hvilket karthagerna försvarade sig med förtviflans mod.
Icke heller under det följande året hade romarne nämnvärd framgång. Då beslöt man att
välja Scipio Aemilianus till konsul för år 147 f. Kr. och ställa honom i spetsen för kriget.
Scipio hade redan under första krigsåret, 149 f. Kr., såsom krigstribun deltagit
i kriget i Afrika. Under sommaren det året uppsökte han Masinissa, och Polybios,
som under tiden hade infunnit sig, ledsagade honom på denna färd. Under år
148 f. Kr. synes den expedition hafva förekommit, som förde Polybios utmed
afrikanska kusten genom Gibraltars sund till Atlantiska oceanen. Efter återkomsten
tillhörde han Scipios stab och tog verksam del i Karthagos belägring under åren
147 och 146 f. Kr. Under detta senare år var Scipio prokonsul. Vid stadens er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
