- Project Runeberg -  Världshistoria / Forntiden /
475

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Sulla och reaktionen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SULLA OCH REAKTIONEN.

475

Diktatorn var befriad från den inskränkning, som låg i tvånget att taga hänsyn till
en lika berättigad ämbetsbroder, och dessutom var han ingen ansvarig för sina
gärningar, men han stod inom författningen. Den nya diktaturen, som Sulla tillskapade
och hvilken Caesar längre fram beklädde, hade till skillnad från den gamla sin grund i
en ny lag, som interrex L. Valerius Flaccus åstadkom för Sulla. Denna diktatur var
icke såsom den gamla begränsad till någon tid och stod icke inom författningen utan
öfver denna. Den hade tvärtom rätt och befogenhet att nydana författningen och
gifva staten en fast organisation. Den omfattade äfven rätt att gifva lagar utan
folkförsamlingarnes hörande, men af denna rättighet behöfde Sulla icke göra bruk
af det skälet att folkförsamlingarne gentemot honom voro ytterst tillmötesgående i allt.
Hvad Sulla sökte ernå, var ett återställande af senatens ända ifrån Gracchernas
tid starkt rubbade makt, och den oerhördt stora lyckan föll i senatens sköte, att
denne genialiske statsmans äregirighet icke var personlig utan uppgick i hans stånds
Sulla var i

intressen.

främsta rummet en
njutningslysten
goddagspilt, och i början
hade han endast
slentrianmässigt skött sina
åligganden, men med
sin eminenta begåfning
utvecklade han
sedermera en sällspord kraft
i ämbetet. Nu hade
han kunnat på allvar
upphäfva sig till
en-våldsherre, men därtill
hade han ingen lust.
När han hade afslutat
sitt stora
författningsverk, stannade han
ännu ett år i ämbetet
för att omsätta det
stora verket i praktiken,
men drog sig därefter
tillbaka till privatlifvet
för att njuta af lugnet.
Han hade öfvertagit
makten blott för att

åter lyfta senaten i
sadeln och därigenom
ordna staten.
Reaktioner lida i allmänhet
icke af öfverflöd på
tankar, men Sulla var
rik på idéer och
förstod att på det
verksammaste sätt gifva
dem form. Hans
reaktion var radikal och
skydde icke tillbaka för
någon ytterlighet, men
hans medel träffade
säkert och ledde till
målet. Sulla är den
mest genialiske
reaktionär, som
världshistorien känner. Såsom
ett helt kunde hans
reaktion icke få
varaktigt bestånd, emedan
senaten visserligen åter
satt i sadeln, men ty värr
hade glömt bort att
rida. Men trots detta
har den sullanska ordningen i mycket blifvit grundläggande och haft bestånd genom
århundraden. Detta gäller särskildt om de normer, som han anvisade för den högsta
verkställande makten, för provinsförvaltningen och ordningen för processer i brottmål.
Om Sulla afsåg att återställa senatens makt, så hade han att dessförinnan
reorganisera senaten, som äfven till numerären hade lidit betydligt under tiden för
borgarkriget och öfriga oroligheter. Han rekryterade den genom inval af
personer med riddarcensus och bragte medlemsantalet till 600. Denna numera giltiga
normalsiffra 600 innebär en fördubbling gentemot den förutvarande normen, som
hade gällt sedan begynnelsen af Roms kända historia. Den, som innehaft qusesturen,
inträdde numera utan vidare i senaten, hvilken numera medelbart framgick ur folkets
val. Den genom sin diskretionära myndighet för senaten obehagliga censuren blef
visserligen icke afskaffad, men kom ur bruk. Den reorganiserade senaten erhöll det
reglerande inflytandet på lagstiftningen och fick rättskipningen i sina händer. Det alltifrån
Gracchernas tid vanliga bekämpandet af senaten genom tribunerna hade Sulla, såsom vi
sett, redan år 88 f. Kr. omöjliggjort därigenom, att han gjort tribunernas rätt att föreslå
menighetsbeslut beroende af senatens på förhand lemnade tillstånd. Hade Cinna upphäft
denna lag, så vände nu Sulla tillbaka till den. Detta medel var obetingadt verksamt,

Pompeji porträttbyst.

Originalet i Jacobsens samling, Köpenhamn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:06:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/1/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free