Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Principatets grundläggning och det julisk-claudiska kejsarhuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
512 R. V. POEHLMANN, ROMERSKA KEJSARTIDEN O. DEN ANTIKA VÄRLDENS UNDERGÅNG.
ning än den man, som vunnit den varmt och innerligt efterlängtade freden åt den
romerska världen?
Men huru republikanskt allt detta än tog sig ut i yttre måtto, så är det, om man
tänker på denna nya makts innehåll, alldeles omöjligt att förbise, att densamma
redan i sitt ursrung betänkligt skjuter ut ur den republikanska ramen. I
verkligheten har också redan Mommsen antagit, att Octavianus i de af honom
återupplifvade formerna ingenting annat såg än former, som skulle tjena till att dölja hans
egentliga och yttersta syfte, det faktiska grundandet af det monarkiska statsskicket.
Så mycket är visst, att, om ban i den förut nämnda inskriften säger om sig själf,
att han icke innehaft andra ämbeten och befogenheter än dem, som republikens
ämbetsmän innehaft, detta är bokstafligen sant och riktigt, men det glömmes ett
viktigt faktum, att den ständiga föreningen af så många ämbetsbefogenheter hos en
enda person var något nytt och föga svarade emot den gammalrepublikanska
författningens anda och innehåll, äfven om princeps iakttog formerna med sådan
noggrannhet att han t. ex. såsom konsul i trohet mot den gamla seden hvarje månad turade
om med sin ämbetsbroder Agrippa i förandet af konsulatets yttre insignier. Hvad
betydde t. ex. det republikanska folktribunatet gentemot den nye bäraren af den
tribuni-ciska myndighet, som i sig inneslöt alla tio tribunernas befogenhet och icke var
underkastad någon intercession af en ämbetsbroder? Hvad betydde de genom det nya
kejserliga ämbetsmanna- och officersståndet i sin verkningskrets högst betydligt
inskränkta republikanska ämbetsmännen gentemot det öfver allt och alla sig resande
imperium, som tillkom en enda, på hvars ämbetshandlingar, acta, de alla och med dem senaten
hvarje år måste aflägga ed, och som ställde dem alla fullständigt i skuggan och genom sin
makt, genom sitt inflytande gjorde hvarje annan ämbetsmyndighets oberoende illusoriskt?
Men också i det yttre trädde den nya makten märkbart nog i dagen för hela
världen. Den prokonsulariska myndigheten, som under republikens tid upphört inför
stadsområdets gräns, intog nu i själfva Rom en position, hvars militära tillbehör,
den af de i och omkring Rom förlagda praetoriankohorterna bestående lifvakten,
på ett betänkligt sätt erinrade om den militära envåldsmakten tyrannis, hos grekerna.
Därtill den rent militära maktställningen! Hvad betydde senatens rent civila makt
och myndighet gentemot de legioner och flottor, som svurit Caesar trohetsed, och
gentemot de caesariska provinserna, hvilka liksom en ring af järn omslöto de
värnlösa senatoriska och i grund och botten danade en administrativ militärmongrki?
Senatens makt och myndighet var likaväl lagd i imperatorns hand, som
rikshuf-vudstaden var i hans våld. Ty Roms förseende med lifsmedel, cura annonce,
berodde helt och hållet af honom och hans herravälde öfver hafvet och öfver de land,
som producerade det för Rom oundgängliga spannmålsbehofvet. Detta förhållande
gjorde Roms befolkning, hufvudstadens plebs till ett enda stort klientel åt princeps.
Såsom redan Tacitus har anmärkt, var gratisförsörjningen af denna massa (150,000-
200,000 personer) med bröd på undersåtarnes bekostnad det pris, som kejsaren
er-lade för att fästa massan i Rom vid det nya statsskicket. Mommsen kallar det
»den forne suveränens pension». Denna pension vann ytterligare i tilldragande
behag genom frikostighet i annan form och genom talrika folkförlustelser. Om
»bröd och cirkusspel» (panis et circenses) vänder sig det csesariska Roms folkliga
intresse, och friheten är för den stora massan blott ett tomt ord.
Huru föga folket numera hade att betyda på det politiska området, visar redan
det förhållandet, att samme Caesar, som i egenskap af den tribuniciska maktens
innehafvare var den själfskrifne representanten för folkets majestät och för
menighetsintresset och som gaf sig sken af att en gång hafva gripit till vapen för den af ett
fåtal undertryckta friheten, ganska snart systematiskt omdanade regering, förvaltning
och rättsväsen i aristokratisk och plutokratisk riktning och införde för erhållandet
af senators-, ämbetsmanna- och officersanställning liksom ock för viktigare
domaresysslor, en taxering af en million sestertier (senatorscensus), resp. 400,000 sestertier
{riddarcensus), emedan detta medgifvande åt den härskande ämbets- och
penningaristokratien och åt den sedan länge i samhället starkt framträdande tendensen till
bildning af privilegierade ståndsklasser arbetade i kompromissverkets intresse,
hvilket skulle jämna vägen för den under bildning varande monarkien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
