Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Principatets grundläggning och det julisk-claudiska kejsarhuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
516 R. V. POEHLMANN, ROMERSKA KEJSARTIDEN Q. DEN ANTIKA VÄRLDENS UNDERGÅNG.
En senators högtidliga följe. Relief från Augusti Ära pacis.
Originalet i Uffizierna i Florens. Efter fotografi af Brogi.
göra högtidliga löften för rikets eviga bestånd, för princeps och för hans hus. Denna
förbindelse af monarki och prästadöme ställde visserligen å ena sidan Augustus på
romersk och nationell grund, men visade å andra sidan ett visst närmande till den
hellenistiska monarkiens tendenser.
Sin kulminationspunkt uppnådde denna politik år 17 f. Kr., då en i påfallande
grad lysande komet visade sig, juliska ättens stjärna, som skulle förkunna den nya
världsålderns definitiva inträdande. Denna stjärnas uppträdande är det politiska
motstycket till de »vise männens» stjärna, som enligt den kristna berättelsen icke långt
därefter förkunnade för Orienten Messias’ ankomst till jorden. Denna analogi visar
ganska tydligt, i hvilken hög grad det populära mytologiska tänkesättet gick
csesaris-men till mötes. I anslutning till detta efterlängtade järtecken och till ett likaledes i
rätt tid sig inställande sibyllinskt orakel firades detta år Roms pånyttfödelsefest och
de stora sekularspelen, hvilkas förlopp vi känna ur fragmenten af festakterna, hvilka
nyligen af en lycklig tillfällighet vid en reglering af Tibern igenfunnos i närheten
af Ängelsbron, inristade på marmortaflor. Dessa festakter äro ett sannskyldigt
kabinettstycke af den kejserliga på förbund mellan tronen och altaret hvilande
politiken, som förstod att för befordran af de dynastiska intressena betjena sig af religionen.
Festen, som närmast genom en högtidlig rening af staden och borgarne symboliskt
antydde inträdandet af en ny tidsålder, försatte hela Rom i ett sannskyldigt festrus
af glädje och gamman, och dess höjdpunkt utgjorde det festliga tåget, pompa, som
- åter rätt betecknande - gick icke blott till Capitolium, de gammalrepublikanska
gudarnes centrala kultplats, utan också till Palatinus, kejsarens boningsplats och
platsen för det omedelbart med kejsarpalatset förbundna, åt statens nya skyddsgudar,
Apollo och Diana, invigda templet. Liksom det gammalrepublikanska forum genom
nya kejserliga torgplatser och fora, så skulle också den gamla republikens skyddsgud,
Jupiter Capitplinus, trängas mera i bakgrunden genom det juliska husets gudar och
deras praktfulla tempel på Palatinus och på samma gång den religiösa tyngdpunkten
förläggas dit från Capitolium. Den af Horatius författade festsången eller pseanen,
som vid tillfället afsjöngs af en goss- och flickkör, tillkännagaf för all världen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
