Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Nerva, Trajanus, Hadrianus och Antoninerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
540 R. V. POEHLMANN, ROMERSKA KEJSARTIDEN O. DEN ANTIKA VÄRLDENS UNDERGÅNG.
Därvid träder likväl icke kejsarens personliga initiativ tillbaka för ett
ämbets-mannaregemente. Det förhöll sig alldeles tvärtom. Sällan var en regent så förtrogen
med alla förvaltningens enskildheter, så intresserad för en personlig kännedom om
de regerade och för en personlig åskådning af land och folk, som Hadrianus. En
lång följd af år anslog han till resor inom imperiets vidsträckta landområde från
Skottlands gräns ända till Mauretanien och Röda hafvet, från Atlantiska hafvet till
Palmyra i Syriska öknen; öfverallt uppträdde han skapande, ordnande, dömande,
efterlemnande välgärningar, enligt samtidens entusiastiska omdöme, en vandrande
Hercules, en ny
först genom
Caracalla fick sin
afslutning. Detta är en
i viss mening
kosmopolitisk uppfattning af
rikspolitiken, och därmed
förband sig också
ett fullständigt
universellt kosmopolitiskt kulturintresse.
Att Hadrianus
ställde Athen såsom
andens hufvudstad
i motsats till Rom
såsom den
materiella maktens, hans
entusiasm för allt
helleniskt, det
oemotståndliga begäret att lära känna
allt, som var vardt
att veta och
beskåda, allt detta
karakteriserar honom
såsom den typiske
representanten för
en verkligen
universell kulturepok, såsom en »den allmänna kulturens man». Betecknande för denna
personliga riktning hos kejsaren är, liksom för tiden i allmänhet, den storartade
villaanläggningen vid Tibur, som blef hans ålderdoms käraste vistelseort, där han
med förkärlek fördjupade sig i erinringarne från sitt vandringslif. Det stora område,,
öfver hvilket den sträckte sig, innefattade en rikedom af intressanta byggnader och
konstverk, efterbildningar af betydande verk från Orienten, Egypten och Grekland.
Här fanns en konstens mikrokosmos, en oerhördt rik fyndort för eftervärlden.
Härifrån hafva Vatikanska och Kapitolinska museerna, Villa Farnesina, Villa Albani,
Villa d’Este på Kvirinalen och Villa d’Este i Tivoli erhållit skatter. Endast den
sistnämnda har bortemot 100 statyer och reliefer från Villa Hadriani!
Visserligen skall man alltid med blandade känslor stå framför sådana skapelser
af furstlig nyck. Ett dylikt användande af enorma medel för en endas njutning
skall alltid uppfattas såsom en extravagans, i synnerhet om man samtidigt tänker på
det kolossala monument, som Hadrianus byggt åt sin egen storhet och som i sina
dimensioner erinrar om orientaliska grafbyggnader, hans Mausoleum, den nuvarande
Ängelsborgen i Rom, eller tänker på staden Antinoopolis, som skulle föreviga minnet
af hans tidigt bortgångne älskling, den sköne gossen Antinous, af hvilken den grekiska
konsten gjort en idealgestalt och orientalerna en gud.
Men så betänkligt det rent personliga momentet framträder i dessa företeelser, så
får å andra sidan icke förglömmas, att här gentemot skapelser af själfFörgudande ten-
Dionysos.
Äfven i det
afseendet äro dessa
resor betydelsefulla,
emedan de vittna
om en ny
uppfattning beträffande
den underkufvade
orbis terrarum och
dess förhållande till
Rom. Hade hittills
Rom och Italien för
romaren bildat så
att säga en värld
för sig, för hvars
skull provinserna
voro till, så synes
numera riket
alltmer som ett
enhetligt helt, i hvilket
alltmer med inre
nödvändighet en
provinsernas
likställighet med
Italien gjorde sig
gällande, om också
denna likställighet
Byst af kejsar Hadrianus.
Originalet i Nationalmuseet i Athen.
Efter fotografi af Fratelli Alinari.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
