Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Soldatkejsardömet och dess betydelse för riksenheten och utvecklingen af den absoluta monarkien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SOLDATKEJSARDÖMET OCH UTVECKLINGEN AF DEN ABSOLUTA MONARKIEN.
549
persiska och en besegrad romersk kejsare, Valerianus, dog i persisk fångenskap,
troligen år 260.
I väster vid den germanska gränsen uppträda icke längre enskilda stammar
utan hela folkförbund. Så uppträdde under Caracalla vid den bortre germanska gränsen
alemannerna, vid mellersta och nedre Rhen frankerna och vid Nordsjön saksarne.
Liksom dessa sistnämnde med sina vikingaskepp hemsökte Galliens och Britanniens
kuster, så genombröto alemanner och franker limes och togo hela det romerska
området på högra
Rhenstranden i
besittning. Ja,
alemannerna framträngde flere gånger
öfver Rsetien ända
till Italien (till
Ra-venna åren 261 och
271) och frankerna
ända till Tarraco
i Spanien.
Dessutom voro
i öster vid Svarta
hafvet och vid
nedre Donau
mar-komanner, goter,
alaner, vandaler,
langobarder m. fl.
inbegripna i kraftig
frammarsch.
Goternas många
rof-och vandringståg
sträckte sig snart
djupt in i Moesien [-ochThrakien,Makedonien-]
{+ochThrakien,Make-
donien+} och Achaia,
ja, till och med till
Mindre Asien. Med
dessa vandringar
voro äfven stora
sjötåg förbundna.
Goter, heruler och
andra foro från
nordkusten af
Pontos öfver hafvet,
plundrade Mindre
Asiens kuster,
intogo städer, t. ex.
Trapezunt, och
kommo slutligen
Grupp af pretorianer (soldater ur kejserliga lifgardet).
Relief i Louvre i Paris.
genom sunden ända till Egeiska hafvet. Ephesos eröfrades år 263, Athen år 267,
och stora delar af Grekland, kusterna och öarne, som tillhöra östra delen af
Medelhafvet ända till Kreta, Rhodos och Cypern, förhärjades och utplundrades. Liknande
förhållanden uppenbara sig vid samma tid äfven i Afrika, där provinsen Numidien
hårdt ansattes af de framträngande mauriska stammarne.
Betecknande för den allmänna upplösningen är det förhållandet, att vid den tiden
i Östern en främmande dynast, en arabfurste Odenathus, härskare i den stora
handelsstaden Palmyra vid karavanvägen mellan Syrien och Arabien (år 262), och
efter hans död (år 267) hans änka, den genialiska Zenobia, kunde vinna herraväldet
öfver en stor del af den östliga rikshalfvan och med godo eller ondo måste erkännas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
