Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Den materiella och andliga kulturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
552 R. V. POEHLMANN, ROMERSKA KEJSARTIDEN O. DEN ANTIKA VÄRLDENS UNDERGÅNG.
Augustus, i en ^inskrift från Halikarnassos prisas såsom »hela människosläktets
frälsare, genom hvilken haf och jord fått fred och städerna blomstra i laglighet, endräkt
och välstånd». Ännu under Marcus Aurelius kunde Aristeides från Smyrna i sitt
loftal öfver kejsaren och riket yttra: »De besegrade afundas och hata ej mer det
segrande Rom. De hafva glömt, att de en gång egt själfständighet, sedan de befinna
sig i besittningen af alla fredens förmåner. Rikets städer stråla i prakt och skönhet.
Kunna icke alla utan fruktan resa hvart de vilja? Äro icke alla hamnar fyllda af
verksamhet? Hafva icke bergen att erbjuda vandraren samma trygghet som
städerna sina invånare? Hvilka
strörnbanor äro stängda för
öfvergång, hvilka handelsplatser
vid hafvet äro spärrade? Hela
jorden har bortlagt sin gamla
dräkt, järnet, och uppträder nu
i festskrud. - Det är nog att
vara romare för att vara säker.
Det homeriska uttrycket: »jorden
är för alla gemensam», hafven I
gjort till en sanning. I hafven
mätt jorden, byggt broar öfver
floderna, huggit färdvägar i
bergen (med tanke på Trajani
Donauväg vid Järnporten),
gjort öknarne möjliga att bebo
och förädlat allt genom ordning
och tukt. I hafven genom att
inbördes förbinda folken gjort
världen liksom till en familj.»
Till och med ett ännu senare
vittne, som i viss mening stod
fientligt mot den romerska
kulturen, kyrkofadern Tertullianus,
har i slutet af det andra
århundradet egnat denna kultur
ett entusiastiskt lof. »Allt»,
säger han, »är tillgängligt, allt är
bekant, allt fylldt af samfärdsel.
I stället för beryktade ödemarker
hafva leende odlingar fått träda,
sädesfält hafva undanträngt
skogarne, boskapshjordar de vilda
djuren. Sandöknarne planteras,
fjällen genombrytas, vattensjuka
trakter torrläggas. Redan finnes
det flere städer än det tidigare
fanns hyddor. Öarne se icke
längre oinbjudande ut i brist på
vegetation, klipporna hafva ej längre ett afskräckande utseende. Öfverallt odling,
befolkning, samfundsordning, lif.»
Den viktigaste häfstången för detta kulturframsteg var jämte samfärdselns
trygghet den beundransvärda utvecklingen af hela kommunikationsväsendet, hvars resultat
i det stora hela först ångans tidehvarf kunnat öfverträffa. Under det att
samfärdseln till sjöss intensivt och extensivt utvecklades genom stora »och snabbgående
transportskepp, så utvecklade sig å andra sidan en liflig samfärdsel äfven till lands
genom det ojämförligt storartade systemet af konstgjorda vägar, hvilket var
spunnet öfver hela riket och med sina in i de aflägsnaste trakter sig förgrenande
sido-linier planmässigt förenade alla viktigare punkter genom ett tätt nät af samfärd-
Den borghesiske fäktaren.
Originalet i Louvre i Paris. Efter Brunn, Denkmäler griechischer und
römischer Kultur, F. Bruckmann A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
