Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Det religiösa lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET RELIGIÖSA LIFVET.
589
Den gode herden.
Gammalkristlig väggmålning i
S:t Domitillas katakomb i Rom.
Intet under därför, att den ljusa bilden af den Frälsare, hvars allförbarmande
kärlek tog sig an äfven kvinnornas andliga nöd, såsom ingen gud tillförene, vann
framför allt dessas hjärtan, och att kvinnorna från början hafva spelat en så
betydande roll i de kristna församlingarne och vid propagandan. Redan Jesus själf hade
jämte sina lärjungar en krets af kvinnor omkring sig. Kvinnorna gjorde snart
världsmissionen stora tjenster i egenskap af missionärer eller lärarinnor, såsom
medhjäl-perskor och ledarinnor vid församlingars bildande, såsom »änkor» och diakonissor
i församlingstjensten, såsom sierskor och alldeles särskildt genom martyrskapet. Det
berättas uttryckligen, att den kristliga predikan haft en större verkan på det
kvinnliga släktet än på det manliga och att inom de kristna församlingarne kvinnornas
antal, särskildt från de högre stånden, var större än männens. Dessa förhållanden i
förening med vissa betänkliga beledsagande omständigheter läto en särskild kristen
kvinnofråga uppkomma och föranledde i vissa fall en skarp reaktion mot detta det
kvinnliga elementets öfverhandtagande, särskildt som kvinnorna började spela en roll
äfven i de stora »heretiska» rörelserna, såsom t. ex. i den omkring midten af andra
århundradet från Phrygien utbredda montanismen och bland gnostikerna. Men dessa
oundvikliga åtgärder för motarbetande mer än uppvägdes af det oskattbara värde,
som kvinnornas entusiastiska arbete haft för den kristna trons utbredning och
särskildt för den agitatoriska verksamheten i smått genom besök i hemmen.
I det att sålunda den kristna predikan fick en särskild betydelse för den ena
hälften af mänskligheten, blef den också icke blott ett frälsningsbudskap utan också
ett maningsrop till social väckelse. Den blef detta äfven i en annan mening för det
stora flertalet. Liksom i Frälsarens lidandesväg massans vedermödor och lidanden
hafva sin motsvarighet, så gäller jämväl hans predikan detta lidande. »Då han såg
folket», berättar evangelisten, »förbarmade han sig öfver det och kände medlidande
med det, emedan det misshandlades och prisgafs såsom får, som ingen herde
hafva.» »För att för de fattige förkunna ett gladt budskap» hade han kommit, och
han lofvade dem i det snart kommande Guds rike, af hvilket han hoppades ett snabbt
aflägsnande af det då rådande tillståndet i världen, en frigörelse från all deras nöd,
hvarvid i hvarje fall de fattige tänkas såsom de fromme. Därför är också hans lära
en oaflåtlig maning till broderlighet, till tjenande kärlek och hjälpsamhet, hvaruti just
den sanna religiositeten, kärleken till Gud, skall uppenbara sig, emedan Gud själf
förkunnas såsom kärlekens Gud. »Saliga äro de barmhärtige», detta är en
förkunnelse, som trots allt brodersinne i öfrigt inom intet annat religionssamfund gjorts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
