Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Burgundiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bärare af krumstafven. Under Aviti presidium samlade sig år 517 alla landets
katolska biskopar till en stor synod i Epao (Albon) och fattade sina beslut helt och
hållet efter kyrkans och kyrkofurstarnes sinne, hvarvid de till och med gjorde ingrepp
på det världsliga området. Här, där det gällde att öka de omvändes antal, visade
man sig fördragsam gentemot arianerna. Däremot visade man sig omedgörlig gent-
emot den världsliga makten, med hvilken en brytning inträdde på grund af det kyrk-
liga äktenskapsförbudet, en brytning, som slutade med kyrkans seger. Den världsliga
makten vann intet genom denna eftergift, ty det var i det mäktiga frankiska riket, som
biskoparne sågo trons fasta försvar. Mellan det romanska och germanska lekmanna-
folket rådde heller ingen sammanhållning. Sigismunds ställning var följaktli-
gen ytterst vansklig. Han
hade gjort sig främman-
de för de arianska bur-
gunderna utan att lyckas
vinna de katolska pro-
vinsialerna, och därtill
hade han fiender vid alla
gränser. I denna nöd
närmade han sig den
byzantinske kej såren men
vann ingenting därmed,
ty Theoderich motarbe-
tade honom. Till allt
detta sällade sig familje-
Konung Gunthamunds mynt
med kej sär Anastasii bild.
Originalet i Königl. Miinzkabinett i Berlin.
tvister, som gjorde olyc-
kan fullständig. På an-
stiftan af sin andra ge-
mål lät Sigismund strypa
sonen i första giftet.
Tronföljarens död väckte
snart bitter ånger hos
den svage konungen och
djupt missnöje hos fol-
ket, medan frankerna
rustade till krig. Efter
förtvifladt motstånd be-
segrades Sigismund. Han
utlemnades till franker-
nas konung Chlodomir och insattes i fängelse. Nu uppträdde till på köpet öst-
goterna och eröfrade de södra delarne af landet. Men knappt hade frankerna aftå-
gat, förrän Sigismunds broder Godomar samlade alla rikets krafter och genom en
djärf framryckning återvann det mesta af det förlorade. Chlodomir kallade sin bro-
der Theoderich till hjälp. Vid Véséronce sammanstötte han med Godomar, som upp-
höjts på tronen (524-532), och stupade i stridsvimlet. Därigenom räddades den
burgundiska härskarens krona. Han sörjde omtänksamt för statens säkerhet och
stödde sig därvid på de arianska germanerna. Dit hör också, att han erkände öst-
goternas öfverhöghet och därigenom återfick det område, som de intagit. o Bägge
folken hade en gemensam fiende i frankerna. Men det var redan för sent. År 532
begynte ånyo kriget med de nordliga grannarne, Godomar blef slagen och hans land
eröfradt. Östgoterna hindrades af inre oroligheter att komma till hjälp. Man vet ej
med säkerhet, hvad slutligt öde drabbade den siste burgundiske konungen.
Staten hade egt bestånd i 90 år, nästan lika länge som vandalriket. Orsakerna
till dess förfall voro följande: motsättningen mellan romaner och germaner, mellan
katoliker och arianer, aftagande stridsduglighet, konungarnes bristande begåfning och
ogynnsamma geografiska gränser. Sedan det blifvit bragt till underdånighet under
frankerna, bestod Burgund ännu såsom en del af det stora frankiska riket vid sidan
af Neustrien och Austrasien. Upprepade gånger flammande stammens gamla stolthet
upp i öppet uppror, men förmådde ingenting mot öfvermakten. Af större bety-
delse var det välgörande inflytande, som de mera bildade burgunderna utöfvade på
sina förvildade besegrare. På burgundisk mark uppstod klostret Luxeuil såsom
ett skyddsvärn mot austrasiskt barbari och i en ej alltför aflägsen tid klostret Cluny,
som gaf hela katolicismen en ny, mera innerligt religiös riktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
