Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu mera genom dess förbindelse med Frankrike under Henrik II:s söner och son-
son Henrik ’III för en invasion af främlingar, särskildt fransmän, som tidtals fingo
ett öfvermäktigt inflytande. Men förbittringen öfver deras uppträdande och landets
exploaterning genom dem utgjorde en viktig faktor i den nationella kampen, hvar-
under grunden lades till den parlamentariska ordningen, och de påfliga ingreppen till-
bakavisades. Att den framgångsrikaste ledaren af det engelska folket i denna kamp,
Simon af Montfort, hade utgått ur kretsen af dessa fransmän, som sökte sin lycka i
England, är blott ett af dessa drag, som åt folkens lif gifva dess brokiga rikedom.
Simon af Montfoit var en engelsk patriot, kanske den störste bland de många män
af andligt och världsligt stånd, som troget’ kämpade för Englands folk och stat.
Biskopar, sådana som Stephen Langton och Robert Grosseteste i det 13:de århundradet,
skilja sig väsentligen från och höja sig öfver Thomas Becket, som i Englands kyrka
företrädesvis såg en me.dlem af den allmänneliga kyrkan och i den engelske
konungen mera en representant för den världsliga makten än en representant för lan-
dets intressen. Talrika
präster och tiggarmunkar
delade i det 13:de århund-
radet dessa folkliga och
rikskyrkliga tänkesätt.
De uthärdade hot och
bannlysning från Rom
för att rädda Englands
kyrka och folk från ut-
plundring genom Roms
utskickade. Bland de
världsliga stormännen
lyste jämte Simon af
Montfort särskildt den
helt annorlunda beskaf-
fade, men likaledes ut-
hållige Hubert de Burgh,
och vid sidan af dessa
anförare stod mången
dugande man, som hade
en lefvande känsla för
hela landets väl. Läns-
statens särskilda förplik-
telser ingrepo då och då
störande och hetsade
vasallerna till vilda fejder
Konung Johan af England.
Miniatyr ur Charter Roll of Waterford.
med hvaranda, då de i
stället bort hålla tillsam-
mans till landets säker-
het. Men England hade
dock beträdt den väg,
som ledde till nationellt
statslif. Äfven inom de
lägre folklagren rådde
samma anda. Då konung
Henrik III 1230 befallde
en smed att slå Hubert
de Burgh i järn, vägrade
mannen och sade: »Jag
vill hellre dö hvilken
död som helst, än jag
fjättrar denne man, som
befriat England från
främlingarne och räddat
Dover åt England mot
Frankrike.» I detta af-
seende stod England lik-
som Frankrike långt före
Tyskland, där utvecklin-
gen.^ bestämdes af terri-
toriernas landshöghet i
stället för den nationella
staten, och där folkets enhet mest fann ett stöd i dunkla minnen och i det sönderfallande
kejsardömet. Äfven det andliga lif vet i England visade ett lyckligt uppsving. Ett stort antal
engelsmän drog till Paris för att studerna, och i Oxford trängdes liksom i Paris en massa
mest fattiga och illa förberedda scholares, som dock voro uppfyllda af längtan efter
kunskap. Det är svårt att uttala sig om landets ekonomiska utveckling. Ser man
på den massa penningar, som Rom drog ur England i det 13:de århundradet, eller
på de rikedomer, som Rikard af Cornwall sedan 1247 slösade på det tyska kejsarvalets
äfventyr, så får man det intrycket, att England trots de förödande inre krigen i det
13:de århundradet befann sig i ett ekonomiskt uppåtgående. Intrycket starkes ytterligare
genom de betydande byggnader, som uppfördes i England i det 13:de århundradet, och
genom städernas utveckling och deras samhälleliga och politiska betydelse, om också
deras handel företrädesvis behärskades af hanseaterna och italienska köpmän. Där-
emot försämrades de mindre jordegarnes ställning. Fria och halffria jordegare ne.d-
sjönko i de ofries beroende ställning och sammansmälte med dem till ett nytt stånd,
villains, rättslösa fattiga människor, som blefvo de egentliga anstiftarne af bonde-
revolutionerna i det 14:de århundradet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
