Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Ludwig Bayraren och hans tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för ogiltigt, under föregifvande att det ej var fullbordadt. Dessutom förmälde han Mar-
gareta med sin egen son, Ludwig af Brandenburg, och gaf denne Tyrolen i förläning.
Detta tillvägagångssätt, som stod i fullkomlig strid mot riksrätten och dessutom
utgjorde ett svårt ingrepp i den kyrkliga maktsfären, beröfvade kejsaren icke blott
stor del af de
en
sympatier, han förut
åtnjutit, utan med-
förde äfven en ohjälp-
lig brytning med
Luxemburgarne.
Dessutom tillspetsa-
des därigenom Lud-
wigs konflikt med
kurian. Här hade
1342 efter Benedikt
XII åter följt en syd-
fransman, Clemens
VI (1342-1352), en
Frankrike lika häri-
gifven tjenare som
sina föregångare och
som därtill af gam-
malt stod i förtroligt
förhållande till huset
Luxemburg. Ludwig,
som i djupaste öd-
mjukhet sökt förso-
ning hos den nye
påfven, såg sig här-
vid så tvärt afvisad,
att stämningen inom
riket på grund af
denna nya påfliga
förmätenhet åter slog
om till hans förmån.
Men icke dess mindre
hade hans motstån-
dare beslutit hans
undergång. Sedan
påfven åter mot kej-
saren utslungat de
fruktansvärdaste för-
bannelser och på
rikets första ärkestol
efter innehafvarens
olagliga afsättning
upphöjt en honom
tillgifven anhängare,
Ludwigs af Bayern grafvård
i Frauenkirche i München.
genomdrefvo Luxem-
burgarne, sedan de
bestuckit Sachsen
och Köln med stora
summor, med fem
kurröster Karls af
Mähren, Johans af
Böhmen äldste sons,
val till konung den
11 juli 1346. Den
valde hade redan
förut under person-
liga förhandlingar i
Avignon gjort påfven
de mest förödmju-
kande medgifvaiiden.
Inom riket skänkte
man emellertid valet
så föga beaktande, att
Johan och Karl vände
sig till Frankrike,
hvarest den först-
nämnde få veckor
efteråt fann en vand-
rande riddares slut i
det olyckliga slaget
vid Crécy. Kejsaren,
som visserligen icke
kunde förhindra, att
Karl mot slutet af
året kröntes i Bonn
af Walram af Köln,
aktade motkonungen
så ringa, att han tog
en plan i öfvervä-
gande att på nytt
draga till Italien, där
ett förnyadt uppsät-
tande af en motpåfve
möjligen kunde öpp-
na bättre utsikter än
tjugu år förut. Men
hans dagar voro räk-
nade; den 11 oktober
1347 träffades han under en jakt vid München af slag och afled omedelbart. Han
efterlemnade berömmelsen af en borgarståndets vän och gynnare och en omtänksam
styresman för sitt bayerska land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
