Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Ryssarnes rike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636 A. BRtCKNER, SLAVERNES INTRÄDE I VÄRLDSHISTORIEN.
eller Gyllene, för framtiden taga den stora sydryska steppen i stadig besittning.
Till en början lydde denna hord under det stora mongoliska riket, men när detta
vände sig afgjordt mot Kina och blef kinesiskt, blef Gyllene horden oberoende med
Sarai vid nedre Volga till hufvudort, där nu det stora ruinfältet ligger vid Zarev.
Ryssarne hade väntat, att tatarerna skulle åter försvinna till Asien såsom efter
Kalkaslaget; men nu satte de sig fast mellan Jaik och Dnjestr, och snart kom kallelse
till de ryska furstarne till Sarai eller ända till själfve storkanen i Karakorum, för
att de där måtte betyga sin underdånighet och taga sina furstendömen ur kanernas
händer. Och alla ryska furstar, de båda tappraste och mäktigaste under hela 13:de
århundradet, Alexander Nevskij och »konung» Danilo af Halicz, inbegripna, täflade
att kast^ sig på knä för kanen och drucko af hans kumys. Och så gick det till
äfven i det 14:de århundradet. De ryska furstarne hade blifvit kanens viljelösa trälar
och gin^o så upp i denna ställning, att de bekämpade den bland sina medbröder,
som str^fvade emot. Blott i besittning af kanens jarlyk (länsbref, signatur) vågade
de sig på att tillträda sitt fädernearf.
De förpliktelser, som mongolerna pålade de kufvade furstarne, voro krigstjenst
- ryska trupper beledsagade Batus efterföljare på deras tåg mot Polen - och skatter.
Baskake\i eller skatteindrifvaren upptecknade personer och egendom från hus till
hus och| afgifterna voro mångfaldiga och ofta godtyckliga, men uppbörden öfvertogs
med tid^n af furstarne själfva.
De första tatarerna voro schamaner och, bortsedt från yttre bruk, i trossaker
indiffer^nta. Ja äfven sedan Gyllene horden upptagit islam från sina östliga
grannar (1256), blef fanatismen den främmande. Den gynnade afsiktligt de ryska
prästerna, på det att de måtte bedja för kanens själ, lemnade dem och deras
egendonjiar fria från afgifter och straffade våldsgärningar mot kyrkor och poper.
Därför i
lyda ta
rikedom
nskärpte också kyrkan hos furstarne, hur nödvändigt det var att obetingadt
arerna. Och så stegrades utomordentligt det andliga ståndets anseende,
och jordbesittningar, ty i den fruktansvärda allmänna nöden offrade många
sina jordiska egodelar till kyrkan för att åtnjuta dess skydd, som var det enda
verksamma.
Den medelbara följden af tatarernas inbrott var Sydrysslands fullständiga ned-
brytande. Väl strömmade människorna, som undgått de fruktansvärda blodbaden
- ofta blef i en hel stad intet lefvande väsen skonadt -, snart åter tillsammans, men
det lyckades icke att vidare åstadkomma en politisk mera omfattande organisation.
Sålunda var föreningsbandet i Kiev, som betecknade Rysslands enhet, visserligen
länge nog blott nominellt, nu slutgiltigt sönderrifvet och Norden, d. v. s. de suzdalska
furstendömena, skild från det sydvästra Ryssland, den halicz-vladimirska staten
(Vladimir i Volymen), mellan hvilka den litauisk-ryska staten nu småningom
sköt sig in. Det halicz-volyniska området blef nästa byte för främlingar.
Danilo och Vasilko, som efter hårda strider hade enat det, gingo ända till Kiev
och Perejaslavl i mönstergill endräkt. Danilos vojevod satt i Kiev, när det eröfrades
af tartarerna. Sedan drog han med tungt hjärta till Batu, men när han kom oskadd
hem igen, steg den tatariske »trälens» anseende. Han underhöll lifliga förbindelser
med Västern, med Ungern och Polen, ingrep till och med i tronstriderna efter den
siste Babenbergaren, förlamade de hedniska, rofgiriga jatvingernas makt för alltid
och upptog äfven med framgång striden mot litauerna. Han indrog främlinger, äfven
tyskar, som nybyggare till de städer, som hans broder och dennes söner grundlade
till folkets skydd Leoburg (Lemberg af Leo). Så slöt han sig till Västern i hopp
att vinna stöd mot tatarerna och förhandlade med påfven om en union, som emel-
lertid i stället för ett korståg endast bragte honom konungakronan. Allt blef utan
frukt, då han nödgades se befästningarne kring sina städer nedbrutna på tatarernas
befallning, ehuru annars Halicz-furstarnes afhängighet af tatarerna icke tyckes
haft de förskräckliga former af slafveri som de nordliga furstarnes. Inbördes strider
mellan sönerna till dessa båda furstar nedsatte dock snart detta »konungarikes»
anseende. Särskildt betecknande för dess fullständiga afsöndring från det öfriga
Ryssland var, att efter dynastiens utslocknande bojarerna icke inkallade någon
manlig telning af Ruriks släkt utan en ättling på kvinnolinien, Boleslav från Masovien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
