Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den österländska forntidens politiska historia - 3. Babylonien och Assyrien intill Tiglatpileser IV. - Israels äldsta historia. - Egypten intill Sesonkis I. - Fornarabien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 C. BEZOLD, DEN ÖSTERLÄNDSKA FORNTIDENS KULTURVÄRLD.
Likväl tyckes trots allt Assyriens maktställning ej heller denna gång hafva blifvit
af längre varaktighet. Enligt trovärdiga källor lär nämligen redan den nämnde
babyloniske konungen Marduk-nadin-ahi hafva låtit föra gudabilder från den assyriska
staden E-kalläli till Babylon, något, som måste vara sa att förstå, att den babyloniska
makten åter befann sig i uppgående. Men huruvida detta egt rum mellan Tiglat-
pilesers båda segrar eller efter bägge, kan icke med bestämdhet afgöras. Äfven för
tiden närmast efter Tiglatpilesers regering flyta källorna åter ytterst sparsamt. Af
de båda bröderna Assur-bil-kala och Samsi-adad III, som ärfde makten efter fadern,
var den förre förmäld med den babyloniske konungen Adad-apal-iddins dotter, hvil-
ket skulle kunna tydas som ett tecken på ett godt förhållande mellan de båda
täflande staterna. Från och med denna tid ar emellertid det bevarade historiska
materialet för båda rikena åter för en tid framåt mycket ofullständigt. De få hittills
funna inskrifterna från denna tid uppvisa för Babylonien flere dynastier efter hvarandra
i rask följd, under det att de assyriska källorna nästan fullständigt upphöra. Det
måste därför tills vidare betraktas endast som ett, lat vara ganska sannolikt, anta-
gande, att denna period, såsom man i allmänhet antager, varit en tid af förfall för
den babylonisk-assyriska makten, framkalladt af anfall från de arameiska stammarne,
hvilkas makt blifvit stärkt genom förbund med hvarandra inbördes, och från andra
rikets grannar. Först med Adad-niräri III, son af Assur-dajan II och sonson af Tiglatpileser
III (omkr. 900-890), börja på nytt de historiska inskrifterna i Assyrien. Från denna
tidpunkt hvilar den assyrisk-babyloniska historien, tack vare de s. k. eponymlistorna,
till hvilka vi återkomma längre fram, på en kronologiskt fullkomligt säker grund, och
dess källor fortsätta nästan utan afbrott ända till det nybabyloniska rikets slut.
Medan från Adad-niräris regering förnämligast omtalas två krig med den baby-
loniske konungen Samas-mudammik och dennes efterträdare Nabu-sum-iskun, hvilka
ledde till ett för Assyrien gynnsamt fredsslut, ega vi från den därpå följande assyriske
härskaren, Tukulti-ninib II (890-884), en redogörelse för vidsträckta krigståg till Nairi-
landen. Men ännu bättre underrättade äro vi om hans väldige efterträdares,
Assur-nasir-pals (884-860), krigiska bedrifter. Visserligen ar just den längsta historiska
urkunden från denne konungs regeringstid, en inskrift på en alabasterplatta om nära
400 langa rader, affattad i en kuriöst enformig och torr krönikestil. Den lifliga
fantasi, sona besjälade en Tiglatpileser I:s eller senare en Sanheribs hofhistoriogra-
fer, saknas. Men just torrheten i denna redogörelse gör ett förtroendeingifvandé
intryck,, och de här och där inströdda skildringarne af krigsfångarnes oerhördt
grymma behandling verka sa mycket mera drastiskt. Storartade äro den målmed-
vetne härskarens talrika krigsföretag mot folken i väster och norr. Hvad som medr
delas om huru konungen under sina första regeringsår måste slå ned flere uppror bland
de arameiska stammarne och om huru längre fram Sangara, konungen af Karkemis,
tvangs att betala skatt till den assyriske segerherren, vittnar om huru mycket som ännu
återstod att göra i Mesopotamien, innan freden kunde anses tryggad. Medan redan
i början af Assur-nasir-pals regering de olika staterna på högra Eufratstranden bragtes
till lydnad, trängde han på sina senare tåg genom hela Mesopotamien fram till
patineernas arameiska välde vid Orontes och sedan utefter Libanon till den feniciska
Medelhafskusten. Arvad och Byblos, Sidon och Tyrus, som 700 ar tidigare hade
sändt sin tribut till Nilens stränder, bjödo nu den assyriske storkonungen ädla
metaller, dyrbara tyger samt utsökta ting från både sin djur- och sin växtvärld såsom
tecken på sitt erkännande af hans öfverhöghet. Äfven norr och nordöst om Assyrien,
i Nairilanden och bergslandet Nisir, lyckades Assur-nasir-pal återställa lugn och ord-*
ning samt betrygga sitt öfvervälde genom assyrisk kolonisation. Som en viktig händelse
i hans inre politik, om hvilken vi for öfrigt icke veta mycket, kan anföras, att han
på nytt lät återuppbygga den redan af Salmanassar I på vänstra Tigrisstranden
grundade residensstaden, Kelah, som af hans närmaste företrädare öfvergifvits till
förmån för den äldre metropolen Assur. Den återuppbyggda staden prydde han med
ett nytt konungapalats och upphöjde den åter till hufvudstad. Där förblef nu det
assyriska hoflägret med ett blott tioårigt afbrott ända till Sargon II:s regering.
Assur-nasir-pals son Salmanassar II (860-824) fick öfvertaga det stora arfvet efter
sin företrädare i oförsvagad makt och oförminskad utsträckning. Hans fälttåg äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
