Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den österländska forntidens politiska historia - 3. Babylonien och Assyrien intill Tiglatpileser IV. - Israels äldsta historia. - Egypten intill Sesonkis I. - Fornarabien - 4. Främre Asien på det nyassyriska rikets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄMRE ASIEN PÅ DET NYASSYRISKA RIKETS TID. 33
Salmanassars sista regeringsår gåfvo honom endast föga tillfälle till nya företag
utåt, hvilka för öfrigt hufvudsakligen riktade sig mot Assyriens norra gänsland.
I Assur, Ninive och andra rikets städer utbröt ar 829 under hans egen son Assur-
danin-apals ledning ett uppror, som konungen icke hann nedslå före sin död. Först
sedan hans andre son Samsi-adad IV (823-811) bestigit tronen, återställdes lugnet i
landet. De hotade gränserna i norr och nordöst skyddades mot Nairifolken och de-
ras bundsförvanter, och riket bevarade i det hela sin forna maktställning. Särskildt
visade sig detta i förhållande till Babylonien och Kaldéen, där en stor koalition bildats
mot Samsi-adad af den i Babylon regerande kaldeiske fursten Marduk-balätsu-ikbi. Med
sig förenade denne utom sina stamförvanter äfven de öfriga arameiska stammarne,
äfvensom mediska och elamitiska folk. Utgången däraf blef emellertid, att Assyrien
åtminstone till namnet bibehöll sin öfverhöghet öfver den babyloniska staten. Under
Samsi-adads efterträdare, Adad-niräri IV (810-782), höjde sig sedan åter rikets makt
betydligt. Denne konung förstod icke blott att hålla dess förra ställning vid makt,
utan kunde äfven berömma sig af att på ett af sina fälttåg till Babylonien hafva fört
med sig Marduk-balätsu-ikbis efterträdare Bauah-iddinna i fångenskap till Assyrien.
Väldiga härtåg förde Assurs segrande vapen äfven till Medien och till Asiens yttersta
gränser i väster. De syriska stammarne jämte Byblos och Arvad samt äfven Sidon
och Tyrus blefvo tributpliktiga. I Damaskus underkastade sig Mari, Hasaels son,
den mäktige storkonungen, som därigenom fick öfverväldet över hela Palestina ända
till Edom. För Israel, som under Jehus svage son Joahas’ regering kände trycket
af Damaskus’ ok värre an någonsin, kom Adad-niräris ingripande som en frälsning.
Också betecknas den assyriske härskaren i andra Konungaboken (kap. 13: 5) som en
»frälsare». Det lyckades äfven Joahas’ son Joas att med sin assyriske öfverherres
goda minne återtaga en del af det till Damaskus afträdda området. Samma politik
följde Jerobeam II med samma lycka, hvarigenom Israel ännu en gång kom att nå
en höjdpunkt af yttre maktutveckling. Dessa händelser föra oss fram till den assy-
riske konungen Salmanassar III:s tid (781-772), från hvilkens regering ett tåg mot
Damaskus tinnes omtaladt i eponymlistorna (se nedan). Tyvärr saknas emellertid
från och med denna tidpunkt samtida kilskriftsdokument för mer an tre decennier af
den assyriska historien. Hvarken af Salmanassar eller hans efterträdare Assur-dajan III
(771-754) eller af Assur-niräri IV (754-745) finnas några historiska inskrifter
bevarade. Både i Assyrien och i Babylonien tyckes under dessa ar en tid af öfvergå-
ende tillbakagång hafva inträdt, hvilken torde kunna sättas i samband med dynasti-
skiften i bada landen. Ett sådant ar förmodligen förklaringen till det faktum, att
en babylonisk krönika börjar med den babyloniske konungen Nabonassars regering
(747-734), och att äfven matematikern Claudius Ptolemseus’ s. k. babyloniska regent-
kanon tager honom till utgångspunkt. Assyrien måste vid denna tid, såsom man kan
förstå af eponymlistornas knappa upplysningar, rikta sin hufvudsakliga uppmärk-
samhet norrut, hvarest i landet Urartu (Ararat), det senare Armenien, en för riket hotande
fara växte upp, som det hädanefter skulle hafva att kämpa med ända till sin undergång.
4. Främre Asien på det nyassyriska rikets tid.
De närmare omständigheter, som vid denna tid föranledde ett dynastiskifte i det
assyriska riket, äro obekanta. Eponymlistorna omnämna under ar 746 ett uppror i
staden Kelah, Assyriens forna residens, hvilket förmodligen på något sätt medverkat till
att gifva Assur-niräris regering ett tvärt slut. Sannolikt som usurpator framgick ur den
hela landet skakande revolutionen en ny lysande innehafvare af Assyriens tron, hvilken
antog det ärorika namnet Tiglatpileser IV och förde riket till förnyad maktutveckling
(745-727). Redan under sitt förstå regeringsår fick denne konung genom oredan i
Babylon, som hade lidit svårt af de kaldeiska Stammarnes infall, en välkommen anled-
ning att rensa landet från inkräktarne. Men samtidigt tvang han äfven Nabonassar
att erkänna Assyriens öfverhöghet, hvari dennes son Nabu-nadin-sTra (733-732)
villigt synes hafva fogat sig. Babylonien var vid denna tid, att döma af konunga-
listornas uppgifter, försvagadt äfven af inre splittring. Dynastierna växlade hastigt.
Världshistoria IIL 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
