Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den fornbabyloniska kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 C. BEZOLD, DEN ÖSTERLÄNDSKA FORNTIDENS KULTURVÄRLD.
under namnet Irak el-Arabi bekanta, alluvialslätten, som utbreder sig mellan Eufrat
(och Tigris från Bagdad i norr till Persiska viken i söder, utmärkes af en enformighet,
som endast afbrytes af ett antal konstgjorda kullar. Under höst och vinter ter den
isig som en ändlös sandöken och under var och sommar som ett milsvidt öfversväm-
madt sumpland, dit Eufrats och Tigris’ vatten ledes ut genorn otaliga äldre och nyare
kanaler. På denna periodiska öfversvämning beror markens - i och for sig ringa -
fruktbarhet, och den halfvilda och torftiga nomadbefolkningen, som mest lefver af
boskapsskötsel och fiske och endast i sällsynta fall öfvergår till åkerbruk, företager sina
flyttningar med hänsyn till den. Fientligheter från dessa af hvarje laglig ordning
obundna beduinstammar, som i många fall stå i ett mycket löst afhängighetsför-
jhållande till den turkiska regeringen, utgöra endast en del af de svårigheter, hvarmed
utgräfningarnes europeiska ledare hafva att kämpa. Hjordar af vilda bufflar, scha-
kaler och hyenor, vildgaltar, vargar och i söder någon gång äfven ett eller annat lejon från
öknarne fylla lifvet i dessa trakter med faror af alla slag. Besvärliga insekter, sär-
skildt moskiter, gräshoppor och sandflugor, utgöra en ständig plåga. Men framför
allt ställa den ofta nästan outhärdliga hettan, de heta ökenvindarne och väldiga
sandstormarne i den febermättade atmosfären höga fordringar på den resandes kropps-
konstitution. Och huru många gånger måste icke djärfva upptäckare af nya ruin-
platser till råga på allt detta upplefva bittra missräkningar! Val har månget skarpt
öga lyckats att redan vid första ögonkastet på vissa karakteristiska drag hos de kala,
långsträckta kullarne igenkänna begrafna rester af tempel och torn eller, då det gällt
mindre ruinfält, att af tegelbitar och statyettfragment, af skärfvor, glasbitar och slagg
sluta sig till förhandenvaron af ett gifvande gräfningsställe. Men ej sällan hafva de
for bortskaffandet af de väldiga grushögarne erforderliga arbetena kraft betydligt
större medel an hvad som i det europeiska hemlandet beviljats honom. Förr har det nog
också då och då inträffat, att Höga Porten inlagt sitt veto mot mera omfångsrika utgräf-
ningar eller lagt hinder i vägen for bortskaffandet af de vunna antikviteterna. Bild-
huggeriarbeten, som man nyss med mycken möda fått upp ur grushögarne, hafva
stundom fallit sönder, sa snart de utsattes för ökenluften. Det har till och med händt,
att lyckligt bärgade fornskatter, när de nätt och jämnt hunnit befordras till dagsljuset
efter sin tusenåriga hvila i jorden, på nytt funnit en graf i tvillingströmmarnes
vattenmassor. Det bör därför icke förvåna oss, att de hittills framgångsrikt genom-
forskade ruinplatserna ännu äro jämförelsevis få, och att arbetet på den fornbabylo-
niska kulturens rekonstruerande ända tills i dag visar många luckor. Just af de
efter allt att döma äldsta fyndorterna, de sydbabyloniska, ar endast en bråkdel ännu
undersökt. Göra vi en vandring genom dessa märkvärdiga platser från Persiska viken
norrut, sa träffa vi närmast på ett i det nuvarande Abu Schahrein på Eufrats vänstra
strand beläget vidsträckt ruinfält, som utmärker platsen för den betydande uråldriga
staden. Eridu, guden Eas heliga ord med dess berömda orakel. Fynd af föremål af
alabaster, marmor, granit och guld hafva anträffats vid utgräfningen af en tempelruin
därstädes. - Icke mindre viktiga voro resultaten af den undersökning, som företogs
i kullen Mukajjar sydväst om den nuvarande staden Nasrije vid kanalen Pallakotta.
Redan H. Rawlinson lyckades konstatera, att denna plats var identisk med det i
första Mosebok (kap. 11: 28) omtalade Ur, den stad, ur hvilken enligt den bibliska
berättelsen Terah förde sin son Abraham, »for att han skulle draga in i landet
Kanaan». Icke blott ett särdeles väl bibehållet tempel åt månguden, Urs förnämsta
gudomlighet, utan äfven ett af tegel byggdt hus, som går tillbaka till det tredje
årtusendet, en djupt liggande och sannolikt från en ännu äldre tid härstammande
plattform af tegel samt en grafplats, som dock troligtvis ar af yngre datum,
gifva oss de första autentiska upplysningarne om den plats, som bar det för hvarje
bibelläsare välkända namnet. - På betydligt afstånd därifrån åt nordväst på högra
stranden af Schatt el-Kär ligger ruinfältet vid Senkere, som likaledes endast
delvis ar genomforskadt. De påbörjade undersökningarne hafva emellertid med
säkerhet ådagalagt, att man där har att söka staden Larsam, det bibliska Ellasar
(första Mosebok 14: 1), där under konung Gun-gunu en själfständig fornbabylonisk
dynasti grundades. Staden var helgad åt solguden, som här hade ett tempel, hvilket
delvis blifvit utgräfdt. Några reliefer med gudstjenstscener och framställningar ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
