Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den fornbabyloniska kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FORNBABYLONISKA KULTUREN.
53
Fornbabylonisk sigillcylinder från Susa.
Originalet i Louvremuseet i Paris.
den senare babyloniska historien, hittills endast få rester från den därvarande bosätt-
ningens äldre och äldsta stadier kunnat påträffas. Blott ett enstaka minnesmärke
från Sargon I:s af Akkad tid (vanligen förklaradt som knappen på en käpp eller en
spira) samt ett antal vas- och statyfragment med fornbabyloniska konungars namn
förskrifva sig från den tid, med hvars kultur vi nu sysselsätta oss.
Vi hafva alltså på vår vandring genom Babylonien haft tillfälle att taga i skärskå-
dande en ståtlig rad af ruinfält och grushögar (af araberna betecknade med ordet ’tell’)
hvilkas material, ehuru ofullständigt, dock ar sa betydande, att det kan göra anspråk
på en kort sammanfattande behandling. Det gäller ju alster, som förskrifva sig från
den äldsta kulturen i hela Västasien, och som därjämte gifva oss den enda säkra
grunden för bedömandet af den följande utvecklingen af hela den babylonisk-
assyriska civilisationen.
Ganska noggrann kännedom kan erhållas om den byggnadsverksamhet, som ut-
öfvades af Babyloniens äldsta historiska innebyggare. Den vidsträckta alluvialslätten
hänvisade dem till en omfattande användning af leran. Soltorkadt lertegel, som med
tiden gjordes allt större och regelbundnare, utgjorde det äldsta byggnadsmaterialet.
Som cement tjenstgjorde det på grund af landets talrika naftakällor lätt åtkomliga
jordbecket, och som mellanlägg använde man sumptrakternas vass. Det ar antag-
ligt, ehuru det naturligtvis icke kan bevisas att vasshyddor af det slag, som ännu i
dag äro brukliga i Mesopotamien, föregingo dessa tegelbyggnader. Redan de äldsta
rester af boningshus, som hittills påträffats, visa den senare i Assyrien allmänt före-
kommande grupperingen af ett antal rum omkring en ljusgård. Dessutom påträffar
man redan i de äldsta skikten ett ordentligt lagdt golf, antingen af tegelsten eller också
af gips (ett begrepp, som från Babylonien vandrat till alla kulturland). De till
boningsrummen eller de andra lägenheterna hörande magasinen, förrådskamrarne
och hvalfven vittna om, att Mesopotamiens skadliga klimat tidigt tvingat dess invå-
nare att vidtaga särskilda anstalter, ofta under jord, för att förvara allahanda för-
råd. Äfven anläggningar af konstgjorda brunnar och kanaler, särskildt afloppsdiken,
hafva bevisligen funnits redan under den äldsta tiden. Grafvarnes olika konstruk-
tion gifver upplysning om de olika begrafningssätten. En rikare utveckling af denna
byggnadsverksamhet föranleddes af uppförandet af furstliga palats och tempel. I sådana
fall lärde sig de gamla babylonierna snart att göra murarne solidare och uppresa
dubbelmurar, sa att helgedomen eller den regerande härskarens boning skulle kunna
försvaras. Genom storartade substruktioner och konstgjorda terrasser sökte man gifva
dessa byggnader en säker grund, något som icke var sa lätt att åstadkomma midt i de
vidsträckta sumpmarkerna. Portgångar med tunga dörrstenar och torn både för-
beredde utvecklingen af det egentliga fästningsbygget och gåfvo uppslag till en be-
tydande arkitektur. Slutligen fordrade markens naturliga beskaffenhet uppförandet
af dammar och vallar och gräfning af vidsträckta diken och kanaler, utan hvilka
landet svårligen kunnat göras beboeligt. Det ofvannämnda dräneringshvalfvet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
