Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den fornbabyloniska kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 C. BEZOLD, DEN ÖSTERLÄNDSKA FORNTIDENS KULTURVÄRLD.
filologien en framstående plats. Användningen af det s. k. sexagesimalsystemet vid
sidan af det dekadiska sträcker sig tillbaka till den fornbabyloniska tiden, och ett
antal i Muffar funna multiplikationstabeller vittnar om hvilken betydelse man till-
mätte de digniteter af talet 60, hvilkas exponent ar ett jämnt tal. Äfven teckentyd-
ningen måste redan i det äldsta Babylonien hafva spelat en viktig roll. Men på ett alldeles
särskildt högt utvecklingsstadium befunno sig mytologien och kulten, hvarför man
med säkerhet kan draga den slutsatsen, att det måste hafva funnits ett välordnadt och
talrikt prästerskap, som utöfvat ett stort inflytande. De religiösa motiven uppträda
gjutna i fasta former, som åtnjuta statens sanktion. Det babyloniska Pantheon, som
måhända ytterst återgår till ett system af gamla naturgudomligheter, och som för
öfrigt innehåller tydliga rester af en ursprunglig djurdyrkan, har redan vid denna tid en
utprägladt antropomorfisk karaktär. Offer- och annat ceremoniväsen ar strängt reg-
leradt. Att templen hade fast egendom och uppburo afgifter af folket, ar uttryckligen
betygadt. Förmodligen ar det en relativ höjdpunkt inom denna religions utveckling,
som framträder i Gudeas omfångsrika cylinderinskrifter (öfversatta af den framstående
franske assyriologen Fr. Thureau-Dangin). Som prof skall här början af den sume-
riska texten på den stora cylindern »A» anföras: »På den dagen, då i himmelen och
på jorden ödena bestämdes, då de utslag, som fälldes i Lagas, lyftes upp mot him-
melen, då såg Illil vänligt på Ningirsu (med orden): ’I min stad ar det icke sa som
det bör vara: ingen* flod stiger; Illils flod stiger icke, ingen flod stiger; de höga
vattnen glittra icke, visa icke sin glans; godt vatten, som Tigris’ vatten, för
Illils flod icke hit. Må konungen förkunna helgedomens namn; må Eninnus utslag
förhärligas i himmel och på jord!’ Till detta tal lyssnade prästfursten med sitt vidt
hörande öra. Alla slags goda saker frambar han som offer, en präktig oxe, en
präktig get förde han fram; ödets tegelsten lyfte han, reste upp den for att
uppbygga ett rent tempel; om dagen och midt i natten riktade Gudea blicken på
sin konung, herren Ningirsu. Denne befallde honom att bygga ett tempel åt sig;
Eninnus mäktiga utslag tänkte han därvid på. Då suckade Gudea med försagdt(?)
hjärta sålunda: ’Låtom oss uttala följande ord: Jag ar herden, åt mig ar herraväldet
gifvet. Midt i natten har något händt mig, hvars betydelse jag icke förstår. O, kunde
jag blott meddela min Moder min dröm! Måtte sierskan, som har kännedom om det,
som kommer att hända mig, måtte min gudinna Nina, Sirarasumtas(?) syster afslöja
for mig dess mening!’ Men Nina satte icke sin fot i sin båt, Ninäs båt låg stilla vid
hennes stad på kanalen, som för dit ... Då frambar (Gudea) ett offer, utgöt rent
vatten, vände sig till (templet?) Bagas herre och bad till honom: ’O, kämpe, rofdjur(?)
utan like, Ningirsu, du som i afgrunden . . ., du som ar furste i Nippur, o, .kämpe!
Jag vill troget utföra dina befallningar, ditt tempel vill jag bygga, låta dina utslag
gå i fullbordan. Må (då) din syster, Eridus ättling, som gifver rätta råd, gudarnes
kungliga sierska, må min gudinna Nina, Sirarasumtas syster, sätta sin fot (i båten)!’
Då blef Gudea hörd, hans konung upptog hans bön, Ningirsu, härskaren upptog
Gudeas (bön). I templet Båga frambar han offer.» - Själfva namnen på de gudom-
ligheter, som förekomma i dessa inskrifter, tyda på färdiga mytologiska gestalter,
och vittna om att vissa religiösa föreställningar anknutits till vissa bestämda orter.
De ursprungliga djur- och vegetationsgudar, som man torde böra förutsätta, fram-
räda icke längre i sina ursprungliga gestalter. I stället har man ur de särskilda lokal-
kulterna öfverfört på den gud, som dyrkades i den förnämsta helgedomen i en stad,
en mängd attribut, som förr tillhörde olika specialkulter. Men att följa dessa attribut
tillbaka till deras för länge sedan försinade källor ar numera omöjligt.
Att det sumeriska folkets supremati, som i de inskrifter, hvilka härröra från
härskarne af Kis, Gishu och Lagas, ännu synes obestridlig, redan under en Sargons
och Narmä-sins tid gick under till följd af den stora semitiska invasionen, hafva vi för-
nummit redan i denna framställnings första del. Likväl skref man äfven långt
senare på det heliga sumeriska fornspråket, som efter sitt utdöende som folkspråk
fortfarande lefde kvar bland de lärda prästerna och skolmässigt fortplantades från
generation till generation. Sa vidt man kan döma af inskriftsmaterialet, torde man
kunna antaga, att de till Babylonien invandrande semiterna efter hand anpassade
sig efter den fornsumeriska kulturen, tillegnade sig sumerernas skrift och utvecklade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
