Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Den egyptiska kulturen i det Gamla riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN EGYPTISKA KULTUREN I DET GAMLA RIKET. 65
period långt före den första dynastien). Den ligger omkr. 100 km. söder om Kairo.
I tydlig motsättning till det i Gamla rikets grafvar vanliga begrafningssättet, enligt
hvilket skeletten ligga i utsträckt ställning med hufvudet mot norr, funnos här s. k.
sittgrafvar, hvari liken begrofvos med böjda knän och hufvudet riktadt åt söder.
Äfven i dessa grafvar, som för öfrigt äro uppförda af tegel, får man af de talrika
i grafven nedlagda föremålen, bland hvilka må nämnas kärl för salfva och smink,
olika slags krukor, krus och skålar jämte prydnadssaker af alla sorter, kännedom
om det använda materialet: lera och skiffer, elfenben och alabaster. Knifvar af
flinta ersätta de felande vapnen. En i kalksten afbildad kamel vittnar om, att de
förhistoriska bebyggarne kant till detta djur, som för de senare fornegypterna synes
hafva varit obekant. Rika källor för forskningen om det äldsta Egypten kvälla
sålunda fram ur de dödes boningar.
Om bevarade boningshus från Gamla rikets tid har hittills nästan ingenting för-
sports. Ersättning for den förlorade verkligheten erhålles dock här genom några
modeller och framställningar i målning och relief. Att det ursprungligaste slaget af forn-
egyptiska bostäder varit den enkla lerkojan, som ju ännu i clag ar allmänt bruklig
där, torde kunna anses som sannolikt redan af det skälet, att den öfverallt förekom-
mande Nilgyttjan lätt lät forma sig, genom knådning blef tämligen fast och dessutom
kunde användas som bindemedel, hvadan den alltså var det naturliga byggnads-
materialet. Men äfven den större rikedom på trad, som man förmodligen får förut-
sätta i Egypten under äldsta tider, hänvisade befolkningen till att bygga sina bostäder
i en lättare stil. I motsats till grafvarnes och templens jättelika stenbyggnader
användes till dessa vanligen Nilgyttja (ofta torkad i form af tegel och med mellan-
lägg af halm) och virke. Redan tidigt började man stundom uppföra dem i två våningar.
Några få omkring en gard grupperade rum, sådan var den enklaste byggnadsplanen.
Palatsen, som vanligen torde hafva bestått af en enda våning, voro utrustade med flere
dörrar och höga fönster, delvis försedda med gallerverk och nedfällbara gardiner till
skydd mot solen, och öfverallt pryddes trävirket af behagliga, dekorativa målningar. Det
inre af dessa förnämt hållna byggnader, i synnerhet det som matsal använda förnämsta
rummet, var ofta prydt med pelare, hvilkas kapitaler föreställde lotusknoppar eller
papyrus vippor. Här hafva vi ett exempel på egypternas öfverallt synliga förkärlek för
blommor. Väggarne voro behängda med brokiga väfnader, mattor betäckte golfvet.
Äfven på park- och trädgårdsanläggningar i byggnadernas närhet finnas exempel
redan från Gamla riket.
Parallellt med denna betydande utveckling af byggnadskonsten, som nådde sin
höjdpunkt på graf byggandets område, går en motsvarande blomstring inom skulptur,
teckning, måleri och glyptik, som alla synas hafva nått en hög ståndpunkt i hufvud-
staden Memfis under den femte dynastien. Att en lång utvecklingsperiod måste hafva
gått förut, framgår redan af den fulländade tekniken, som icke gärna i första taget
kan hafva lärt sig behärska ett sa oerhördt hårdt material som granit och - liksom i
Babylonien - till och med dolerit. I sammanhang härmed står utbildandet af en stereo-
typ, i viss mening idealiserad stil, som förlänar all egyptisk konst dess egendomliga,
stela prägel och utan tvifvel sammanhängde med hvarjehanda religiösa hänsyn.
Särskildt den stereotypa framställningen af människo- och djurkroppen - i profil och
med åt höger vända ansikten men med en i denna kombination naturvidrig en face-
behandling af vissa kroppsdelar - ar i detta hänseende lärorik. Ända till Nya rikets tid
bibehöll sig denna traditionella konststil, i synnerhet i de i samband med kulten stående
målningärne och i grafrelieferna. Endast undantagsvis kan man från Gamla rikets tid
påträffa teckningar med friare, mera naturalistisk behandling. Äfven hos de bland hittills
gjorda fynd jämförelsevis sparsamt uppträdande plastiska figurerna kan det icke förnekas,
att en viss stelhet rader i behandlingen af den stående, sittande eller i nedhukad
ställning återgifna kroppen. Det stereotypa utförandet af detaljerna håller jämna
steg därmed. Redan från den femte dynastiens tid har man påträffat gudabilder.
For öfrigt inskränka sig skulpturerna - bortsedt från arkitektoniska detaljer med
stundom alldeles förtjusande motiv - till ofta i vida öfver naturlig storlek utförda,
i senare tid mer och mer efter porträttlikhet sträfvande statyer af de regerande
härskarne, enstaka gruppbilder sådana som det ofvannämnda äkta paret samt fram-
Världshistoria III. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
