Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Den egyptiska kulturen i det Gamla riket - 8. Den egyptiska kulturen i Mellersta riket och Nya riket. - Den äldsta kananeiska kulturen. - Den s. k. Amarnatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbildning. Särskildt odödlighetstanken och den därmed sammanhängande döds-
kulten, de anstalter, som vidtogos för att skydda liken mot förruttnelse, de gåfvor, som
nedlades i grafvarne, samt föreställningen om att själen likt en fågel kan lemna
kroppen, kunna härledas från Osirismyten. Äfven konungen, hvilken redan i Gamla
riket dyrkades som en gud, jämföres i sin egenskap af efterträdare till en gudomlig
fader med Horus, Osiris’ son.
Det skulle föra oss för långt, om vi inläte oss på att här äfven egna en något mera
ingående betraktelse åt de gamla egypternas gudstjenst, som förrättades af ett ordnadt
prästerskap, ifördt sin heliga offerskrud, inför de i härliga tempel uppställda snidade
gudabilderna, med spis- och drickoffer och vidlyftiga ceremonier, under musik och
sång. Att äfven ritualen på det närmaste hängde tillsammans med Osirismyten,
framgår af de stora samlingar af gamla ord och utsagor, som nedlades i de döda
konungarnes grafvar och nu äro bekanta under namnet »pyramidtexterna)). Som en
förebild för alla egypternas treniska sånger må Isis’ ofvannämnda veklagan vid den
älskade makens och broderns lik anföras i Ermans öfversättning:
»Kom till ditt hus, kom till ditt hus, o min gud On! Kom till ditt hus, du,
som icke har några fiender! O, sköne yngling, kom till ditt hus, att du må se mig!
Jag ar din syster, som du älskar, du skall icke vika ifrån mig. O, sköne gosse,
kom till ditt hus . . . Jag ser dig icke, och likväl längtar mitt hjärta efter dig, och
mina ögon begära dig . . . Kom till den, som älskar dig, som älskar dig, Un-nofre
du salige! Kom till din syster, kom till din maka, till din maka, du, hvars hjärta
står stilla! Kom till din husfru! Jag ar din syster, född af samma moder, du får
icke vara fjärran från mig. Gudarne och människorna hafva vändt sitt ansikte till
dig och begråta dig samfäldt . . . Jag ropar på dig och gråter, sa att man hör det
ända till himmelen, men du hör icke min röst, och jag ar likväl din syster, som du
älskade på jorden; du älskade ingen utom mig, min broder, min broder!»
8. Den egyptiska kulturen i Mellersta riket och Nya riket. - Den äldsta
kananeiska kulturen. - Den s. k. Amarnatiden.
Allteftersom Egypten under första hälften af det andra årtusendet kommer i
lifligare beröring med främmande land, - en beröring, som slutligen når en viss
höjdpunkt i och med Hyksosväldet - och allteftersom den babyloniska maktsfären
utvidgar sig mer och mer västerut, förändras också den bild, som vi förut kunnat
göra oss af den forna Orientens kultur. I stället för många parallella linier träda
nu konvergerande. Som ett resultat af denna småningom inträdande förskjutning kom
under den adertonde dynastien »faraonrikets blomstringstid», som G. Steindorff har egnat
en intressant monografi (Bielefeld och Leipzig 1900), tiden för Egyptens världsherra-
välde, hvars inflytande på hela Västasien icke kan öfverskattas. Men äfven Nildalen
har haft mycken fördel af den nära beröring med främmande land och människor, som
ar utmärkande för denna period af dess historia.
Om vi vilja i koncentrerad form sammanfatta de olika resultaten af den egyptiska
kulturutvecklingen under Mellersta riket och Nya riket, sa framträder först och främst en
tydlig skillnad mellan den femte dynastiens soltempel och de tempelbyggnader, som
vid denna tid uppstodo öfver hela Egypten. Under denna senare period ledde i regel
en processipnsgata fram till den midt i staden belägna och med höga murar omgifna
helgedomen, framför hvars tornprydda port tvenne obelisker hade sin plats. En pelar-
gård, hvarpå en kolossalstaty af konungen och oftast äfven altaret voro placerade,
utgjorde förgården till en likaledes med pelare och brokiga reliefer smyckad hall.
Från denna kom man fram till den egentliga gudaboningen, det af sidorum omgifna
»allra heligaste», med gudens bild. I Amenofis IV:s residens, hvarom vidare skall
talas här nedan, kan man ännu i dag se resterna af en formlig stad från denna tid.
Dess prydliga villor voro uppförda af tegel och mången gång ända till tre våningar höga,
den understa våningen pryddes af en luftig utbyggnad. Endast sällan förekom granit
som byggnadsmaterial. Välskötta trädgårdar, medelst murar afstängda från den yttre
världen, fulla med löfträd och från utlandet införda prydnadsväxter bidrogo att för-
Världshistoria III. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
