Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Den egyptiska kulturen i Mellersta riket och Nya riket. - Den äldsta kananeiska kulturen. - Den s. k. Amarnatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN EGYPTISKA KULTUREN I MELLERSTA O. NYA RIKET. - DEN ÄLDSTA KANANEISKA KULTUREN. 87
Assyrisk storkonung på jakt.
Relief i British Museum i London.
sist anförda orden visa äfven, att åtminstone i de yttre formerna den egyptiska reli-
gionen icke varit utan inflytande på det dåvarande världsrikets asiatiska undersåtar.
Gifvetvis hafva faraonernas vasaller med afsikt valt endast sådana benämningar på
konungen och gudarne, som uppskattades och förstodos i själfva Egypten. Icke i
egenskap af babylonisk gudinna utan i anslutning till den bekanta egyptiska gudom-
ligheten erhöll den ninivitiska Istar tillnamnet »himmelens härskaYinna», och likaledes
torde man måhända i »eldens härskarinna» hafva att söka en benämning på samma
gudinna i hennes uppenbarelseform såsom »lågornas härskarinna» Bastet. Konungen,
som äfven i Amenofis IV: s reformkult, alldeles som i den fornegyptiska religionen,
ansågs såsom gudomens ställföreträdare och gudens köttslige son, betecknas i Amarna-
taflorna allmänt såsom »solgud», »landens sol» och sina undersåtars »lifsanda» -
en uppfattning, som i och för sig var främmande för semiterna. I ett bref från Abi-
milki, ståthållare i Tyrus, bekänner denne furste: »Min herre ar solen, som dag efter
dag uppgår öfver landen efter sin nådige faders, solgudens, bestämmelse, han som
i sin ynnestbringande nåd skänker lif . . ., som höjer sin röst i himmelen likt
åskguden, sa att landet darrar inför hans stämma.» När vidare bland de utgräfda
föremålen allahanda egyptiska afgudabilder förekomma, när vi höra, att en Isisbild
påträffats vid Geser, och att de af gammalt vidtberömda heliga stenarne i Haurän
i själfva verket utgöras af egyptiska konungaobelisker, när vi därjämte få veta, att
till och med grafvarne i vissa delar af Fenicien och Palestina målades på egyptiskt
sätt, och att en stad som Byblos alltifrån äldsta tider bedref egyptisk kult, ja, till
och med spelade en roll i Osirismyten, sa bekräfta dessa vittnesbörd till fullo upp-
gifterna om den ledande politiska ställning, som Egypten intog i Asien under »faraon-
rikets blomstringstid». Men i huru hög grad de egyptiska föreställningarne hafva
inverkat på ursprungligen kananeiska gudagestalter, såsom en Baal eller en Astarte
eller stormguden Adad, kan ännu sa länge icke afgöras. Att vid sidan af egyptiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
