Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Den assyriska kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ASSYRISKA KULTUREN.
115
fruktansvärdt tjut, utslungar besvärjelser och förbannelser. Men Marduk breder ut
sitt nät och fångar henne däri, han sänder »den onda vinden» mot henne, och sa
snart hon öppnar sitt gap, låter han den brusa in däri, slungar sitt kastspjut, för-
därfvar hennes kropp, föröder hennes sköte och genomborrar hennes hjärta. Äfven
alla hennes medhjälpare besegras. Med sin oemotståndliga klubba krossar Marduk
Tiämats hufvudskål. »Herren hvilade sig, han betraktade liket, kroppen delade han,
skapade underbara ting. Han klöf henne upp liksom en fisk, i tvenne hälfter, ena
hälften satte han upp, gjorde den till himmelstak, sköt regel for, uppställde väktare.
Att ej låta vattnen nedkomma, befallde han dem. Han skred fram öfver himmelen,
rummet besåg han, ställde
sig midt emot oceanen,
Nudimmuds boning. Her-
ren mätte ut hafvets ge-
stalt, uppförde dess like,
det stora huset E-sara. I
det stora huset E-sara, som
han byggde dem till en
himmel, lät han Anu, Bel
och Ea intaga sina boning-
ar.» På denna skildring
af gudarnes härskares
seger följer beskrifningen
på huru han skapjade
himlakropparne. Året
fastställes, de tolf måna-
derna stadgas, stjärnorna
erhålla sina ’platser på
himmelen, månen, »nat-
tens stjärna för dagarnes
bestämmande», får sitt
lopp ordnadt, och »bag-
stjärnan» erhåller tre
namn. Efter en större
lucka i texten, som kan-
hända handlade om dju-
rens och växternas upp-
komst, följer därpå på
den sjätte taflan männi-
skans skapelse. »Blod
vill jag taga», säger Mar-
duk, »ben vill jag ....
jag vill framställa männi-
skan, människan skall . . .
Jag vill skapa människor,
de må bebo (jorden), på
Gilgamis (?) med ett lejon
under armen.
Relief i Louvremuseet i Paris.
det att gudarnes dyrkan
må upprättas, deras tem-
pel byggas.» En hymn
till Marduk med hans
heliga namn och titlar
afslutar dikten. Hvilken
betydelse denna paria
inom den babylonisk-
assyriska litteraturen har
för kännedomen om dess
astralmytologiska inslag
och om de kosmologiska
föreställningarnes utveck-
ling, ar lätt att inse. När
man ställer den citerade
dikten i samband med
andra texter, får man
fram en indelning af
världsalltet i tre våningar,
himmelen, jorden och vat-
tendjupen. Om solens
och månens lopp, huru
de vid sin upp- och ned-
gång passera himmelspor-
tarne, gifver dikten äfven
en klar föreställning. De-
ras förknippande med de
fem af babylonierna kända
planeterna gaf efter all
sannolikhet upphof till
det heliga sjutalet, som
också återkommer i de
sju världs- och himmels-
regionerna. Fixstjärnor
och stjärnbilder framträda
likaledes i sin mytologiska
belysning. Flere texter gifva äfven en inblick i det mörka, inuti jorden belägna dödsriket
med dess sju eller två gånger sju bevakade portar och dess palats, hvari underjordens
gudinna tronar. En af de mytologiska urkunder i Kujundjiksamlingen, som varit
längst kända och blifvit noggrannast undersökta, ar den, som handlar om »Istars
nedstigande till dödsriket». Delta poem symboliserar naturens borttvinande under
vintern och dess återuppvaknande om våren och står sålunda nära Demeter-Ceres-
sagan. »Till landet utan återvändo, jordens innandöme» - sa börjar texten - »Istar,
Sins dotter, riktade sin håg. Sins dotter riktade sin håg .... till det dystra huset.
Irkallas boning, till det hus, hvarifrån den som går in, aldrig utkommer, till den
väg, hvarifrån en vandrare aldrig återvänder, till det hus, hvars invånare ej se ljuset,
där jord utgör deras föda, lera deras spis. Ljus skåda de ej, i mörker sitta de,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
