Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Muhammed, arabernas profet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 C. BROCKELMANN, ISLAM FRÅN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.
626 företog profeten äfven ströftåg mot några beduinstammar. Härvid kom han
anda till nejden af Mekka. Vid sådana ofarliga expeditioner plägade han medtaga
två af sina hustrur. Hans favorithustru, Abu Bekrs då 14-åriga dotter Aischa, hade
på ett af dessa tåg en afton lemnat hären för att söka efter ett förloradt halsband
och först följande dag återvändt till lägret, åtföljd af en ung man, som hon redan
förut kände. På grund häraf blef hon misstänkt för otrohet, och profeten skickade
henne tillbaka till hennes föräldrahem. Men efter en månads förlopp intygade
Allah genom en uppenbarelse hennes oskuld och förordnade därjämte, alt hvarje
mot en gift kvinna riktad anklagelse, som ej kunde bevisas af fyra ögonvittnen,
skulle bestraffas som ärekränkning medelst 100 gisselslag. Bland Aischas motstån-
dare, hvilka hade velat förmå profeten alt_skilja sig från henne, hade också hans
måg Ali befunnit sig. Det hat, hvarmed Aischa sedermera förföljde denne under
hans kalifat, härflyter säkert från denna tid. På kvinnornas sociala ställning inom
islam har detta Aischas halsbandsäfventyr säkerligen icke haft det inflytande man
förut inbillat sig. Sedan att gifta kvinnor buro slöja var af gammalarabiskt ursprung
och hade redan förut af annan anledning ännu en gång inskärpts af profeten. Men
slöjan har hvarken före islam eller senare ända in i Omajjadernas tid hindrat kvin-
norna att röra sig tämligen fritt i det offentliga lifvet eller att understundom utöfva ett
rätt betydande inflytande. Först det af Abbasiderna enligt kristen-byzantinsk förebild
införda haremsväsendet har definitivt nedsatt kvinnans anseende.
Trots Muhammeds razzior bland beduinstammarne hade emellertid mekkanernä
lyckats bilda ett stort förbund mot honom. I mars 627 eller sa omkring ryckte
omkr. 10,000 man, däribland 4,000 af stammen Koreisch, under Abu Sufjäns öfver-
befäl fram mot Medina. De samlade sig denna gång med sa ovanlig snabbhet, att
Muhammed blott hade en veckas tid på sig att förbereda sig på deras motta-
gande. Med en sådan fientlig öfvermakt kunde han icke tänka på att vaga ett
öppet fältslag. Han måste försvara sig i själfva staden, i synnerhet som enligt den
antagna författningen blott i detta fall samtliga medborgare voro skyldiga att deltaga
i försvaret. Åt tre sidor var staden tämligen skyddad genom sammanbyggda hus-
rader, endast åt norr var den öppen. På inrådan af Salmän, en f. d. persisk slaf,
lat Muhammed här gräfva en bred graf för att skydda sig mot rytterianfall. Ett
sådant försvarsmedel var hittills obekant i Arabien och väckte sa stort uppseende,
att fälttåget på grund häraf blef kalladt »grafkriget». Det fyllde också fullkomligt
sitt ändamål. Fienderna sågo sig tvungna ätt börja en belägring, men tröttnade inom
kort, då det var svårt att från de ännu kala fälten förskaffa nödiga lifsmedel for den
stora haren. Då därjämte deras förhandlingar med judarne af stammen Koraisa,
som bodde just i stadens utkant, ti!4 följd af dessas obeslutsamhet icke ledde till
önskadt resultat och de belägrande sågo sin dyrbaraste egendom, sina riddjur, massvis
dö till följd af det hårda vädret, beslöto de sig för att aftaga. Redan samma dag
angrep Muhammed Koraisastammen, som onekligen hade intagit en tvetydig hållning.
Efter 14 dagars belägring måste den gifva sig. För att statuera ett exempel lät
Muhammed afrätta männen, 600 till antalet, och sälja kvinnor och barn som slafvar.
Sedan Muhammed bestämt, att den troende under bönen skulle vända sig mot
Kaaba och därmed erkänt dess helighet, måste också eganderätten till denna urgamla
helgedom föresväfva honom såsom det yttersta målet för hans politik. Först gjorde
han nu ett försök att i fred få med de sina deltaga i den allmänna vallfärden ar
627. Det ar antagligt, att han genom sin farbroder Abbas satt sig i förbindelse med
stadens ledande män och funnit dem Benägna för fred. Han begaf sig alltså klädd
som pilgrim på väg till Mekka, åtföljd af 1,500 man, hvilka som vapen endast buro
svärd. Där synes emellertid stämningen mot honom under tiden hafva vändt sig. Då
han endast hade 10 mil kvar till staden, fick han höra, att mekkanernä med sina
bundsförvanter slagit lager framför norra porten och att de skickat sitt rytteri fram-
för sig på vägen till Medina. Muhammed svängde därför af mot höger, kringgick
den beridna förtruppen och anlände till Hodaiblja, på gränsen till det heliga om-
rådet. Där slog han sig ned och öppnade underhandlingar med mekkanernä. För
detta ändamål sände han in i staden sin måg Otmän, hvilken såsom medlem af
Omajjadernas släkt var den, som hade det största inflytandet. Då tre dagar för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
