Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Omajjaderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 C. BROCKELMANN, ISLAM FRÅN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.
med Basras ståthållarskap. Ar 638 hade han blifvit afsatt för äktenskapsbrott, men
iom genom revolutionen, hvarvid han klokt höll sig i bakgrunden, åter till
makten. Som ståthållare förstod han åtminstone att hindra kufierna, som visserligen
eke gjorde någon hemlighet af sin motvilja mot syrernas förhärskande ställning, från
tt gifva sitt missnöje luft i öppna olagligheter.
Ståthållaren i Basra, Sijäd, härstammade likaledes från Täif, men var af oviss
lärkomst (man kände endast hans moders namn Sumajja). Sin bana hade han börjat
om skrifvare vid den basriska hären. Ali hade skickat honom till Persien, och i
lenna provins, hvars invånare han utan att bruka våld vann helt och hållet på sin sida
genom sitt kloka uppträdande, höll han sig ända till ar 662 oberoende af Moäwija. Genom
in landsman MugTras förmedling slöt han då fred med den nya regeringen. Moäwija
nallade honom till Damaskus och fängslade den ytterst användbare mannen vid
ina och sin familjs intressen, i det att han erkände honom såsom en oäkta son
ill sin egen fader, Abu Sufjan, Därpå skickade han honom som ståthållare till Basra.
Sled järnhård kraft återställde han där regeringens genom Stammarnes tvedräkt
ullkomligt undergräfda myndighet. I hans provins rådde nu anda långt in i öknen en
örut alldeles okänd säkerhet. Efter Mugiras död ar 670 öfvertog han äfven dennes
provins. De till följd af hans företrädares efterlåtenhet bortskämda anhängarne af
Ali gåfvo honom snart genom ett väpnadt uppror tillfälle att grundligt göra upp
äkningen med dem. Sedan han utan svårighet gjort slut på kravallen, upplöste
han de stamförband, i hvilka de vapenföra männen dittills varit indelade, och
bildade af dem fyra nya grupper med hvar sin pålitlig anhängare af regeringen i spetsen.
Jpprorets ledare bland kufierna landsförviste han med deras familjer till Korasan.
Syrien hade genom Moäwija blifvit regeringens säte. Medan i Irak hufvudmas-
san af den arabiska befolkningen först genom eröfringskrigen kommit från öknen
n i landet, hade de syriska araberna till största delen redan sedan århundraden tillbaka
Dött i sina nuvarande hemvist och hade genom beröringen med den kristna kyrkan och
det romerska riket vant sig vid att foga sig under statsordningen. För dem var
Vloäwija, som hade sitt residens i Damaskus, den legitime efterträdaren till de
;assanidiska furstarne. Hans gemål var en förnäm kvinna af stammen Kelb, den
mäktigaste i Syrien, och deras son, tronföljaren Jesid, kunde alltså räkna på stöd
>ån detta håll. Till den underkuvade kristna befolkningen stodo de af gammalt
midt ibland denna bosatta araberna i godt förhållande. De bodde här äfven efter
eröfringen icke som i Irak i nygrundade kolonier utan i de stora städerna tillsam-
mans med de kristne, med hvilka de stundom till och med förrättade sin gudstjenst
under samma tak. Vid Moäwijas hof spelade den kristne Sardjun ibn Mansur en
nflylelserik rådgifvares roll. Till gengäld för denna fördragsamhet visad de kristne
Vloäwija och hans hus stor tillgifvenhet, hvilket framgår af den kristna traditionen,
*ådan den träder oss till mötes ännu i senare spanska krönikor. Sina araber be-
mötte Moäwija icke som en österländsk despot utan som en sajjid i en stam. Sina
politiska matt och steg brukade han vid fredagsgudstjensten i moskeen meddela de
dliga cheferna från katedern (minbar), hvilken under honom snarare fungerade som
domstol an som predikstol. Med samma chefer plägade han äfven eljest regelbundet
rådslå. På den af Omar lagda grunden, som skakats under det inbördes kriget,
uppbyggde han den islamska staten. I likhet med sin store föregångare anslöt han
sig härvid öfverallt till den praxis, som genom århundradens tradition stadgats i
den grekisk-romerska förvaltningen.
Som en af sina viktigaste uppgifter betraktade Moäwija alltid kriget mot byzanti-
lerna. Redan som ståthållare under Omars kalifat hade han börjat kampen. De
feniciska kuststäderna hade han mast eröfra, och han lyckades först under Otmän
?ör andra gången och denna gång definitivt rycka dem ur byzantinernas hand. For
att betrygga denna besittning måste han äfven till sjöss mäta sig med byzantinerna.
Omar hade nekat honom tillåtelse därtill, och först Otmän samtyckte till delta steg
ut på ett för araberna hittills okändt område, hvarpå de dock snart blefvo hemma-
stadda. Under sommaren 649 angrep Moäwija Cypern, och sex ar därefter utrusta-
de han redan en flotta mot själfva Konstantinopel. Kejsar Konstans gick emot
lonom vid den lyciska kusten, men led ett tillintetgörande nederlag. Trots denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
