Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Islam i Spanien och Nordafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 C. BROCKELMANN, ISLAM FRÅN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.
I Spanien hade emellertid Kastiliens och Leons kraftfulle konung Alfons VI
energiskt utnyttjat de islamska småstaternas svaghet. De hade alla blifvit skattskyl-
diga till honom, och då Abbadiden Mutamid af Sevilla ar 1082 understått sig att
med döden bestraffa en judisk skatteindrifvares fräckhet, blef hans område ända till
Gibraltars sund förhärjadt af de kristne. Ar 1085 tvang Alfons Toledos oduglige
härskare att afträda till honom denna gamla och viktiga gotiska stad i utbyte mot
Valencia.
I denna nödställda belägenhet vande sig Mutamid till Almoraviderna. Ar 1082
hade Jusuf nödgats vägra honom den redan då begärda hjälpen, då han fortfarande
var sysselsatt med belägringen af staden Ceuta, som innehades af Hammadiden Sakot.
Ar 1084 hade han eröfrat denna ’stad, och då nu Mutamid efter Toledos besättande
af de kristne på nytt enträget bad om hjälp, gick han in på förslaget. Som ersättning
begärde han blott Algeciras och lofvade att för öfrigt låta de spanska småfurstarne
få behålla sina områden. Ar 1086 gick Almoravidernas här öfver till Spanien och
ryckte genast fram norrut mot Saragossa, som belägrades af Alfons. Vid Sallaka
utkämpades den 23 oktober en strid, som slutade med ett tillintetgörande nederlag
for de kristne. Men då Jusufs son, som stannat kvar i Afrika såsom hans ställ-
företrädare, kort därpå dog, måste han återvända dit, sa att Alfons fick tid att hemta
sig efter detta slag. . Då han kort därpå åter skred till angrepp mot fästningen Aledo,
kallade Mulamid ar 1090 för andra gången Jusuf in i landet. Denna gång nöjde
han sig emellertid med att tvinga de kristne till aftåg från Aledo och vände sig
sedan mot de muhammedanska småfurstarne själfva. Emirerna af Malaga och
Granada lät han genom prästerskapet förklara ovärdiga sina troner, och den rykt-
baraste af denpa tids teologer, el-Gasäli, sanktionerade i ett utlåtande deras afsätt-
ning. Sedan öfverlemnade han till sin fältherre, Seir ibn abi Bekr, att eröfra åter-
stoden af landet och återvände sa till Afrika. Mutamid slutade ar 1095 sina dagar
i fängelse i Agmät nara släden Marokko. .
Då Jusuf dog ar 1106, fingo hans andliga rådgifvare, som redan vid hans väldes
ursprungliga organisation, af honom själf tilldelats stort inflytande, fullkomligt öfver-
handen i riket, då hans son och efterträdare Ali helt gick upp i religiösa, intressen.
Berberna blefvo mycket snart förslappade af den spanska civilisationens för dem nya
njutningar, sa att de snart icke längre kunde hindra de kristne i deras framträngande.
Ar 1118 eröfrade Alfons I af Aragonien Saragossa, islams länge omstridda gränsvakt
mot norr.
Redan jäste det emellertid på nytt bland berberstammarne; med anledning af
några teologiska kontroverser växte det nu upp en för Almoravidernas herravälde
ytterst farlig motståndare. Inom hela Magrib (Västerlandet) hade hittills tillika med
Mäliks juridiska system rådt en den stelaste ortodoxi i dogmatiska ting, hvilken bi. a.
strängt bokstafligt uppfattade koranens alla antropomorfismer. Mutasiliternas rational-
istiska lära hade ju, som vi sågo, äfven i den islamska kulturens centrum, där den
en tid rent af åtnjutit regeringens skydd, fått vika för denna renlärighet. I
början af det 10:de århundradet hade emellertid i Bagdad Abu ’1-Hasan Ali el-Aschari
(död 935) - efter att själf ända till sitt 40:de ar hafva hyllat mutasilitiska ideer men
därpå öfvergått till ortodoxien - börjat dialektiskt ombilda ortodoxien och lägga
den på vetenskaplig grund. Länge måste hans lärjungar kämpa för att få hans läro-
satser erkända. Ännu under Alp Arsläns första regeringsår fördömdes de från pre-
dikstolarne såsom kätterska. Men Seldjukernas store visir Nisäm el-Mulk omfattade
dem med värme. Sålunda kallade han aschariterna el-Djuweini, Imäm el-Haramein
och el-Koschairi till den af honom grundade högskolan i Bagdad, och trots de reak-
tionära hanbaliternas motstånd, som ännu stundom gaf sig luft i slagsmål och gatu-
tumult, slog Ascharis lära slutligen igenom.
Omkring ar 1107 hade berbern Muhammed ibn Tumart af Masmudastammen i
Sus (i sydvästra delen af det nuvarande Marokko) efter ett kort uppehåll i Cordova
begifvit sig till Bagdad för att där vid vetandets källa afsluta sina teologiska studier. Här
blef han bekant med Ascharis lära och började snart kämpa därför med den lidelsefulla
ifver, som ar utmärkande for hans folk. Då han återkommit till sitt hemland, tog
han upp striden med den där härskande teologiens antropomorfistiska uppfattning. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
