Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Turkar och mongoler. Kalifatets slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TURKAR OCH MONGOLER. KALIFATETS SLUT.
231
Mamluksultanen HasanS mOSké i Kairo. Efter Ebers-Junghaendel, Ägypten. Cosmos’ förlag, Leipzig.
garnisonerna på det tappraste, då de visste, att de icke under några omständigheter
skulle få pardon af mongolerna. Muhammed försökte emellertid ingenting dylikt
utan tog slutligen sin tillflykt till en liten ö i Kaspiska hafvet, hvarest han dog
den 11 januari 1221. Han efterträddes af sin äldste son Djeläl ed-din Mingbarti.
Medan mongolerna fortsatte sitt förstörelseverk på Kaspiska hafvets södra strand
och därpå öfver Kaukasus inföllo i Sydryssland för att öfver Volga återvända till
sitt hemland, hade Djeläl ed-din, närmast begifvit sig till det af dem ännu förskonade
Kovaresmien. Men de därvarande turkarne voro anhängare af hans yngre broder Oslag,
hvilken fadern förut utsett till tronföljare, och visade sig ohörsamma mot honom.
Han begaf sig därför till Gasna, där haii lyckades samla en här till kamp mot
Djingis-kän, som under tiden hade låtit eröfra Kovaresmien och Korasan. Han lyckades
äfven slå en mongolisk förtrupp i bergen mellan Bamijän och Kabuls och Gasnas
dalar. Men till följd af en tvist mellan emirerna skiljde sig Kaldjstammen jämte
turkmenerna åter från honom, och med den del af hären, som ännu förblef honom
trogen, kunde han icke längre möta mongolerna. Han räddade sig undan till
Indien, men vid de branta stränderna af Indus, hvilken flod han icke var i stånd
att öfvergå, anfölls han af sina mongoliska förföljare. Medan dessa nästan full-
ständigt nedhöggo hela hans här, räddade han sig själf med en förtviflad ridt
genom den strida floden. I Indien lyckades Djeläl ed-din åter samla en liten
härsmakt af skingrade, turkiska äfventyrare. Djingis-kän afstod för denna gång
från att vidare förfölja honom och drog sina trupper långsamt tillbaka till Mongo-
liet, under vägen fullbordande utplundringen af det forna kovaresmiska landet och
utrotandet af dess invånare.
Kort därpå kallades Kovaresmschacken af sin broder till Kermän, söm denne
lyckats försvara. Här och i de medisk-persiska gränsbergen kämpade han
ännu några ar med turkar och mongoler, tills han den 16 augusti 1231 föll offer
för en kurds hämndlystnad. Huru planlösa an hans strider varit, sa hade han
likväl varit islams sista förkämpe mot hedningarne. De andra furstarne, Ejjubiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
