Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Det osmanska riket och Egypten i 19:de och 20:de århundradena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 C. BROCKELMANN, ISLAM FRÅN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.
nelsernas rättigheter voro endast muntligt fortplantade och ingalunda skarpt afgränsade
mot hvarandra, hvarför processer ofta måste föras härom inför de lokala muhamme-
danska myndigheterna. I den dem gemensamt tillhöriga grafkyrkan förekommo till och
med ofta handgripliga tvister mellan de lika talrika som sysslolösa medlemmarne af
de olika konfessionernas prästerskap, sa att vid påskfesten en turkisk patrull nödgades
upprätthålla ordningen vid den heliga grafven.
Sommaren 1847 hade nu ur Födelsekyrkan i Betlehem en öfver Jesu födelseplats
anbragt stjärna med inskrift i silfver försvunnit. Man beskyllde grekerna för alt hafva
aflägsnat den, men de myndigheter, som hade undersökningen om hand, kommo
icke till något resultat. Då nu ar 1849 den franska regeringen åter starkt påver-
kades af klerikala inflytelser, åtog den sig med ifver denna angelägenhet, som tillika gaf
den ett efterlängtadt tillfälle att bekämpa Rysslands inflytande i Orienten. Dess sändebud
fick därför i Stambul på grund af en kapitulation af ar 1740 framställa kraf på
en betydande ökning af latinernas rättigheter. Ryssland å sin sida hotade Porten
med att afbryta de diplomatiska förbindelserna, om den ändrade något i besittnings-
förhållandena på de heliga orterna. Efter nära två ars förhandlingar och kommitté-
undersökningar beslöt sultanen, att i Jerusalem allt skulle förblifva vid det gamla,
men att i Betlehem de tre nycklarne till Mariakyrkans bägge hufvudingångar och
till Födelsekryptan skulle öfverlemnas till latinerna. Af dessa nycklar hade visser-
ligen Minerna förut endast saknat nyckeln till basilikans västra hufvudingång, men
med detta löjliga medgifvande förklarade sig nu den franske ambassadören, som
kort förut hotande talat om Frankrikes ära, för ögonblicket nöjd. Ryssland åter ville
använda detta tillfälle att definitivt slå sin medtäflare i Orientpolitiken ur brädet.
Det genomdref alltså hos Porten, att en befallning tillställdes ståthållaren i Jerusalem,
att han vid öfverlemnandet af nämnda nyckel skulle meddela latinerna, alt de
därmed ännu icke tillerkänts rätt att äfven gå in genom portarne, att han vidare
skulle lata nedlägga en urkund, där grekernas alla rättigheter på de heliga platserna
funnos uppräknade, i stadens domstolsarkiv och förklara latinernas alla ytterligare
anspråk för af noll och intet värde. Då Frankrike ännu fördrog äfven denna utmaning
utan att lata rubba sig i sitt lugn, fordrade den ryske generalkonsuln för Palestina, att
Portens nya fermän skulle offentligen uppläsas i Jerusalem. Däröfver besvärade sig
den franske ambassadören och hotade Porten i händelse af vidare eftergift för
Ryssland med att blockera Dardanellerna. Då Porten trots detta uppfyllde Ryss-
lands begäran, vågade Frankrike emellertid icke verkställa sin hotelse.
En ny konflikt framkallades af den montenegrinska frågan. De svarta bergens in-
vånare betraktades af Porten, ehuru man aldrig gjort sig mödan att formligen lägga
dem under turkiskt välde, likväl såsom en del af Rum-ili. Alltsedan det 16:de
århundradet styrdes de af präster, som buro den kyrkliga titeln metropoliter men
af folket helt enkelt kallades vladyka, d. v. s. härskare. Då nu vladykan Peter II
dog i oktober 1851, afstod hans brorson och efterträdare Danilo från det andliga
primatet och tillträdde regeringen såsom grundare af en ärftlig och själfständig
dynasti. Detta betraktade Porten med rätta såsom uppror och ditsände sin bäste
general Omar Pascha för att undertrycka det. Österrikes sydslaviska undersåtar, till
hvilka kabinettet i Wien stod i tacksamhetsskuld för deras hållning under det
ungerska upproret, antogo sig sina stamförvanters sak, och på deras bön afsände
kejsaren en utomordentlig beskickning till Stambul för att mana Porten till mildhet.
Ryssland kände sig förpliktadt att deltaga i denna påtryckning, och dess utomordent-
liga sändebud Mensjikov, vid hvars ankomst den montenegrinska angelägenheten
redan var ordnad, uppträdde likväl i Stambul sa hänsynlöst, att Fuad Pascha
fann sig föranlåten att nedlägga sitt ämbete som utrikesminister. Mensjikov fordrade
nu, att Porten skulle genom ett särskildt fördrag med Ryssland ordna frågan om
de heliga orterna och att den skulle erkänna den grekiske patriarken som en själf-
ständig kyrkofurste.
Då Porten afvisade denna orimliga fordran, afreste ambassadören, och nu utfär-
dade kejsar Nikolaus den 26 juni det ryktbara manifest till sitt folk, hvari han
förklarade, att Rysslands häfdvunna plikt att försvara den ortodoxa tron tvang honom,
då Porten förgripit sig på de orientaliska kyrkornas rättigheter, att låta sina trupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
