Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Sudan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUDAN.
301
Beduinhöfdingar i högtidsdräkt.
Efter fotografi.
till Kartum och ställde genast en skrifvelse till mahdin, hvari han erbjöd sig att
erkänna honom som sultan af Kordofän, att åter frigifva slafhandeln ’och inleda
handelsförbindelser med honom, om han frigåfve sina fångar. Mahdin svarade med
att uppfordra Gordon att gifva sig. Den 22 augusti bröt mahdin upp mot Kartum
och skaffade sig under en långsam marsch nya stridskrafter från alla håll. I oktober
började belägringen, som till en början icke gjorde stora framsteg, då mahdisterna
icke voro vuxna det egyptiska artilleriet. Då Gordon hade försummat att på förhand
låta nonkombattanterna utrymma staden, uppstod emellertid snart brist på lifsför-
nödenheter. Visserligen ryckte mot slutet af ar 1884 en engelsk här uppför Nilen och
besegrade mahdisternas förposter vid Metemme. Men den 15 jan. 1885 kapitulerade
fortet Om-durmän, och under natten till den 26 januari stormade mahdins anhängare
under hans personliga ledning in i staden. Gordon dödades i sitt palats. Engels-
männen nödgades tills vidare öfverlemna Sudan åt sig själft. Mahdin förlade nu sitt
residens till Kartum och stod vid denna tid på höjden af sin makt. För att afstänga
sina anhängare, som alla i likhet med honom måste bära dervischjacka, från hvarje
mot hans auktoritet fientligt inflytande, slog han en militärkordong omkring hela sitt
område, och förbjöd pilgrimsfärden till Mekka. Ett mildt öde förskonade honom från att
själf få upplefva sin makts tillbakagång. I midten af juni insjuknade han i tyfus.
En vecka därefter dog han (enligt andra uppgifter blef han af hämnd förgiftad af en
kvinna), sedan han uttryckligen ännu en gång till sin efterträdare (under tillnamnet
Abu Bekr), förordnat kalifen Abdallah, hvilken redan under hans lifstid varit hans
högra hand. Efter mahdins begrafning mottog också denne utan motsägelse de tro-
endes hyllning. Mahdins hittillsvarande skattmästare, hvilkens släktingar denne mer
an lofligt hade gynnat, afsattes af kalifen. Emiren Abd el-Kerlm, som belägrade
den egyptiska garnisonen i Kassala, afskedades för oförsiktiga yttranden om kalifens
maktbefogenhet och måste utlemna de honom personligen tillgifna negertrupperna.
Äfven de bägge andra af mahdin själf utnämnda kaliferna afsattes från sina ämbeten.
Sitt residens förlade Abdallah till Om-durmän, det af Kartums fort på vänstra Nil-
stranden, som först fallit i mahdisternas händer.
Emellertid hade Kassala kapitulerat, och de öfriga befästade platserna vid den
abessinska gränsen utrymdes af de egyptiska trupperna. En i Gallabat tillsatt mah-
distisk emir inföll i den abessinska provinsen Amhara, men blef grundligt tuktad
af dess ståthållare, Ras Adal. För att hämnas detta nederlag sände kalifen en stor
här på omkring 60,000 man till Abessinien. Ras Adal tågade först emot den på
Debra-Sins slatt men led ett tillintetgörande nederlag. Mahdisterna drogo därpå upp
till Abessiniens forna hufvudstad Gondar, och då de funno den öfvergifven af sina
invånare, uppbrände de den samt drogo sig tillbaka till Gallabat.
For att aftvå denna skam samlade nu kejsar Johannes i början af ar 1889 till-
hopa hela sin rikshär. Han ryckte med tvenne härafdelningar, nämligen det af hans
egen stam, Tigrefolket, bestående manskapet och det från Amhara, fram mot Gallabat.
Den senare afdelningen lyckades redan under den första belägringsdågen intränga i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
