Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Persien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
släder behäislförsamlingar, till hvilka hora icke blott f. d. muhammedaner utan
äfven f. d. anhängare af Zoroasters lära, buddister, hedningar, ja, till och med judar
och kristne af alla bekännelser.
Äfven den yttre politiken fördes under schackens första regeringsår ganska olyck-
ligt. Då engelsmännen tvungo honom att uppgifva sina anspråk på Afganistan, sökte
han ersättning i norr. Men emot turkmenerna förmådde hans trupper endast
hålla staden Merv och kunde ej förhindra deras infall i Korasan. Ar 1856 gåfvo tron-
stridigheter i Afganistan perserna en förevändning att inskrida, och den 25 oktober
kunde de efter en längre belägring besätta Herät. Men som detta stred mot Englands
intressen, förklarade det krig redan den l november. De indiska trupperna anföllo
Buschir, den enda goda hamnen vid Persiska viken, och bröto därifrån den 27 jan.
1857 in i landets inre. Ett nytt angrepp företogs kort därpå med utgångspunkt
från Kanins mynning i Kusistän. Hufvudstaden i denna provins eröfrades den l april.
Redan kort förut hade emellertid ett fredsfördrag kommit till stånd i Paris, hvari
schacken förpliktade sig att draga sina trupper tillbaka från Herät. Afganistan blef
likväl senare ännu en gång föremål för tvist mellan Ryssland och England (se sjätte
bandet, där nyare tiden efter 1815 behandlas).
Sedan schacken nödgats afstå från sin familjs gamla anspråk i öster, sökte han
åtminstone trygga sitt välde inom riket. Ar 1856 lät han fördrifva araberna i Oman
från den midt emot deras land liggande hamnen Bender Abbas, som de sedan 1798
hade förpaktat. Äfven provinserna Sistan och Beludjistän, som hittills varit täm-
ligen själfständiga, lade han under sig. Ryssarnes framträngande i kanatén (se
sjätte bandet, Nyare tiden efter 1815) har visserligen till namnet inskränkt schackens makt-
område men medförde i verkligheten den fördelen, att dess gränser tryggades, då rys-
sarne gjorde slut på de nomadiserande turkmenernas röfvartåg, hvilka sa länge ut-
gjort Koräsäns skräck. Sedan dess hafva ryssarne i ifrig täflan med engelsmännen
bemödat sig om att öppna schackens land for handel och industri. De förre hafva
genom byggande af vägar, de senare genom att upprätta en telegraflinie gjort sig
förtjenta om samfärdseln.
Schacken Näsir ed-din gjorde personligen bekantskap med den västerländska kul-
turen. Under de tre resor, som han företog i Europa åren 1873,1887 och 1889 sökte han
skaffa sig vidgade vyer, men de praktiska följderna häraf for hans land motsvarade
ingalunda kostnaderna. Hvad han sett och erfarit under dessa resor liksom äfven
på sin pilgrimsfärd till Kerbela ar 1873, har han själf meddelat sina undersåtar i
sina resebeskrifningar. Dessa hans verk voro äfven i ett annat afseende litterära
nyheter i Persien. Memoarer hafva visserligen aldrig helt och hållet saknats i
Orienten. Det indiska mongolväldets grundare har själf på östturkiska berättat om
sina bragder, likaså torde schacken Tahmäsp själf hafva redogjort för sina på persiska.
De af Näsir ed-dins släkting Adud ed-Daula författade memoarerna hafva redan om-
nämnts. Men medan Tahmäsps minnen voro affattade på det gamla konstlade
litteraturspråket och Adud ed-Daula endast gjorde några ansatser till att skrifva
enklare, var Näsir ed-din i själfva verket den förste, som införde det verkliga tal-
språket i litteraturen. Hans osminkade och likväl behagfulla stil har lärt hans
folk, att ett bombastiskt och svulstigt skrifsätt icke ar något nödvändigt känne-
märke på en litterär stil, och denna förtjenst om folkets bildning torde sannolikt med-
föra varaktigare frukter an alla hans öfriga bemödanden att höja dess kultur. I maj
1896 föll Näsir ed-din offer för en bäbists dolk som vedergällning för sina förföl-
jelser mot denna sekt.
Huru under hans bägge efterträdare Persien alltmer råkade under Englands och
Rysslands inflytande och huru till följd af europeiska ideers inträngande i landet
hans son Musaffer ed-din till och med nödgades gifva folket en författning, som
likväl hans efterträdare Muhammed All åter sökte upphäfva, förtäljes i sjätte bandet
(Nyare tiden efter 1815). Den sistnämndes trolöshet och ryssarnes af honom gynnade
framträngande ledde slutligen till en revolution. Härunder bemäktigade sig nationa-
listerna i förening med baktjarernas krigiska stam hufvudstaden Teherän och
tvungo schacken den 16 juni 1909 att afsäga sig tronen till förmån för sin 11-årige
son Ahmed Mirsa och begifva sig i landsflykt till Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
