Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Indiens geografi och etnografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
834 R- STtBE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
bearbetare hafva insvept det forntida hjältelifvet i ett hölje af spekulativa tankar. Ej
heller har folket såsom helhet mycket berörts af den lifsförnekande stämning, som tager
sig uttryck i de filosofiska religionerna och har sin rot i de högre ståndens lif. Hof-
kretsarne och krigaradeln hafva aldrig upphört att föra ett njutningsrikt, glänsande
lefnadssätt. Och med verksamt arbete hafva de borgerliga kretsarne i alla lider ut-
fyllt sitt lif. Den indiska industrien och konsten hafva frambragt betydande saker,
hvarjämte indern särskildt utmärkt sig såsom köpman.
Trots allt detta öfverväger i den indiska folkandan det religiösa intresset. Den
gamla folktron var helt och hållet begränsad till den naturliga världen och det
verkliga lifvet. Spekulationen, som sträfvar mot det oändligas aflägsnaste rymder,
ar däremot det utmärkande for den religiösa utvecklingen i Indien. Upp-
fattningen af det oändliga som en andlig enhet och identiteten mellan den yttre
världen, hvars olika företeelser endast äro ett sken, och den tänkande anden äro de
ledande grundtankarne. Tänkandet söker framtränga till tingens väsen. Denna världs-
åskådning leder i och med antagandet af en immanent världsande till panteismen.
Hela denna riktning af tänkandet måste leda bort från det verkliga lifvet, ja, i och
med askesen föra människan ut ur detsamma. Därpå lorde delvis den brislande utveck-
lingen af Indernas politiska och historiska sinne bero, hvilkel visserligan icke hindrar,
alt de hafva upplefvat en mycket skiffesrik historia. Inderna hafva i sitt eget land
aldrig skåpet en nalionalslat. Ehuru deras kultur och religion utbredt sig öfver stora
områden i Asien, hafva de likväl där aldrig grundat kolonier och staler. Trols hjälle-
modigt motstånd hafva de aldrig varaktigt förmått försvara sig mot ytlre fiender.
Den poliliska splillringen och Indernas individualism, som icke tolererat någon lefvande
förbindelse mellan personligheten och staten, hafva varit Indiens svaghet. Med alla
dessa drag ar likväl denna oerhördt flyktiga indiska ande tillika ulruslad med en
oändlig förmåga af själfbevarelse. Drag, som vi lära känna i det fornindiska lifvet,
hafva grundliga kännare återfunnit alldeles likadana ännu i dag. Trots alla rörelser,
hvilka med förstörande och omhvälfvande makt gått fram öfver landet, har indern
alltsedan äldsta lider förblifvit sig lik. Knappast något folk har i sitt inre lif visat
sig sa oföränderligt som det indiska.
Icke sällan och icke ulan grund har det satts i fråga, huruvida Indien öfver
hufvud taget har en historia, efler hvad vi mena med historisk tillvaro. Faktiskt
får man vid belraklandet särskildt af det forna Indien det intryckel, att man här
inträder i »brahmanernas hislorielösa världsdel». Emellerlid kan ett stort, öfver ett
vidsträckt område härskande kulturfolk icke vara utan historia. Det ar endast den
för inderna karakteristiska bristen på historiskt sinne, som motiverar och förklarar
della inlryck. Som kullurfolk hafva inderna en märklig hisloria. De hafva icke
blolt byggt upp en rik kullur, de måsle äfven i sill politiska lif hafva upplefvat stora
rörelser. I den indiska världens nuvarande gestallning se vi ännu verkningarne af
sådana händelser. Men for Indernas historiska medvetande existera de ej mer.
För det hisloriska och poliliska lifvets stora erfarenheler ar den indiska anden
föga mottaglig. Vi höra blott någon gång i Veda om ariernas krig mot icke-ariska,
mörkhyade folk. Och i indernas stora episka dikter ljuder det som ett aflägset eko
från en tid, då väldiga slrider utkämpades och den indiska krigaradeln grundade den
väldiga mängden af större och mindre indiska stater. Vi se här ariska släkler i strid med
hvarandra. Men all beslämdhet med afseende på tid och rum ar försvunnen ur dessa
erinringar, hvarjämte själfva det historiska förloppet ar fullkomligt upplöst och har
mynnat ut i sagan.
Inderna hafva en historia; men de hafva ingen verklig historieskrifning, äfven
om deras litleralur eger skrifter, i hvilka elt historiskt innehåll föreligger. För
hislorisk forskning och kunskap har den indiska anden föga böjelse. Den arabiske
geografen el-Biruni (omkr. 1030) har skarpsinnigl iakltagit detla indiska drag: »Inderna
beakla tyvärr icke mycket händelsernas Ijistoriska följd, de äro mycket försumliga i
att hålla reda på ordningen på sina regenter. Då man nödgar dem att gifva en för-
klaring och de icke veta, hvad de skola säga, sa äro de genast färdiga att berälta
sagor». Lusten alt fabulera har i Indien förkväft all historisk tradition. Forntiden
indelas efter perioderna i ett uppkonstrueradt världsförlopp och uppfylles af guda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
