Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Den indiska medeltiden intill Buddas uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 R. STtBE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
Mytiska djur och verkliga djur tåga i procession förbi fikonträdet i Budda-Gaya.
Relief från den östra porten till Sanchi.
ligt väsen med förmåga att tillegna sig kunskap. Endast sinnlig förnimmelse kan
vara kunskapskällan. Lifvets mål ar inskränkt till sinnevärlden. Lyckan består i
en njutning, som undviker allt obehag och medför ren lustkänsla. Att tro på Veda
och offrets kraft ar dårskap. Veda själf lider af osanningar och motsägelser. Olycka
ar endast kroppslig smärta. Från tanken på en frälsning kan emellertid icke ens en
tänkare som Tjarväka lösgöra sig. Vår kroppsliga tillvaro ar uppfylld af smärta.
Huru öfvervinna smärtan? Först genom njutning, men sedan medför döden befri-
else från den fysiska tillvarons smärta.
Den indiska forntiden ar för oss en tid utan fixerbar historia. Vi se här
endast verkningarne af kulturförloppet. Först Buddas tid få vi anse som början
till Indiens egentliga historia. Gamla historiska förbindelser med Babylonien äro
påtagliga, kulturinflytelser förmedlades, allteftersom sjöfarten utvecklade sig, mellan
Indiens västkust och tvåflodslandet. I en buddistisk text nämnes Baveru, d. v. s.
Babel. Man kan visserligen endast af vissa låneord sluta sig till att kulturförbindel-
ser egt rum mellan Indien och Västasien. För den indiska kulturen betecknas emel-
lertid sambandet med Västasien af skriftens införande i Indien. Den indiska
skriften hvilar på en form af den arameiska; den torde genom köpmän hafva förts
till de sydvästra kusttrakterna och synes under sjunde århundradet hafva utbredt
sig till norra Indien.
Halföns norra del hade emellertid af de ariska inderna uppfyllts med talrika
statsbildningar. På området mellan Himalaya och Narbada hade dels monarkier,
dels aristokratiskt styrda republiker uppstått. Vid sidan af talrika mindre fursten-
domen och några republiker funnos här fyra större konungariken. Bland dem ar det
viktigaste Magadhariket (det n. v. Bihar) med hufvudstaden Rajagrha (det n. v. Rajgir).
Åt nordväst begränsades Magadha af konungariket Kosala (n. v. Vudh), beläget i Nepals
bergstrakt, med hufvudstaden Sravasti (Savatthi). Därtill gränsade söderut Vatsas
konungarike med hufvudstaden Kausambi (Kosambi). Sydväst därom låg Avanti-
riket med Ujjayini (det n. v. Ujjain). Till Magadha hörde det österut belägna Angå
med staden Champa. Därjämte funnos små aristokratiska republiker såsom Vrjji-
(Vajji-) stammens åtta förbundsstater, hvilkas hufvudort var Vaisali (Vesali).
Den politiska historien mellan åren 600-326 ar endast i enstaka punkter möjlig
att utreda. Det ser ut, som om i det sjätte århundradet Kosala vunnit hegemonien i
norra Indien, hvilken dittills innehafts af Magadha. Af Kosala eröfrades det lilla
furstendömet Kasi, området omkring Benares, där Budda begynte sin lärareverk-
samhet med den berömda predikan i Benares. Den omständigheten, att de norra
staterna (Magadha, Angå, Kosala, Vaisali och Kasi) för buddisterna såväl som för djainas
utgjorde skådeplatsen för deras heliga historia, gör det möjligt for oss att ur sekter-
nas litteratur hemta en del historiska fakta, som omnämnas i sammanhang med
deras egen historia. I en brahmansk kalla påträffa vi den äldsta historiskt åtkomliga
dynastien i Magadha, Saisunagaregenterna, hvilkas hufvudstad var Rajagrha. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
