Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Den indiska medeltidens kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN INDISKA MEDELTIDENS KULTUR.
377
till de ljudförändringar, som följa med ordens sammanhang i satsen. Härtill
ansluta sig iakttagelser angående ljudens uttal, Betoning och metrik. Indernas
språkliga iakttagelseförmåga framträder haf lika glänsande som deras genomträngande
uppfattning af den grammatiska byggnaden och af språkets väsen. (Äfven de gram-
matiska läroböckerna äro skrifna i Sutras stil. Denna finner, hvad grammatiken
beträffar, sitt klassiska uttryck i Paninis verk (400- eller 300-talet f. Kr.), som stöder sig
på talrika äldre skolors och forskares rikhaltiga grammatiska forskningsarbete. Den
indiske grammatikerns ideal ar förverkligat i Paninis arbete. Det utgöres af en samling
formler, hvari ofta endast stafvelser och bokstäfver kombinerats och hvilka icke äro
begripliga utan en lärares eller kommentars tillhjälp. Dessutom anknyter Panini sin
framställning till
betydelse för hela
Brahmanas’ äldre
språk. Till Panini
anslöto sig flere
betydande gram-
matiker, som i kla-
rare form utgestal-
tade och komplet-
terade hans sy-
stem. Ungefär sam-
tidigt torde Vara-
rutji hafva lefvat,
hvilkens verk emel-
lertid icke finnes
bevaradt på annat
sätt an i den stora
kommentaren där-
till, författad af Pa-
tandjali (200-talet
f. Kr.).
Till den ve-
diska litteraturens
bihang, de sex Ve-
dänga, höra utom
grammatiken me-
trikens, föredrags-
konstens och ety-
mologiens discipli-
ner. Ur’Veda-tolk-
ningen har vidare
lexikografien ut-
vecklats. Af största
den indiska bild-
ningen har retori-
ken blifvit. Den
poetiska framställ-
ningens hjälpme-
del, dess stilistiska
former och dess
teknik äro här ut-
arbetade in i de
finaste detaljer.
Denna poetiska
teknik har i den
senare konstpoe-
sien, ja, rent af i of-
ficiella konungain-
skrifter, blifvit be-
stämmande. Ur de
högre indiska sam-
hällsklassernas lif
hafva som en pro-
dukt af den ridder-
liga uppfostran äf-
ven framgått de
högst kuriösa läro-
böckerna i erotik.
De hvila helt och
hållet på filosofisk
grund i sin lära
om bevekelsegrun-
derna för männi-
skans handlingar,
som enligt dem bestämmas af nyttan, moralen och kärleken. Det äldsta af dessa verk,
den af Vatsya-yana författade Kama-sutra (100-200-talet e. Kr.) ar af största intresse för
Indiens sede- och kulturhistoria. Bakom de i allvarlig ton meddelade anvisningarne
på erotikens område se vi bilden af ett elegant sällskap, som i många drag påminner
om det hellenistiska Alexandria eller om den italienska renässansen.
De bruk, besvärjelser och tilltalsformler för sjukdomars bortläsande, som tillhörde
den primitiva medicinen, föreligga i Atharva-vedas talrika aforismer och tillhöra den
indiska kulturens äldsta beståndsdelar. Till Atharva-veda anslöt sig därför äfven den
äldsta läroboken i medicin, Ayur-veda. En åtta böcker omfattande samling tillhör
det första århundradet e. Kr. och föranstaltades till större delen af Tjaraka, konung
Kanishkas lifmedikus. Såsom största auktoritet inom medicinen gäller Suschrutas
verk från femte århundradet e. Kr. Den medicinska litteraturen ar mycket om-
fångsrik. En elementär anatomi och fysiologi föreligger redan, men framför allt
hafva de på praktisk erfarenhet grundade kunskaperna i patologi, terapi och kirurgi,
Trädgårdsscen. Relief från den västra porten till Sanchi
Världshistoria III.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
