Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Det forna Indiens kulturförbindelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 R. STt)BE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
land, i den södra arkipelagen liksom i Centralasien, hvarjämte enstaka spår däråt
skönjas i den västasiatiska världen - ja, till och med i Grekland, i synnerhet inom
hellenismen, kunna enstaka indiska inflytelser urskiljas.
Indien och Kina utgöra den östra kulturkretsens båda stora provinser, som i
många afseenden stå i beroende af hvarandra. De befruktande inflytelserna utgå från
Indien. Indisk religion - framför allt buddismen - och indiskt tänkande samt
indisk rätt och konst hafva utbredt sig österut och därigenom gifvit anledning till en
närmare förbindelse mellan de bägge områdena. För Bortre Indien, de malajiska öarne
och Tibet har Indien samma betydelse som Rom för den europeiska* utvecklingen.
Det första främmande land, där den indiska kulturen inträngde utan att sönder-
smula eller undantränga urbefolkningen, var det sydindiska höglandet, Dekkan. Här
stötte inderna på flere dravidiska riken, som i kultur och politisk makt väl torde
hafva kunnat mäta sig med dem. Längst söderut låg Pandya-riket, som väl äfven
omfattade Ceylon. De buddistiska krönikorna från Ceylon samt greken Megasthenes
(tredje årh. f. Kr.) känna till detta rike, och det nämnes äfven i Asokas skriftliga
urkunder. Pandya-riket hade till och med handelsförbindelser med Rom, och Augustus
mottog en beskickning därifrån. Till detta rike slöto sig norrut tvenne andra dravi-
diska stater, på östra kusten Chola-riket, som gifvit sitt namn
åt Koromandelkusten,
och på västra kusten Chera-riket, hvars invånare synas hafva varit ett fredligt handels-
folk. Sydindiens välstånd beror på kusternas rika växtlighet och kanske ännu mer
på den rikliga tillgången på äkta pärlor och ädelstenar.
I dessa sydindiska riken hade den brahmanska kulturen inträngt redan långt före
Alexander den Store. Enligt Mahabharata funnos brahmanska eremitboningar ända
ned till Indiens sydspets. Hos de sydindiska folken lefde likväl talrika element
af deras äldre kultur kvar, sa språket och en gammal inhemsk skrift. Från Malabar-
kusten trängde emellertid det indiska inflytandet sa småningom in i de inre delarne,
men först i senare tid har äfven Chera-riket på västkusten öppnat sig för indisk kultur.
Vid sidan af brahmanismen fingo i Sydindien äfven buddister och djainas tidvis talrika
anhängare. De många lysande tempelbyggnaderna i söder gifva ännu i dag till känna,
att den indiska anden helt behärskar landet. Äfven inom den indiska litteraturen
framträder Södern med mycket betydande författarnamn. Bland dem må nämnas
tvenne storheter på vetenskapens område, filosofen Schankara, som i sina kommen-
tarer till Upanishaderna representerade Vedäntaläran, och den berömde Vedakännaren
Sayana på 1300-talet e. Kr. Slutligen har en på indiskt tankegång och teknik grundad
litteratur utbildats på de dravidiska folkspråken, tamil, malayalam, telugu och kannada.
Sedan det åttonde århundradet e. Kr. har den tamuliska litteraturen blomstrat - dit
höra en rad etiska och mystisk-religiösa poesier, hvilka kunna räknas till den indiska
litteraturens skönaste pärlor på grund af sin omedelbara, varma lifskänsla, som höjer
dem öfver månget konstverk inom sanskritdiktningen. Framför allt förtjenar dikten
»Kural», författad af tamulen Tiruvalluver, att omnämnas. Helt och hållet grundad
på personlig upplefvelse förhärligar den äktenskapet och den husliga lyckan och
förlänar åt de mest intima känslor ett vackert, innerligt uttryck. I sin äkta, natur-
liga mänsklighet höjer sig denna dikt vida öfver all högstilistisk konst.
Redan tidigt stod södra Indien i liflig handelsförbindelse med Ceylon, dit af gam-
malt en stark arisk invandring riktat sig. Den äldsta kända historien börjar först
med ar 245 f. Kr., .då Asokas son Mahendra införde buddismen. I spetsen for Ceylons
historia står Asokas samtida, konung Devanampiya Tissa, som välvilligt upptog den
buddistiska missionen. Sannolikt stod äfven Ceylon i ett visst afhängighetsförhål-
lande till Asokas rike, att döma af att Asokas son skickades dit och att han fick
ett sådant glänsande mottagande. Ceylons hela folklif och andliga bildning behär-
skades snart af buddismen. Stora kloster uppstodo, åt hvilka konungarne skänkte
vidsträckta länderier, byar och åkrar, sjöar och kanaler. Detta var visserligen till
skada för deto själfständiga bondeståndet, som helt och hållet råkade under klostrens
myndighet. Åkerbruket främjades emellertid ifrigt, och i hufvudstaden samlades en
stor rikedom, hvarom ruinerna efter palats och kloster liksom de storartade vatten-
ledningarne bära vittne. Konungarne sörjde äfven for att fruktträd planterades, sjuk-
hus upprättades och att konst och vetenskap uppmuntrades. Att en buddistisk kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
