Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 12. Zarathustra och hans folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En fris med lejonbilder (från palatset i Susa). Originalet i Louvre-museet i Paris.
12. Zarathustra och hans folk.
En fullkomligt ny historisk makt, bestämd att spela en stor roll i häfderna, upp-
träder i Asiens historia med de ariska stammar, som besätta Irans högland. Först
hos dem har indogermanernas statsbildande kraft gjort sig gällande i historien på
det allra mest betydande sätt. Irans högland gränsar västerut till de semitiska fol-
kens område. Östra Irans bergformationer sammanhänga omedelbart med Hög-
asiens; i söder leder Kabuls dal till Indien. Hvad Irans geologiska karaktär be-
träffar, skiljer det sig fullkomligt från det arabisk-syriska höglandet, som i sin bygg-
nad uppvisar den afrikanska landskapstypen. Iran ar ett typiskt centralasiatiskt
landskap. Mäktiga veckade berg sätta sin prägel på landet - afloppslösa och
vatlenfattiga stepper och öknar uppfylla det inre, medan randlandskapen i sina rikt
bevattnade, fruktbara dalar erbjuda lämplig jordmån för åkerbruk och högre kultur.
Höglandet begränsas västerut af Zagros’ bergkedjor, som till största delen bestå af
kalk, uppvisa kala och vilda klippformationer och nå en höjd af ända till 4,000 m.
De skilja det iraniska höglandet från Tigrisslätten. I nordväst öfvergår Iran i det
armeniska berglandet. Härifrån sträcker sig österut Elbursberget, som genom Köpet
Dag och Gulistänberget står i förbindelse med Hindukusch, den svårtillgängliga
gränsvallen mot Indien. I norr begränsas Iran af den stora lågslätten, som här
har karaktär dels af stepp, dels af öken.
Det iraniska höglandet har öfverallt, där det öfver hufvud ar lämpadt för kultur
uppfostrat sina invånare till kroppslig och andlig kraft. Iranierna framträda i sin
historia såsom ett kraftfullt folk, som med själfständigt arbete tillkämpat sig sin kul-
tur, skapat en af de mest betydande historiska statsbildningarne och utvecklat en
rik andlig verksamhet på såväl det religiösa och filosofiska tänkandets som ock på
poesiens område. Tidigast af alla indogermanska stammar hafva arierna blifvit ett
själfständigt folk och skapat ett bofast kultursamhälle. Det iraniska höglandet var
före den ariska invandringen bebodt af icke-indogermanska folk. Ännu i senare tid
omtalas af iranier och greker de s. k. anariakiska (d. v. s. icke-ariska) folken i norra
Medlen. Och i våra dagar bo fortfarande i Beludjistän Brahuifolken såsom
efterkommande till kulturlösa fornfolk i den gedrosiska öknen. I de armeniska
bergstrakterna (väster om anariakerna, som hade sitt säte i norra Medlen intill Kaspiska
hafvet) bodde enligt assyriska uppgifter Nairifolken och i sydväst på gränsen till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:08:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/3/0415.html
