Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Mindre Asien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINDRE ASIEN.
399
henne. Vid gudinnans sida står hennes älskare, som i Frygien kallades Attis.
Bekanta äro vidare en mångud, Men, och åskguden Teschup eller Tarku. Han
framställes såsom krigare med svärd vid sidan och svängande dubbelyxan, medan
han i andra handen håller en knippe åskviggar. En inblick i det mytologiska
systemet får man af skulpturerna i en bergnisch, Jasyly-kaja vid Bogasköi, hvilka
föreställa en gudaprocession. Medelpunkten i den mindreasiatiska religionen utgöres
emellertid af de fester, som fira den om våren uppvaknande naturen med orgiastiska
kulter, hvari det årligen på nytt uppstående naturlifvet symboliseras.
I stället för hettiterriket vid Halys trädde längre fram ett indogermanskt välde. De med
thracerna närbesläktade
frygerna, ett indoger-
manskt folk, inträngde öf-
ver Svarta hafvet i Mindre
Asien och skapade på 700-
talet en betydande makt,
som reste sig på den
hettitiska kulturens forna
mark. Vi veta nästan
ingenting om frygernas
historia. Den frygiska
staten egde icke länge be-
stånd, men den kan icke
hafva varit någon oansen-
lig makt. Den upptog det
hettitiska rikets politik, i
det den vände sina va-
pen mot assyrerna och
eröfrande inträngde i Sy-
rien. Konung Sargon II
af Assyrien hade mellan
722-705 f. Kr. att kämpa
med den frygiske ko-
nungen Mita, som angrep
assyrerna både i Armenien
och Cilicien. Detta ar
samme konung, som den
grekiska traditionen kallar
Midas. I frygernas kultur
parar sig den gamla hetti-
tiska odlingen jämte in-
flytelser från Babylonien
med de egenartade in-
konsten, hvars verk sträc-
ka sig tillbaka ända till
omkr. ar 1000 f. Kr., har
efterlemnat ett antal skulp-
turer och reliefer men
framför allt flere klippfasa-
der. Midas, det frygiska
rikets siste konung, föll
i striden med ett nytt in-
vandrande indogermanskt
folk, kimmerierna, hvil-
kas störtvåg af assyrerna
afleddes mot Mindre Asien.
Under det åttonde år-
hundradet trängde massa-
geterna de skolotiska sky-
terna öfver Volga och Don.
Här stötte de på kimmeri-
erna (i namnet Krim lefver
ännu detta folks namn
kvar), och dessa gingo då
öfver Donau till Thracien,
där trerer och edoner slöto
sig till dem. Därifrån in-
bröto de omkr. 700 un-
der vilda härjningar i
Mindre Asien. De synas
hafva besatt flere städer
såsom Antandrus vid Ida,
Abydos och Sinope. För
deras vapen dukade äf-
ven frygernas rike under.
Kappadocien sötte de
hemska förutsättningar- Den hettitiske åskguden Teschup.
ne. Den gammalfrygiska ,^d^^^SS^tg^^S^ ar 675 f. Kr. tillsammans
med assyrerna.
Däremot uppstod under striden mot kimmerierna ett nytt rike, nämligen ly-
dernas. Såsom offer för en sammansvärjning skulle den siste »Herakliden» Can-
daules hafva fallit. Med hans mördare Gyges kom Mermnadernas dynasti till mak-
ten. Han utvidgade det lydiska riket med Troas och Karlen samt eröfrade Colo-
phon. Öfver kimmerierna vann han omkr. 660 f. Kr. en stor seger och skickade två
fängslade höfdingar till Ninive. Snart föllo emellertid kimmeriernas vilda horder
åter in i Lydien och ödelade landet. Gyges föll i striden och Sardes eröfrades.
De angrepo äfven de grekiska städerna och förstörde Magnesia vid Meander. Efesus
tillbakaslog Lygdamis’ aagrepp, blott Artemistemplet utanför staden uppgick i lågor.
Gyges’ son, Ardys, har tydligen åter lyckats tränga kimmerierna tillbaka.
Lyderna voro inga indogermaner - kanhända böra de sammanställas med
hettiterna. I hvarje fall ar det visst, att lyder liksom fryger öfvertogo det hettitiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
