Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Turkarne och de turkiska staterna. - 19. Mongolerna under Djingis-kan och hans efterträdare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till ett enda stort ruinfält. Mongolernas uppträdande ar af epokgörande betydelse i
den asiatiska historien - ett nytt folk gör då sitt inträde med den barbariska
styrkan af en elementär naturkraft.
19. Mongolerna under Djingis-kan och hans efterträdare.
Begreppet »den mongoliska rasen» ar med hänsyn till de mongoliska folkens om-
fång och indelning ännu föga fixeradt. Om vi begränsa begreppet mongoler till en
såväl antropolo-
i
giskt som språkligt
hänseende närmare
besläktad grupp, sa
kan denna åter inde-
las i två stora grup-
per, den finsk-ugri-
ska och den turkisk-
mongoliska. Till den
förra räkna vi i Eu-
ropa magyarer, fin-
nar, lappar, ester
och liver samt i Asi-
en ostjaker och* sa-
mojeder. Den andra
gruppen sönderfaller
i tre grenar: turkar,
mongoler och tun-
guser.
Ehuru den mon-
goliska makten med
en naturkrafts plöts-
liga våldsamhet in-
bröt i historien, var
dess framträdande
redan förberedt ge-
nom andra mongo-
liska folks statsbil-
dande företag. Fram-
för allt var närheten
till det kinesiska ri-
ket af betydelse både
i kulturellt och i
politiskt afseende.
Sålunda grundade
många af de små uigurisk kvinna (donator.) Freskomålning frän östkusten anda till
dom gjorde sig kraf-
tigt gällande i Kinas
historia. Det första
af dessa folk, som
förvärfvade sig en
mera betydande hi-
storisk ställning, var
Kitanfolket De
hörde måhända till
tunguserna. Som ett
litet barbarfolk hade
de på 400-talet sin
hemvist i Mandschu-
riet vid Liangfloden.
Sin kultur fingo de
från Kina. Tiden mel-
lan Tång-dynasti-
ens undergång (907)
och Sung-dynastiens
tronbestigning (960)
var för Kina en pe-
riod af politiskt för-
fall. En Kitanfur-
ste, Apaokhi (född
871, död 926), som
ar 901 tillträdt re-
geringen i sitt hem-
land, förstod att
skickligt begagna
detta läge, i det han
under loppet af
några få ar (intill
907) underlade sig
hela området från
stammarne en poli-
tisk makt, som stun-
v * Q .»**..’*«. ". » *.*.+ *.+**. Y x*, v *.* u i. v* ./ rresKuiijanimg jrun T -i-x ,
klostret Bäsäklik vid Murtuk (i distriktet Turfan). Origi- -Lop-nor. Det Var
nalet i Königl. Museum fiir Völkerkunde i Berlin. gifvetvis for att ef-
terbilda det kine-
siska statslifvets inrättningar, som han införde skriften och gaf upphof till en
lagbok. Som Kitanfolket var i besittning af norra Kina, betraktade dess regenter
sig som kejsare öfver detta område och uppkallade sin dynasti efter floden Liang
(907-1125). Kitanriket, som hade en för Centralasien ovanligt lång lifstid, bildade
en väldig, hela steppen omfattande makt. Det utgjorde äfven föreningsbandet mellan
Kina och Västerlandet, hvarför namnet på detta folk i formerna Kitai, Katay eller
Cathaya kom att användas såsom benämning på Kina (sa ännu i dag i ryskan).
Kitanriket upplöstes ar 1123 genom ett uppror af den underkuvade Yue-chi-
stammen. En furste af detta folk störtade Liang-dynastien och grundade i dess ställe
Kinriket. Emellertid blef Kitanrikets undergång utgångspunkten för en ny stor stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
